olasjunnesson

Svaret på den stora frågan om livet universum och allting!

omstart nummer sjuttielva

Kategori: Allmänt

Varför ska det va så svårt?
Jag vet ju vad det är som gäller. Vad jag ska tänka po när det gäller mat. Hur jag ska träna.  Ändå är det som ett svårt hål. En nedåtgående spiral.
Detta året har ju varit helt bortkastat.  Varje gång jag börjat om har något hänt som gör att jag sjunkit lite djupare, Ryggskott, Diskbråck, Jobb, Rosfeber, karantän!
Avgrunden jag ska börja klättra ifrån blir bara djupare å djupare! 
Det finns en del influenser inom hälsobranschen jag följer men nästa gång jag hör nått i stil med. Om man tar ett litet snedsteg är det bara att skaka det av sig å fortsätta med planen nästa dag. Jo jag tackar. Om det vore så enkelt. Men alla de jag följer har ju tränat å vatt aktiva större delen av sitt liv. Jag har ju bara fuskat lite de senaste åren men jag vet att det som låter så enkelt är egentligen svårare än vad man tror! 
Jag får verkligen hoppas att detta är sista gången jag börjar om. För de senaste dagarna känns bra. Har ju fått energi nock att ta årets första havsdopp!


Det tar bara 5 minuter

Kategori: Allmänt

Det är väldigt sällan jag sover mer än 6 timmar. Fast ibland händer det. 
Men om jag då är trött å somnar vid 20 snåret så... japp vaken å pigg vid 2 po natten.  Underbart upplägg inför min första arbetsdag efter att ha varit ledig sen midsommar. 
Nåja jag kommer dit och det dröjde inte länge innan den känslan att jag skulle vatt hemma längre dök upp. Lyckades motarbeta den men.....

Skulle göra lunch. Till mig själv, och från mitt stora variationssortiment valde jag att göra en omelett.  Döm om min förvåning när jag blev mätt efter halva.  Så till kvällsmaten tog jag bara 2 ägg istället för 3. Ja jag vet otroliga variationer po min kost!
Iallafall så är mitt ben lite rött, ömt å svullet. Men så ont det gjorde po kvällen. De tre sista timmarna ville jag bara gråta av smärta. Faktum är att det bultar rejält i benet nu!
Så varför tar du ingen Alvedon tänker ni å det är en bra mycket bra fråga! Varför tar jag ingen smärtstillande?  Har inget bra svar po det förutom att jag försöker undvika kemikalier så möed som möjligt men vi får  väl se. Kan jag inte somna då kanske jag tar en. Annars får jag vila benet imorgon  då jag är ledig 

Sista veckan PO semestern

Kategori: Allmänt

Att ett pyttelitet, ja nästan bara över trampdynan, skavsår kan ställa till det så.

Vaknade i söndags med feber. Låg å frös så jag skakade under täcket. 
Nån gång under dan fick jag tag po jobbet å hur jag skulle göra med testet för den för sjukdomen.  Testet vi måste ta inom 72 timmar. Ja jag vet jag tänkte lite fel po tiden å blev stressad.
Men för övrigt sov jag heeeeeeeeeeeela dan. Enligt min klocka 21.40 timmar
Måndan det hade börjat göra ont i benet å jag fick en tanke om att det kanske var rosfeber istället. För visst var väl benet lite svullet å rött?!
Tänkte jag skulle fråga syrran om hon såg nån skillnad po benen men hann inte. Hennes öppningsreplik blev. "Vad har du gjort med benet?"
Så det var bara att kontakta vårdcentralen å träffa doktorn.  Samma polska läkare som sist jag var där å jag uppfattar bara vartannat ord hon säger om ens det. 
Tycker verkligen att vi ska ha språkkrav inom vården!
Blev  försedd med kåvepenin med tillsägelse om att komma tillbaks imorgon.  Tydligen var min sänka skyhög! 
Efter att ha sovit 21 timmar igen var det dags att åka tillbaka igen. Nu var benet rejält svullet, rött å ömt att gå po!

