Vilken jävla känsla då undrar jag? Är det den brännande, svidande rumpan? Som om nån hade gått lös po den med en ridpiska!
(Fråga inte hur jag känner till den känslan)
Eller är det mina stackars lår? Muskler som är hårda, ömma och orörliga. Det enda positiva är att värken i bröstryggen försvinner i smärtsignalerna från underkroppen!
Joanna undrade varför jag stönade när vi gick nerför trappan till spinningsalen i morse? Stapplade i mitt fall med båda händerna po räcket. Trots det ville hon att jag skulle lyfta upp henne!
Fast smärta kan ju också va positivt. Jag har ju helt klart använt vänster mer än höger igår. Vänster lår är dubbelt så tjockt och fastare. Nån som vill gissa vilket ben som är skadat?
Å för första gången po länge var det inte höger ben jag haltade po po promenaden.
Häromdan var en sån dag då jag helt oförklarligt fick en sån lyckokänsla. Å det är inte ofta jag blir euforisk. Snarare tvärtom. Jag brukar bli så lagom glad för det lilla. Tänkte därför berätta om vilka glädjepunkter man kan stöta po po gymmet!
Det började redan när jag körde in po parkeringen och såg Sprinkles. Det betyder att Kävlinges minsta men tuffaste brandkvinna var och tränade. När det sen visade sig att hon precis hade kommit och också skulle träna där nere......
Po uppvärmningen kunde jag öka hastigheten och gå i mitt vanliga PW tempo!
Jag kunde köra igenom alla övningarna po passet. Även om jag fick gå ner lite mer i vikter än vad jag tänkte från början!
Fast det var två av övningarna jag inte gjorde. Spyan kunde jag inte göra för de hade tagit bort kuddarna. Burpeesen hoppade jag över men säg inget till Maria 😉
Jag hade sällskap hela tiden, min idol körde ju sitt pass brevid mig. Så vi kunde snacka och skratta en hel del. Hon visade till och med fingret och räckte ut tungan.
Å tänk så glad man kan bli av att benen woblar när man går nerför trappan!
Den sista glädjepunkten var att de hade fått in nya glassar. Å sen var det dags för ett rörlighetspass med Åsa!
Joanna frågade häromdan ifall jag är stressad över mitt Marathon å svaret är JA!
Inte blir det bättre när alla lägger upp bilder po när de är ute och springer.
Även du min Maria för att sno ett Julius Caesar citat! Iallafall tolkar jag hennes inlägg häromdan som att hon var ute och sprang.
Jag har nån sorts abstinens. Har inte tränat riktigt ordentligt po hela året. Å nu är det ju en månad sen jag fick upplägget så nu vill jag bara gå till gymmet å kötta! Jag vill SPRINGA!
Så jag hoppas verkligen att jag har en bra dag i veckan där benet funkar så att jag kan ta några löpsteg!
Nästan så jag hoppas att loppet blir instället pga Corona
Har ju gått och ådragit mig ett diskbråck varpå alla funktioner i högerbenet försvunnit. När det var dom värst brände knät, ingen känsel i smalbenet, ingen muskelfuntion så det vek sig titt som tätt!
Men nu efter några veckor och ett träningsschema från Erik sjukgymnast känns det väl rätt ok. Det gör inte ont och jag kan gå rätt normalt så länge det är plant.
Så idag tänkte jag prova springa lite. Å om jag i vanliga fall springer långsamt är det inget mot vad jag planerade att göra!
Men det jävla benet ville inte fungera som det skulle!
Tog några löpsteg och kände direkt att jag inte kunde springa utan att halta. Å då inte pga smärta.
En stolt skåning som närmar sig svaret på livet,universum och allting! Kanske kommer jag då att få reda på frågan! Lagom virrig men rätt så snäll. Men säg det inte till nån, jag vill inte att mitt rykte som ond skall försvinna!
