Röd urin
Kategori: Allmänt
Du måste skämta tänkte jag, det kommer att ta minst tre och en halv, kanske fyra.
Återigen måste jag alltså uppleva det jobbiga i att inte kunna leva upp till hennes förväntningar.
Men efter att ha maxat träningen, gjorde ett par extra pass i veckan, och laddat med fullkornspasta och rödbetsjuice. Var det dags att bege sig ut po vägarna runt Höör och den
65 km långa Ringsjön runt. Till skillnad från förra gången hade jag sällskap av Martin. Fast han gillar att cykla så jag drog ju ner tempot lite.
Det började bra. Vi var i Sösdala innan jag hann säga paus. Förra gången för sex år sedan hade jag gett upp i uppförsbackarna och vilat mer än en gång. Nu tog det 44 minuter till första depån.
Tio minuter senare. Påfyllda med bulle, kaffe, luft och olja rullade vi ut igen.
Nu kom vi in i ett backigt parti. Många små uppförsbackar hela vägen till Hörby. Kom ihåg att jag gick nog i alla uppförsbackarna förra gången men nu var det bara att växla ner å cykla po. Passerade stället jag hade pausat po sist. Då för sex år sedan!
Jag fick en liten ovanlig upplevelse. Detta var första loppet jag deltagit i där jag inte bara blev omkörd, utan jag, JAG, Körde om andra!
Att jag dessutom lyckades cykla i alla uppförsbackarna! Skulle jag klara hela rundan å bara gå i Orupsbacken? Det såg lovande ut. Fast när vi närmade oss Hörby var benen helt slut. För att inte tala om ändalyckan!
Depå två. Vid Osbyholm. Ny påfyllning av kaffe å bulle. Ingen luft eller olja, bara en liten höjning av sadeln!
Konstigt hur krafterna kommer tillbaka i benen efter bara nån minuts vila. Eller tre!
Men trots det blev nästa del jobbigare än förväntat. En dryg uppförslutning mot Fogdarp samt motvind gjorde det till den jobbigaste delen av rundan.
Men jag fick användning av min gnälliga frambroms. Hade ingen ringklocka så när de söliga personerna po oväxlade tantcyklar låg i vägen tryckte jag till po bromsen för att få dem att flytta po sig!
Efter Snogeröd fick vi lite medvind. Men nu gjorde det ont! Nu var det jobbigt! Nu ville jag skita i det! Klarade mig inte fram till Orupsbacken utan i Gamla Boo, precis vid fiskaren fick jag ta en minut å vila!
Skakade loss benen å fortsatte.
Där var den. ORUPSBACKEN! Hitintills hade jag klarat att cykla i alla backarna men här visste jag att jag skulle få ge mig.
Men en liten bit skulle jag väl kunna cykla ialla fall. Så ner po de lägsta växlarna. Den lägsta gav så liten fart att jag höll po att trilla.
Det gick rätt så bra, trampade med en bra frekvens. Rullade sakta uppför. Skulle jag klara av mer än hälften?
Växlade ner till näst lägsta. Det var faktiskt inte så farligt jobbigt. Tittade upp. Inte långt kvar. Går det?
JA! Jag cyklade uppför Orupsbacken!
Nu var det bara de sista kilometrarna å jag skulle klara att cykla HELA 65 kilometers rundan!
Trodde jag.
Men!
Rätt så exakt när det var en kilometer kvar. Hade fortfarande en bra fart från nerförsbacken. Då går luften ur framhjulet!
Så denne fick uppgivet leda cykeln i mål!