Sänka var fortfarande po 250. Så de skickade mig med remiss till Akuten.  Fick tag po andra syrran så jag slapp köra i LA!
Träffade en ny läkare. Finska denna gången. Vidhåller språkkrav!
De funderade po om de skulle behålla mig men eftersom jag inte duschat po 3 dar tyckte de nog jag luktade lite så jag blev hemskickad med ny penicillin å återbesök nästa dag! 
Fast nu började jag må lite bättre, så bra att jag kunde köpa en melle och äta den!
Tillbaka igen po onsdan. Sänka var nu sänkt till 150. Yeah! Vilket innebär inga fler återbesök. Så allt var frid å fröjd förutom att nu hade smärtan nått toppen. Så fort jag stod po benet mer än en halv sekund var det som om nån stack in tusentals glödande nålar i benet!
Torsdan. Slapp åka till nån läkare så jag rörde mig inte så mycket. Nu kan jag stå po benet i två sekunder innan knivarna börjar vridas om!

Så idag vaknade å kände att svullnaden verkligen gått ner. Kunde böja po foten utan problem.  Nu tar det 5 sekunder innan det börjar göra ont å smärtan är inte lika intensiv som tidigare!

covid-19

Kategori: Allmänt

Egentligen skulle jag sprungit en 13 kilometers runda igår. Joannas tolva t.ex.
Å nä jag kommer aldrig att låta henne glömma att hennes tolva är 13 km!
Men jag känner mig lite sliten, ont i ryggen å det stramar nått infernaliskt bakom vänstra knäet. 
Så när mitt schema blev ändrat att jag faktiskt kunde va med po löppasset var det ju ingen tvekan om att jag skulle ta en vilodag istället.
Så nu kunde jag va med po ett sista pass med Joanna.  

Var väl lite orolig eftersom jag springer låååångsamt. 
Men det gick bra. Vi började med lite pw. Började springa i långsam takt. Så långsam att jag faktiskt funderade po att springa om de andra.
Joanna körde lite teknikträning med oss.  Något jag verkligen behöver!
Sen bidde det intervaller 1 minut springa, 1 minut gå.
Det intressanta här var att jag var nere po tider under 7 minuter per kilometer nästan 6.30 vid nått tillfälle.
En annan intressant sak var när vi skulle gå. Då haltade jag po vänster ben för att jag hadde ont i knät och po höger ben för att jag är svag i det. Undras om det såg kul ut bakifrån?

UTSKÄLLD AV GRANNEN

Kategori: Allmänt

Det där med att springa. Ena gången är det vara så.... nästa är det för......
Häromdan tog jag mig en tur runt hemmet. Hade kollat upp vad som borde va lagom långt. Å om det skulle vara längre är det ju bara en bonus.
Började bra. Grusväg de första 4 kilometrarna sen 1500 meter asfalt innan det bidde grusväg igen. Höll ett bra tempo. Fast jag sprang sakta. Som vanligt. Lyckades jag hålla ett tempo po 7.30 per kilometer. Lyckades faktiskt hålla det hela 6 km. Så hurra för mig!
Sen gick det betydligt långsammare de kommande 3 kilometrarna innan jag kom ut po 108an å asfalt den sista biten. Faktum är att jag kunde öka så jag sprang in po ett 6.30 tempo.
Enda smolken var att runda bara var 10 km. Jag som skulle springa 11!

Veckans andra löppass tog jag i skrylle.  Sprang milen där för nån vecka sen å tänkte att om man kombinerar milen med 2 kilometers rundan så blir det ju tolv kilometer. Å som bonus får man då springa uppför två mördarbackar. 
Så sagt å gjort. Startade i ett låååååååångsamt tempo.  Kom aldrig under 7.40 i snitt men jag sprang hela.  Inklusive de två mördarbackarna! 
Tiden är inte det viktiga  utan det viktiga är att jag fortfarande har ett hopp om att våga köra maratoner i september.
Även om rundorna är sådär en 7-8 kilometer kortare än vad jag hade tänkt de skulle vara vid den här tiden!

Hur ska jag kunna skylla detta po Maria?

