olasjunnesson

Å andra sidan så är det skitkul med gruppass. Som ikväll när jag kunde käfta lite med Åsa, å  försöka vifta bort henne. Som väntat gick hon inte iväg. Å förlåt för att jag stänkte po dig!

Po tal om Åsa är det rent fantastiskt hur övertaggad hon är po alla pass! Hon är alltid glad å trevlig. Så man kan byta ett par ord.

Kan man sen tävla lite mot Evelina så är det också en bonus. Även om det var för jävligt po slutet när jag la  po rejält med motstånd.  Sneglar po hennes display å ser att hon har lika mycket. 

Nästa omgång la Ola po lite mer motstånd sneglar åt höger å då har hon minskat.  Jaja bara att köra po man ändrar inte motståndet under tiden, olasregel!

Imorgon är det måndag. Dvs måndags träningen. Ska ta PB i knäböj. Det är även sista dan po semestern så.. Kommer jag till bitchen eller inte?

Så idag satte jag klockan för att komma upp å iväg till gymmet å sen till bitchen.

Gick så där.  Blev ju trött efter gymmet. Jag kom bara till center Syd.

Det där med att shoppa har aldtig intresserat mig förr.  Kanske förr att jag gar fått vara nöjd om jag hittat nått som passar po dressman XL. 

Men idag när jag gick varvet och var po väg till dressman.  Inte XL då, utan det vanliga. Insåg jag attjag faktiskt kunde gå in i andra affärer å tilloch med hitta nått som passade. 

Kroppen alltså inte plånboken.  Så det blev dressmann ändå!

Tror att jag här har förklaringen till varför jag har blitt en större shopaholic än Maria. Som hon påpekade häromveckan 😉

Trots att det är lite roligare att handla kläder blev det ändå dyrast i bokaffären så nu ska jag läsa Backmans senaste så blir det bio ikväll. 

Vaknade sent. Alltså efter 7. Jag som hadr tänkt va po gymmet vid åtta så jag kunde kört till bitchen sen.

Kom till gymmet. Tog mina nya fina skor. De är granna dem!

För ovanlighetens skull rodde jag 5 minuter som uppvärmning. 

Gick ner å började med knäböj. Hade lite känningar i ryggen efter bodybalancen igår så jag tänkte hoppa över både Höftlyft å enbensmarklyften!

Fast nu var gymmet fylt med seniorer som inte visste att deras pass var inställt så när jag kom upp var alla maskinerna upptagna.

Så tänk om. Fast nu gick luften ur mig.  

Gick ner igen å körde lite hantelrodd. Men nä. 

Jag gav upp! Så 20 jobbiga minuter po gåbandet fick avsluta sämsta insatsen i år.

Nu kan jag bara hoppas att jag hinner damla lite energi till nästa pass!

Som häromdan när jag körde till Uppåkra för att se vad de gjorde där. Har inget att göra med att jag är gammal å borde ägna mig åt gamla saker.

Ialla fall så passerade jag Kävlinge po vägen och vis av erfarenhet, å ålder! Sa jag till mig själv att jag inte skulle svänga ner mot gymmet. 

Inte svänga i rondellen! 

Kom närnare å närmare tror att jag bara hade ett par hundra meter kvar till rondellen, när jag säger till mig själv.  Du ska rakt fram,  sväng inte höger till gymmet!

Ska vi nu ha en omröstning ifall jag svängde eller inte?

Som sagt så kör jag den sträckan ofta.  Inte till Uppåkra då. Så häromdan när jag skulle träna började jag fundera. 

I mitt huvud spelade jag upp hur jag lyfte 150kg i marklyft. Hur det kändes när jag fattade stången. Hur jobbigt det var men vilken otroligt fin teknik jag hade.

Jag tänkte till och med ut hur det kändes po varje repetition inför själva lyftet. 

Få se hur det går när jag ska omsätta det i praktiken!

Museerna var svåra att hitta och om jag gjorde det så levde de inte upp till förväntningarna,  gatorna var fyllda med horder av turister å i varje hörn försökte de sälja en rundvandring, båttur, bussrunda både inom stan men också till Auschwitz å saltgruvan som jag inte hade tänkt besöka!

Men jag skulle ialla fall ge stan en sista chans. Skulle söka mig lite utanför den värsta trängseln. Så jag sökte mig bort mot Schindlers fabrik. Po vägen stötte jag po ett älde danskt par å hjälpte dem tillrätta.  Man kan ju undra vilken organisation jag varit del av under större delen av mitt liv. 

Fast de fick själva ta sig över vägen 😉!

Väl framme gick kön långt ut po trottoaren.  Så intresserad var jag inte så jag vände. Istället började jag leta efter rester av  ghetto muren. Lika svårt att hitta som vissa museum men medan jag klättrade po kullarna råkade jag runda nån form av befästning. Å sånt gillar ju Ola! 

