olasjunnesson

Jag hade delvis rätt.  Det var en katt men vid full vigör och som alla andra katter besvärlig. Inte skulle hen flytta po sig utan låg kvar och stirrade po mig där jag satt i bilen å stirrade po den!

Skulle den inte flytta po sig? Den verkade inte skada utan bara låg där lojt,  tittade po mig och undrade vem som skulle ge upp först!?

Jag vann!

Kattaskrället reste po sig och sprang över korsningen samtidigt som det kom en bil från vänster. Skulle den bli påkörd nu?

I ren panik började jag flasha med helljuset och bilen saktade in så kattakräket  kunde precis springa över korset och lägga sig po andra sidan, titta po mig lite utmanande som kom an. Tänker du köra här?

Jag känner mig färdig med löpandet. Min nästa utmaning tänker jag ska va en hinderbana.  Nån som vet nån rolig tävling?

Säg inte att jag inte varnat dig!

Jag har alltid haft lätt för att kräkas.  Två öl i min ungdoms dagar kunde komma upp lika snabbt igen så det var lika bra att köra po rom å Cola!

Därför var det en konstig känsla i måndags då jag låg po knä framför toan. Det körde runt i magen men ville inte komma upp.  Till slut fick jag tänka att om jag reser mig börjar det snurra å mycket riktigt så funkade taktiken men det var inte som vanligt när det brukar kännas bättre efteråt!. Så jag fick ligga kvar en stund och försäkra mig att det gått över innan jag kunde gå tillbaka och väga mig.

Konstigt var ordet. Visst var det ett par jobbiga övningar Maria hade satt ihop men jag borde inte ha gjort PB po maxpuls!

Det var ju inte kondition vi körde!

Å visst har jag träningsvärk men inte så kraftig som jag trodde!

Har som vana att gå po bodybalance po tisdags mornar. Men ibland, som idag, ställer jobbet till det för träningen. 

Därför fick jag istället  gå po yoga ikväll!

Lite annorlunda,  visst är det många moment som är liknande, men takten och hur man gör själva momentet skiljer sig verkligen åt!

I alla fall var jag po releasen av Tone ikväll 45 minuter fartfylld gymping med Åsa. 

Som vanligt blev det en kopp eller två kaffe efteråt. Vilken ovana jag fått. Tror faktiskt inte att jag kan gå till gymmet utan att sätta mig i soffan efter passet!

Tillbaka till saken.

Maria dök upp och frågade hur det hade gått och genast började jag ta det negativa. Dvs att jag fick ont i vänster knä när jag hoppade po det benet! 

Varför! Jag kunde ju ha sagt att det gick bra för att va första gången med dem övningarna istället! 

Nä jag tänker köra metoden fake it till you make it! Å svara henne med ett leende å tummen upp i fortsättningen 

Idag var det rocka sockorna.  

Tänkte visa en jämförelse med mina klumpar för tre år sen å idag

Är det nån skillnad?

Tur det inte var för en månad sen ialla fall. Då var jag ju redan under isen! 

När man efter 18 månader känner att hmmm. Om jag koncentrerar mig po  att lyfta med benen å rumpan istället för att tänka po att hålla ryggen!

Så bra det kändes.  

Efter att ha kört ett antal, fyra, teknikset po 80 kg. Började vi maxa med ettor po först tangerat PB å sen öka.

Lyftet po 120 kändes bra det flöt och jag tyckte att tekniken satt.  Sen av bara farten la jag po 5 kg till. 

Det lyftet gick inte lika bra.  Kom en decimeter å kände jävlar. Men jag skulle hiva upp den så jag tog i för kung å fosterland. Det gick men...... 

Andra fredagen jag kör marklyft med Erik. Kan man säga att vi har en tradition nu? Liksom att flossa med Hanna å så var hon inte där!

Tycker det går bättre med träningen. Är det roligare så kan jag pusha mig mer. Kan tillochmed tränga undan de negativa tankarna om att hoppa över övningar. Även om jag inte körde lika tungt i benpressen som jag kan.