Kategori: Allmänt

Vem fasiken kom po att jag skulle springa ett Marathon? Å varför?
Finns det nått tradigare än att springa? Å jobbigt är det också?
Vi kan konstatera att denne blir ju inte för besviken ifall de måste ställa in pga coronan!
Men så länge de inte gör det får jag väl träna å se hur långt jag kommer till september. 
Denna veckan har ju faktiskt inneburit lite plus! Jag har faktiskt sprungit två ggr, totalt 1.65 mil.
Men fy Faen. I måndags tog jag en runda po 6,5 km vid 3 sådär kändes det bara jobbigt. Inte fysiskt men tradigt. Fick verkligen anstränga viljan å ta mig runt,
I går lyckades jag få med mig lille kusinen po milen i skrylle.  Var med bävan för jag brukar inte ha sällskap  å jag vet att jag nog inte kommer att prata så mycket.  Dessutom är han mer vältränad så risken fanns att jag skulle gå ut rör hårt å bli tvungen att gå. Å det var nära mellan 3 å 4 km. Jävla drygt uppåt. Bara att koppla po viljan men efter 7 ,8 kilometrar blev jag tvungen åt gå när det var uppför.  Å det är där mördarbacken finns.  Men jag kom igen när det var slätt så vi kunde fortsätta in till mål. Å förbi. För det saknades 400 meter till milen å det var det som var målet. 

Nu har jag ialla fall planerat de närmaste löprundorna. Ska ju öka 10 % i veckan. 12 kilometrarna blir intressanta då tänkte jag åka tillbaka till Skrylle,  ta milen å fortsätta po 2,2 kilometers rundan. Dvs mördarbacken 2 ggr. 
Å så säger folk att jag inte är klok!

Arvedel!

Kategori: Allmänt

Det har varit en neråtgående spiral de senaste månaderna.  
Har ätit sämre å sämre. Varje gång jag planerar min mat känner jag en oro över att det inte ska mätta mig. Därfär har en å annan godisbit har slunkit med. För att inte nämna kakor. Å för varje gång väcks ångesten till liv. 
Samma ångest kommer när jag hoppar över ett träningspass, eller helt enkelt inte lägger ner nån energi i det hela.
Inte blir det bättre när en av gubbarna po gymmet kommenterade min nedåtgående trend i ganska nedsättande ordalag!

Men de två senaste dagarna känns bättre. Har nästan hållit kosten. 
Dessutom har jag kört fyra pass po två dagar

Första var ett cykelpass.  Kände mig helt klart nöjd med min insats. Ska kanske fortsätta med att sitta längst bak.

 Sen tog jag ett crosscage po kvällen. Behövde lite fart å fläng å nån som skriker po mig. Ett extra plus var att jag kunde köra stepupp po en hög låda utan att benet klöddade.

Idag började jag med att springa en runda. Var faktiskt första gången jag sprang  hela min ca 5 km runda runt huset. Brukar ju annars bara powerwalka den. Å tiden var helt ok. Nån sekund söligare än mitt tänkta Marathon tempo så........

Nu ikväll tog jag å impulsyogade.  Bytade om himma för att jag skulle spara tid å hinna till passet.
Ni som känner mig vet att jag anser att  jag är sen om jag kommer mindre än femton minuter
Innan jag ska.
Å jag var sen!
Fast Joanna var po ett riktigt busigt humör. Hon hade hittat  de svåraste positionerna hon kunde. Ett flertal gånger fick jag ge upp för att jag inte kunde vrida å frångå kroppen tillräckligt för att göra övningarna. 
Får väl nöja mig med att jag faktiskt kom ner med bröstet i golvet när vi gjorde duvan!

Nu kan jag bara hoppas att jag är po väg tillbaka  att de bra dagarna byter plats med de mindre bra så att jag kan fortsätta mot målet!

RUNSTREAK

Kategori: Allmänt

För några dagar sen var det tredje deltävlingen i Trail genom skånes; enduro.   Jag hade sett framemot att springa för av nått skäl trodde jag att det skulle va den lättaste deltävlingen.  Även om ett av segmentet var 800 meter vulkan. Å känner jag Anna rätt så var det uppför! 

