olasjunnesson

Jag har ju insett att jag aldrig kommer att bli en sprinter, å springa långt är ju bara jobbigt. Lägger man sen till att jag inte tycker jag fått ett bra resultat sen i juni så.... Trots att jag tog mig runt halvmaran förra helgen

Men nu i veckan har tankarna gått. Är lite sugen po att försöka köra helmaran i Helsingborg nästa år. Å då ska jag kanske ta nån halvmara po våren, i Dubrovnik eller Sibiu!

Men först var det ju vad jag skulle springa i helgen.  Som ni säkert vet vid det här laget så har jag en struktur po min träning å helgerna (lördagar) är vikta till löpning. Söndagar tänkte jag gå po sprint!

Så jag funderade po om jag skulle springa 5 km eller 10. Ta lite revansch å göra ett bra lopp.

Sen diskuterade Joanna å Nano midnattsloppet!

Tycker det var lite dyrt å upplevelsen förra året var väl inte den bästa! Fast det var ju mitt första lopp. Undras om Maria visste vad hon satte igång när hon tjatade po mig att ställa upp. Det var ju så att hon i tre veckors tid inte hälsade med ett hej utan "har du anmält dig?"

Man kan också undra varför jag lät henne hålla po i tre veckor när vi båda vet att jag gör allt hon säger?!

Iallafall sent i fredags kväll gick jag in po hemsidan å anmälde mig.  Nu skulle jag ta revansch å se hur mycket snabbare jag blivit po ett år 😁

Vi kan väl säga att det var en helt annan upplevelse än förra året.  Jag fick höra om än svagt, kören vid operan, discobåsen höll inte po att slå igen när jag sprang förbi utan det var liv å rörelse runt. Sen att jag verkligen gick all in snackade med folket runt, peppade, dansade till musiken, highfivade de som stod och hejade po å de som börjat gå när jag passerade,  ja ni läste rätt jag passerade folk! 

Å så satsade jag. Det fick bära eller brista! 

Eller? Njae jag var lite försiktig så för att inte rusa iväg å dö efter ett par kilometer använde jag mina medlöpare som ovetandes harar, jag hängde po folk som sprang i en lagom takt. Å sen sprang jag om dem för att de var för söliga!

Detta kan ju aldrig hålla så jag gjorde upp delmål. Första vätskekontrollen efter 4, ta det lugnt å gulpa inte i mig å få ont i magen som i Helsingborg.  Nästa mål 5 km. Passerade efter 32 minuter. Å där hade jag väl egentligen uppnått mitt huvudmål. Nu kunde jag gått resten å vatt ok med resultatet!

Nästa mål var 6 kilometer å andra vätskestället. Men dit nådde jag inte, jag började gå! 

Så resten av loppet bestod av oregelbundna intervaller. Skillnaden mot de senaste gångerna jag sprungit "" Var att jag kunde hålla en hög takt med korta gångsträckor å förvånansvärt långa löpsträckor!

Sen att jag hade sällskap å tjötade med några trevliga personer nån kilometer, trots att de inte ville hänga po å spurta när vi passerade 7 kilometern!

Men vilken energi jag hade, när vi passerade sambaorkestern å jag highfiveade dansarnarna satte jag fart. Vet inte hur många jag sprang om po upploppet men det var en del. Lyckades hålla in i mål även om de flyttat det flera hundra meter bort. Å kunde konstatera att jag raderat mitt gamla PB!

Förra året 1:23

PB po milen innan loppet 1:15

Nu