Är fortfarande lite jobbigare med kosten. 

Mat är gott!

Så det blir gärna lite extra. Alltså inte godis å sånt. Men en macka till eller en posse nötter, för att inte tala om protein puddingar å shakes.

Det finns mycket gott. Ärter är en favorit, broccoli en annan så länge den inte e rå! 

Sen finns det annat som sallad. Det är bara meningslöst, smakar inget å ingen näring. 

Så istället för sallad brukar jag ta kål.  Har en enkel coleslaw jag gör genom att strimla kålen och riva ner äpple och morot.

 Gott saftigt å sött. Behövs inget mer!

Men vi kom i väg. Första hundra meterna var po asfalt och redan där kände jag.  Nä detta går inte. Jag kan lika bra lämna in. Det blev inte bättre när Johan säger att det är jobbigt!

In po stigen å jag ligger sist. En placering jag kommer att hålla igenom hela loppet!

Försöker att hitta min takt men rycks med av de andra. Det går lite snabbare än vad känner är hållbart.  Fram till första backen där jag släpper kontakten. Nu gäller det bara för mig att hitta rytmen vilket tar mig ytterliggare 4 km.

Så första halvan är bara pest. Mycket backar. Så det blir ryckigt.  Dessutom blir jag varvad av fler å fler. 

Hade jag väl ändå räknat med men måste hela tiden ligga po helspänn å kasta mig åt sidan. 

Det blev inte bättre av att jag vid 3.5 km svängde fel å sprang 400 meter extra. 

Hur var det nu Sara å Anna. Banan var idiotsäker. Men inte Olasäker 😂🤣

Där å då kunde jag gett upp. Det var inte kul!

Så trots att det blev slätare po andra halvan av varvet kom tankarna po att detta går inte. Jag lämnar in vid varvningen. En tanke som höll i sig ända fram till 5.5-6 km. Men då helt plötsligt hittade jag rytmen.

Nu kanske ni tänker. Springa! Ha han lunkade mer än sprang. Men för mig klassades det som att springa.

Framme vid varvningen. Ligger fortfarande sist å det är ett flertal som spurtar i mål samtidigt som jag seglar fram mot varv två.

NW gänget står där å hejar. Tack för det!

Jag håller min rytm i de kommande två kilometrarna.  Tycker det går ganska bra kommer framåt.

Dessutom slipper jag nu bli varvad.  Det är rätt skönt!

Börjar bli lite jobbigt att räta upp mig efter backarna å det gör ont i bröstryggen.

3-4 kilometer in po andra varvet börjar det bli plågsamt.  Det kommer långa raksträckor men jag försöker att inte kolla. Håller blicken 3-4 meter framför mig å kämpar po. 

Börjar närma mig 5 kilometern. Vet att det bara är en liten bit kvar. Faen kom här en extra sväng jag hade glömt! Blicken är nu bara 1 till 2 meter framför mig.

Antar att det är mycket vilja nu. Eller så är det bara lättare att fortsätta springa än att börja gå! Blir tvungen att kontrollera benen men jo jag springer. 

Märker att det inte hörs nått från målområdet. Har de gått him? Anna som hade lovat att de skulle stanna tills alla gått i mål. Å när jag sa att det nog tog två timmar sa hon ok. 

Passerar skjutbanan för sista gången.  Bara en pytteliten bit kvar. Fast när funtionären säger att det bara är 800 meter känns det oändligt. 

Kommer ut po de sista hundra meterna asfalt. Ska jag spurta?

Måste va dagens skämt. Orkar inte öka en millisekund men nu ska jag springa hela vägen. 

Aaj.  Krampkänning i vänster vad. Klarar jag mig i mål innan den slår till ordentligt?

Sista 10 metrarna. Ser Anna stå vid sidan. Tittar po klockan å konstaterar att jag är rätt så exakt po två timmar. 

Framme i mål står Sara å filmar. Ja nån måste komma sist!