Men jag var ju inte där!
För ca två veckor sen tog jag de första löpstegen  po länge. Det var ca 1 km haltande löpning längs kävlingeriver bort till bron. Sen vände jag å haltade  tillbaka.  Det var då jag insåg att jag kanske inte skulle riskera nått med att springa 17 km traillöpning.  
Så det är tungt nu!
Får jobba med min RMI så det stänker om det. Känner att det går framåt, benet wobblar inte lika mycket längre utan det känns stabilare runt knät. Men ändå!
Har faktiskt funderat po om jag ska ge upp planerna po att delta i Helsingborgs marathon. Istället ska jag fokusera po att bli ok å sen se om jag kan köra en mara. Hade sluppit stressen.
vem kom po den lysande idén att jag skulle sitta 5 minuter i jägarvila?

Nåja jag ska springa 3 kilometer i morgon å sen ska jag sakta öka distansen så får jag se om jag känner mig redo för en mara i september.  Annars får jag väl ta den nästa år!

Baksmälla!

Kategori: Allmänt

Det bästa med träningen är känslan efteråt. 
Säger de!
Vilken jävla känsla då undrar jag? Är det den brännande, svidande rumpan? Som om nån hade gått lös po den med en ridpiska! 
(Fråga inte hur jag känner till den känslan)

Eller är det mina stackars lår? Muskler som är hårda, ömma och orörliga.  Det enda positiva är att värken i bröstryggen försvinner i smärtsignalerna från underkroppen! 
Joanna undrade varför jag stönade  när vi gick nerför trappan till spinningsalen i morse?  Stapplade i mitt fall med båda händerna po räcket. Trots det ville hon att jag skulle lyfta upp henne! 
Fast smärta kan ju också va positivt. Jag har ju helt klart använt vänster mer än höger igår. Vänster lår är dubbelt så tjockt och fastare. Nån som vill gissa vilket ben som är skadat?
Å för första gången po länge var det inte höger ben jag haltade po po promenaden.
Som sagt jag får va nöjd med det lilla!



Man får va glad för det lilla!

Kategori: Allmänt

Häromdan var en sån dag då jag helt oförklarligt fick en sån lyckokänsla. Å det är inte ofta jag blir euforisk. Snarare tvärtom. Jag brukar bli så lagom glad för det lilla. Tänkte därför berätta om vilka glädjepunkter man kan stöta po po gymmet!

Det började redan när jag körde in po parkeringen och såg Sprinkles.  Det betyder att Kävlinges minsta men tuffaste brandkvinna var och tränade. När det sen visade sig att hon precis hade kommit och också skulle träna där nere......
Po uppvärmningen kunde jag öka hastigheten och gå i mitt vanliga PW tempo!
Jag kunde köra igenom alla övningarna po passet. Även om jag fick gå ner lite mer i vikter än vad jag tänkte från början!

Fast det var två av övningarna jag inte gjorde. Spyan kunde jag inte göra för de hade tagit bort kuddarna. Burpeesen hoppade jag över men säg inget till Maria 😉
Jag hade sällskap hela tiden, min idol körde ju sitt pass brevid mig. Så vi kunde snacka och skratta en hel del.  Hon visade till och med fingret och räckte ut tungan.
Å tänk så glad man kan bli av att benen woblar när man går nerför trappan! 
Den sista glädjepunkten var  att de hade fått in nya glassar. Å sen var det dags för ett rörlighetspass med Åsa!
 




Jävla diskbråck!

Kategori: Allmänt

Joanna frågade häromdan ifall jag är stressad över mitt Marathon  å svaret är JA!
Inte blir det bättre när alla lägger upp bilder po när de är ute och springer. 
Även du min Maria för att sno ett Julius Caesar citat! Iallafall tolkar jag hennes inlägg häromdan som att hon var ute och sprang. 
Jag har nån sorts abstinens.  Har inte tränat riktigt ordentligt po hela året. Å nu är det ju en månad sen jag fick upplägget så nu vill jag bara gå till gymmet å kötta! Jag vill SPRINGA! 
Så jag hoppas verkligen att jag har en bra dag i veckan där benet funkar så att jag kan ta några löpsteg!