Till slut hittade jag ett fragment av muren, såg inte alls ut som jag hade tänkt mig men.....

Så var det dags för dagens höjdpunkt. I dubbel bemärkelse! När jag hade googlat runt hade jag sett att det fanns en utkikspunkt. Så dit skulle jag hade jag bestämt!  Kollade GPS en, bara drygt en halvmil, mitt po dan, 30 till 35 grader å stekande sol!

Jag måste helt klart hitta nån som kan hindra min värsta infall!

Så jag kämpade mig förbi den solstekta slätten, tur det fanns träd som skuggade. Började bestiga berget, ska helt klart inteckna devisen, inte fort men långsamt! Kom till intervalltrapporna,  tre trappsteg sedan en tvåstegs avsats.

För att till slut komma upp po Krakows högsta punkt! 

Fast tydligen tycker befolkningen där att det inte var högt nog så de hade uppfört Krakows svar po stenberget. 

Får väl erkänna att den kanske var nån meter högre.

Ni kanske inte vet det om mig men jag ogillar höjder. Så när stigen slingrade sig uppför gick jag längst in mot kanten å höll blicken stadigt ner i marken. Hade nog helst velat krypa men av nån jävla anledning så ska jag alltid upp po sånt här!

 Då var det bara en halvmil tillbaka då. Undras om jag kommer upp i 30000 steg idag?

Det finns få saker som kan få mig att ändra po den rutinen men har jag jobbat natt och Maria kör ett cykelpass po kvällen..... plötsligt händer det!

Blev ett riktigt bra pass,  förutom när hon introducerade det och sa att det skulle varar 5 st 4minuters intervaller!

Jag ligger po bra, när Maria tipsar om vilket motstånd man ska ha ligger jag redan po den översta gränsen eller till och med över, sneglar som vanligt po mina ovetandes medtävlande.  Evelina var offret idag, lycka hålla högre varvtal  än henne. Även om jag inte riktigt kom upp i 60 utan låg nånstans runt 57-58. Sneglar po pulsklockan å ligger nog där jag bör.

För varje intervall försöker jag öka lite så när Maria tycker att vi bör öka upp till 12 ligga jag redan po 14. Men sen mitt i intervall vill hon att vi ökar, jag tvekar lite innan jag bestämmer mig för att satsa å precis när jag söka sträcka ner handen säger hon "kom igen  nu Ola å höj!" Eller nått liknande!

En av Marias superkrafter är att säga till mig vad jag ska göra precis i millisekunden mellan att jag bestämt mig för att göra den å kroppen reagerat!

Inför sista intervallen frågar hon vilket motstånd jag ligger po å när hon sen utmanar  de andra i salen att hänga po växte jag nog nån millimeter.  Men ve och fasa. En stund in i intervallen sneglar jag po Evelina.  Hon har mer motstånd än jag! 

Så naturligtvis blir jag tvungen att öka!

Vem hade trott att jag skulle gå å träna för skojs skull?

Idag bidde det ett hiitpass.   Cirkel, intervallish träning. Å så jäkla kul. Alltså att köra rejält å bli genomsvettig, å då menar jag genomsvettig.  Tror t-shirten vägde ett kilo mer efteråt!

Största problemet är att jag inte vet vilken nivå jag ska lägga mig po, antingen går jag ut för hårt eller så mesar jag. Men idag kändes det ganska bra. Försökte hålla samma takt som Maria å det gjorde jag åtminstone de fyra första omgångarna.Det var först vid den sista övningen, en 5 minuters amrap  som jag kände att jag halkade efter. Å takten sjönk dramatiskt hela vägen! Men det bidde inget större stando ialla fall! 

Kom po något idag. Affärerna öppnar inte förrän vid 10 så när man går av nattpasset redan vid nio får man ta en runda i snärjet först.

Blev lite missnöjd för jag kunde inte köpa shorts i den storlek jag hade hoppats po. Men en skjorta i slim fit  blev det. Slim fit!

Känner att jag kanske ska lugna mig lite med träningen. Måste verkligen planera in vilodagar. Med betoning po dagar. Får nog göra Hanna besviken igen å skjuta upp när jag går po hennes bootymove pass.

Går po semester nu. Bara ett pass kvar. Vet inte riktigt vad jag ska göra  men får en liten träningssnörd varning. Vad jag än funderar po så blir min första tanke hur jag ska få in träningen i planen!

Idag kom det efterlängtade kallelsen. 

Om du inte redan är blodgivare.  Bli det!

Nått annat som kom idag är mina nya badbyxor. Gissa färgen ?

Detta väger nog högst av upplevelserna från rundan. Slår till å med att jag klarade det utan att gå i en endaste backe.  

Slår till å med känslan av att cykla uppför Orupsbacken! 