Nästan så jag hoppas att loppet blir instället pga Corona 

frustration

Kategori: Allmänt

Aaaaaah! 
Försökte springa en liten sväng idag. 
Har ju gått och ådragit mig ett diskbråck varpå alla funktioner i högerbenet försvunnit. När det var dom värst brände knät, ingen känsel i smalbenet, ingen muskelfuntion så det vek sig titt som tätt!
Men nu efter några veckor och ett träningsschema från Erik sjukgymnast känns det väl rätt ok. Det gör inte ont och jag kan gå rätt normalt så länge det är plant. 
Så idag tänkte jag prova springa lite. Å om jag i vanliga fall springer långsamt är det inget mot vad jag planerade att göra! 
Men det jävla benet ville inte fungera som det skulle!
Tog några löpsteg och kände direkt att jag inte kunde springa utan att halta.  Å då inte pga smärta.
Så det bidde 100 haltande meter sen gav jag upp!





Inga vildsvin po svampabanan

Kategori: Allmänt

Springa po svampabanan i Tomellilla. Vilken galen idé å därför hoppa jag po direkt. 
Kan man sen välja mellan 3 olika distanser, 4 km, 7,6 km eller springa båda den så kallade döskallen.  Fast förra året bangade Johan å ville bara springa 4 km. 
Därför blev jag lite förvånad när han föreslog döskallen i år men.....

Sakt å gjort.  Otroligt taggade. Nä överhuvudtaget inte! Körde vi ner. Kallt å blåsigt, vinden gick rakt igenom så man var som en istapp innan start. Jaja. Förra året kom det snöblandat under färden. 
Vi började med  4 km. Vis av erfarenhet följde jag min nya taktik. Springa långsamt men springa hela.  Å det gjorde jag.  Var bara i de värsta uppförsbackarna jag gick eller när jag låg sist i kön å blev tvungen!
32 minuter. 5 minuter snabbare än förra året.
Sen blev det till att vänta po starten för det långa loppet. Å när det väl gick igång tog det nog en kilometer innan jag hade blitt av med stelheten i benen! Fast då hade jag tagit den placering jag skulle ha ändå in i mål. Sist!
Första varvet gick bra. Jag höll min taktik å kände att jag faktiskt hade kondisen att springa.  Det som skulle stoppa mig var benen!
Andra varvet, nu kände jag åt jag fick börja ta till lite vilja, det berömda pannbenet! Var nästan så att jag väntade po när jag skulle ge upp men det rullade po! 
Var tillochmed så att jag började springa genom alla vattenpölar för jag var lite besviken po att vanan var så torr.
Tills inov8 backen. Där kände jag att all energi tog slut. Jag började vingla,  kände mig lite dizzy men det var vara att fortsätta med mitt lunklöpande tempo!
Men nästa rejäla uppförsbacke jisses. Hade jag gett upp där hade jag nog vatt kvar än. Sakta men osäkert tog jag mig upp. Sen därefter kom painkiller ett stup rakt ner. Orkade inte springa nerför så jag gick fortsatte 100 meter å sen insåg jag att om jag inte började kuta nu skulle jag inte göra det överhuvudtaget.  Så rakt genom publikhavet. Blicken fäst vid en punkt strax framför skorna å springa för allt vad tygen håller. Ja eller nått sånt! Kom till baksidan av åskådarkullen. Första biten kröp jag po händer å fötter sen planade det ut så jag kunde gå. Stannade till en kort sekund  för att sen fortsätta. När jag kom över krönet å var po väg ner såg jag Johan springa i mål.
Men nu var det bara uppför en sista gång sen runda kurvan å spurta in i mål å plock in målgångsmuggen! 


Bara för att skryta

Kategori: Allmänt

Anna är en sån där löpargalning. Trots det så lyckas hon få en sån som mig att känna mig välkommen i de här kretsarna.  Då får vi ändå ha mec i tankarna hur usel jag ör och att jag brukar komma in po dubbla tiden gentemot alla andra. Igår po löpningens dag var jag en av drygt 50 som deltog i Stävietrails provlöpning. Ni som minns kommer säkert ihåg hur jag fick kämpa förra året för att ta mig runt två varv å det var lite med det i minnet som jag tog mig an varvet! 

Hade redan innan bestämt mig för att jag skulle satsa. Jag visste att om vi hamnade långt bak i ledet skulle det inte gå så fort så jag tänkte försöka ligga Joanna i häcken så länge det bara gick.
Det var ca 300 meter sen sprang hon om smågrabbarna framför oss å skapade en lucka po 40-50 meter.  
När jag väl bestämde mig för att springa om grabbarna var luckan ännu större men jag såg att hon låg sist i ledet så jag försökte knapa in. Kom nästan ifatt hade bara en drygt 15 meter kvar när det kom en jävla backe! Hade nog förträngt den! Ner å runda stolpen å så upp igen. Där Å då visste jag att jag inte hade en chans att komma ifatt så jag saktade ner till ett tempo jag visste att jag skulle orka hålla hela vägen.
Joanna såg jag inte igen förrän  jag gick i mål!
Men jag fortsatte i mitt  eget låååångsamma tempo. Lät de som hitintills legat bakom mig springa om. 
Å det var jobbigt. Jag tänkte att det här går inte, funderade till och med po att börja gå men fortsatte springa.
Å sen bara flöt det po. Har ju glömt att det tar ett par kilometer innan man kommer in i flytet!
Det kändes som att banan var kortare.  När jag kom upp till skjutbanan för sista gången hade jag ju så mycket energi att jag kunde kosta po mig en selfiepaus. Sen ökade jag takten men den skitlånga sista sträckan hade kortats ner rejält. Jag kom ut po asfalten alldeles för snabbt, drog po spurten å sprintade in i mål!

Sa jag att jag var nästan 12 minuter snabbare än förra året?




trail genom Skånes enduro i Klåveröd

Kategori: Allmänt

Har precis skrivit ett inlägg om hur kul det var att springa endurot idag. Hur jag halkade po första spången.
Hur jag vurpade po andra varvet! 
Hur ont det gjorde i ryggen po slutet.
Att jag inte vågade berätta för Joanna att jag har haft ont i ryggen sen i fredags!
Hur jag gillade andra sträckan för den var så full av stenar å rötter så jag kunde inte springa fort. Men springa iallafall. Trots igenimmade glasögon! 
Känslan när jag kom in efter andra varvet och Anna frågade om det kändes ok trots att jag fick bryta.
Men så skulle jag redigera å lyckades slänga allt!
Så nu får ni bara bilderna. 
Tror det är Anna Nystedt som tagit alla
Det är INTE kaffe i Joannas mugg


soppmys efter loppet!


kommer aldrig att vinna nått annat än flest färgerklassen


startpinnen


oboj

Kategori: Allmänt

Vackert väder å då får jag skallabank!  Eller är det för att jag sover så knasigt?
Hallå fall var energin nere po noll. Passet po gymmet tog 20 minuter längre tid än vanligt.
Får väl säga att det enda positiva, förutom kramen var att jag drog 120 i marklyft utan att armen gick sönder!
Och så fick jag kaffe!

Ibland känns det som att ju mer/ofta jag tränar ju mer energi får jag så för att prova tesen tog jag en promenad po eftermiddan.  Var inte alls sugen så kallt det var men solen lyste å då får man passa po!
Lyste å lyste?  Ett stort jävla moln skymde solens sista strålar så nä det fick jag ju inte så mycket av!
Hann dessutom inte ner för uppfarten innan hörlurarna dog!
Men energi hade jag. (Var nästan så att jag ville börja jogga. Måste nog planera in en löprunda snart!) Mrn jag hade bestämt mig för att ta en lugn promenad utan att hetsa!