Tror jag kommer att tjata ner Maria om detta ett tag till 😜

Trots att det känns bra.  Så kan jag inte som Markus i Biggest Loser känna stolthet.  Ja, jag vet. Jag borde känna mig stolt över det jag åstadkommit. Men det är en jävla skillnad po att veta och att känna! Med det sagt så vet jag hur jävla mycket mindre jag är!

Jag hoppas också att dagens siffra po vågen är ett trendbrott att den lååååångsamma takt det tagit sen jul är över och att jag nu har en möjlighet att nå mitt tvåårsmål i september! 

Målet jag har till midsommar kommer jag inte att nå!

Po tal om Biggest Loser. I dagens avsnitt så kör de 24 timmars cyklingen. Dvs den som cyklar längst po 24 timmar! Detta skulle vara den enda anledningen för mig att söka. Jag vill prova det. Undras om jag kan övertala nån po gymmet att de ska ha en sån tävling?  Får nog prata med Maria eller Viktor eller Hanna eller.........

Nått annat jag skulle vilja prova är sisyfos från mästarnas mästare!

Fast nu har jag spårat ur en hel del. Detta inlägget skulle ju handla om hur orolig jag är över min dåliga syn som bara blir sämre. 

I går skulle jag laga mat po jobb. Kollegan som planerat hade skrivit ut ett recept med minimal stil å svagt bläck.  Å där står jag å kan knappt läsa det. För om jag sträcker ut armarna blev texten  så liten att jag inte såg å om jag satte glasögonen i pannan  var jag tvungen att hålla pappret vid nästippen så jag kunde bara läsa ett ord i taget? Å då är jag ju van att läsa en hel rad utan att skifta blicken!

Oroväckande!

Du måste skämta tänkte jag, det kommer att ta minst tre och en halv, kanske fyra.

Återigen måste jag alltså uppleva det jobbiga i att inte kunna leva upp till hennes förväntningar. 

Men efter att ha maxat träningen, gjorde ett par extra pass i veckan, och laddat med fullkornspasta och rödbetsjuice. Var det dags att bege sig ut po vägarna runt Höör och den 

65 km långa Ringsjön runt. Till skillnad från förra gången hade jag sällskap av Martin. Fast han gillar att cykla så jag drog ju ner tempot lite.

Tio minuter senare. Påfyllda med bulle, kaffe, luft och olja rullade vi ut igen. 

Nu kom vi in i ett backigt parti. Många små uppförsbackar hela vägen till Hörby.  Kom ihåg att jag gick nog i alla uppförsbackarna förra gången men nu var det bara att växla ner å cykla po. Passerade stället jag hade pausat po sist. Då för sex år sedan! 

Jag fick en liten ovanlig upplevelse. Detta var första loppet jag deltagit i där jag inte bara blev omkörd,  utan jag, JAG, Körde om andra!

Att jag dessutom lyckades cykla i alla uppförsbackarna! Skulle jag klara hela rundan å bara gå i Orupsbacken?  Det såg lovande ut. Fast när vi närmade oss Hörby var benen helt slut. För att inte tala om ändalyckan! 

Depå två. Vid Osbyholm.  Ny påfyllning av kaffe å bulle. Ingen luft eller olja, bara en liten höjning av sadeln!

Konstigt hur krafterna kommer tillbaka i benen efter bara nån minuts vila.  Eller tre!

Men trots det blev nästa del jobbigare än förväntat. En dryg uppförslutning mot Fogdarp samt motvind gjorde det till den jobbigaste delen  av rundan.

Men jag fick användning av min gnälliga frambroms.  Hade ingen ringklocka så när de söliga personerna po oväxlade tantcyklar  låg i vägen tryckte jag till po bromsen för att få dem att flytta po sig!

Efter Snogeröd fick vi lite medvind.  Men nu gjorde det ont! Nu var det jobbigt! Nu ville jag skita i det! Klarade mig inte fram till Orupsbacken utan i Gamla Boo, precis vid fiskaren fick jag ta en minut å vila!

Skakade loss benen å fortsatte.

Där var den. ORUPSBACKEN! Hitintills hade jag klarat att cykla i alla backarna men här visste jag att jag skulle få ge mig. 

Men en liten bit skulle jag väl kunna cykla ialla fall.  Så ner po de lägsta växlarna. Den lägsta gav så liten fart att jag höll po att trilla. 

Det gick rätt så bra, trampade med en bra frekvens. Rullade sakta uppför.  Skulle jag klara av mer än hälften?  

Växlade ner till näst lägsta. Det var faktiskt inte så farligt jobbigt. Tittade upp. Inte långt kvar. Går det? 

JA! Jag cyklade uppför Orupsbacken!  

Nu var det bara de sista kilometrarna å jag skulle klara att cykla HELA 65 kilometers rundan!

Trodde jag. 

Men!

Rätt så exakt när det var en kilometer  kvar. Hade fortfarande en bra fart från  nerförsbacken.  Då går luften ur framhjulet! 

Så denne fick uppgivet leda cykeln i mål!