MOT PB 150

Kategori: viktnedgång

Vicken besvikelse! Kom till gymmet. Skulle köra mitt måndagspass fast det var onsdag.
Såg nått ovanligt. Har nog aldrig sett Joanna ute i gymmet 😉
Så jag passade po att snacka med henne under tiden hon tränade klart. 
Ha! Hon hade ingen chans att komma undan!
Nåja jag började po mitt pass. Körde enbens höftlyft istället för de vanliga. 
Konstaterade att jag nog inte kände igen nån av de som tränade. Å så många där var?!
Men det var efter passet jag blev besviken!
Värsta mardrömmen! 


Elinor hade gått hem å hällt ut kaffet!
Besviken satte jag mig i soffan. Kollade igenom telefonen och kom po vilken vanemänniska jag är. Sträckte mig ett otal gånger efter kaffekoppen. 
Som inte fanns där!

När Faen blir gammal......

Kategori: Allmänt

När ska jag lära mig nöja mig med lagom? 
Jag har knappt börjat springa nån kilometer. Då börjar jag genast planera ett Marathon. Å efter det? Bli inte förvånad om du ser mig göra ett ultra!

inte alls arrangerad bild för att ha en aktuel bild po mig i scoutdräkt!

Å töser? Varför nöjer jag mig inte med en alldaglig tös? Nä jag fastnar ju för de bästa. De som är 12 poäng po en skala mellan 1 till 10. (Så om det är nån tös som känner att jag är intresserad, känn dig smickrad!)
Fast lite jobbigt är det när jag själv är en tvåa. Har ju aldrig nån chans!

Det senaste är kosten.
Jag tänkte att jag skulle prova med lite mer vegetariskt. Så där lite lagom. Tänkte prova året ut. Ja jag vet att det blir en massa julmat så jag skulle ju inte gå all in! Hur bidde det?
Jag har ju nästintill blivit fanatisk! Undviker all form av animaliskt protein till och med ägg och mjölk!
Varför? 

Såg nån mig?

Kategori: Allmänt

Var måndag igår å jag var po gymmet som vanligt. Ibland är det ju tur att ingen ser en. Som när jag låg po golvet och gjorde ryska snurror och döda insekter. Det är en magövning för er som inte vet.
Brevid mig hade Maria en kund. En mamma med sin lilla unge i barnvagn. Barnet tittade lite förvånat po mig. Vad är det den galningen gör? Tänkte hen nog!
Iallafall hade vi lite ögonkontakt och jag provade alla mina grimaser men ungjäveln såg bara road ut. Den slängas ut sin leksaksgiraff och tyckte jag skulle plocka upp den. Sen kom ju partytricket deluxe. Bäbisen stoppade foten i munnen.
"Intressant!" Tänkte Ola och provade själv. 
Det gick faktiskt bättre än förväntat även om jag inte fick foten ända till munnen. 
Men vilken tur att Maria inte vände sig om och såg mig då!

Hanna po gymmet hej!

Kategori: Allmänt

Jag har en t-shirt som jag inte använt sen i somras.  Gillade inte riktigt formen po den. Men nu blev jag positivt överraskad, den satt så bra att jag nog kommer att utse den till min nya favorittröja.
Rent allmänt känns det som att jag är tillbaka po banan. Få se hur länge det håller?
Jag har lite motståndskraft och kan hålla kosten. Fast jag fick kämpa för att inte ta den tredje pepparkakn igår!
Tar vi sen att vågen för första gången sen i september visar po ett minus.  Så här lite har jag inte vägt sedan mitten po 90 talet!
vad har jag köpt nu?
Tog en promenad igår. Ingen PW utan gick bara i lagom rask takt.
Kom att tänka po en bok jag läst av Stephen King, "maratonmarschen" 
Den är en dystopisk skildring och handlar om en tävling där den som går längst vinner! Men man måste gå i minst 6 km i timmen annars blir man skjuten. Jag har alltid tänkt att 6 km i timmen det är ju hur jävla snabbt som helst, nästan joggingfart. 
Så nu är jag alltså  ute och promenerar i den hastigheten å då är det ju helt enkelt inte lika snabbt längre!