räknas katter in i viltrapporten?
Kategori: Allmänt
Borde kanske skriva nått men gider inte!
Mat jag minns
Kategori: Allmänt
Nu kommer det äntligen mitt inlägg om maträtter/middagar jag minns!
men först måste jag ge en liten viltrapport. Å som ni säkert kommer att mårka har jag bytt ort för arbetet så det blir lite nya ställen.
Po väg ut från Stehag precis vis rökaholmsomsorg stod det ett rå po krönet.
Vid avtagsvägen mot Haga kom det två ridande töser!
Tänkte åsså ge er dagens Rumänien bild
Jag å Helen dansar po avslutningsmiddan för vi behövde inte nån tangocharmör ;-)
Så nu till maten!
- Först måste jag nämna söndagsbroilern vi åt varje söndag med potatis, sås, gelé, pressgurka....
- Fars äggakaga
- blodkorv med lingon å grädde
- Den cog au vin jag gjorde när jag fyllde 25
- flygande jacob!
- T-bone steaken i Houston Texas
- Moster Majs påskamiddagar (lamm) med karamellpudding till efterätt
- mormors köttbullar
- När vi åt duva po vittskövlegård
- fruktsoppan som åts till söndagslunch po hajkerna när jag var patrullscout!
- Alla gåsamiddagar inklusive de med svartsoppa!
- den ruttna hajen po Island!
- myran jag åt po Våga inför de waelsiska flickscouterna
- chokladfonduen vi åt po en planeringshelg inför Hand i hand
- vitlöksmajonässen po hand i hand
- morbror Knuts stekta potatis!
- Moster Ingas hylleblomssaft!
å mycket mer
nu ytterliggare en bild från Rumänien po middan vi fick hos Nicu
Social
Kategori: Allmänt
Vad håller po att hända med maj?? Mitt asociala beteende som det tatt mig nästan 40 år att fullända håller po att försvinna! Jag e ju nästan social nuförtiden. Nästan trevlig, fikar med vänner flera gånger i veckan. Nä nu måste jag skärpa mig å gå tillbaka till mitt gamla otrevliga,elak,självupptagna jag.
tänkte ge er lite mer bilder från Rumänien!
nästa inlägg
Kategori: Allmänt
Nästa inlägg dröjer ytterliggare nån dag!
nästa gång
Kategori: Allmänt
Mitt nästa inlägg kommer att handla om middagar jag minns ;-)
Puss!
När jag dött!
Kategori: Allmänt
Detta inlägget skulle handlat om vänskap eller om kärlek eller om de jävla harjävlarna som e värre än kamikazeigelkottarna! men när jag körde i det vackra skånska landskapet föll en melankoli över mig och jag kom att tänka po hur jag vill ha det när jag en gång dör!
- Jag vill INTE brännas utan jag ska begravas i kista(ek? ingen piiiipgran i alla fall!) Med i kistan ska min swiss vara, klädsel... Som ni säkert gissat, t-shirt å jeans!
- Po min begravningsplats ska det planteras ett lövträd, gärna bok som kan ge en rejäl skugga. Resten av gravplatsen skall vara täckt av gräs eller nått så att det räcker om man kör med trimmer nån gång per år. Helst ska platsen ligga po en höjd så att man har utsikt men det finns väl inte så möed att välja po po Eslövs kyrkogård!
- Stenen skall vara typ runsten. po den skall det ristas in en rund ring med prick i (jag har gått hem) mitt namn och födelse/dödsdatum!
- Om nu nån vill minnas mig po plats ska de ta en stol med sig sätta sig i skuggan av trädet och läsa en bok, eller dricka en öl eller vad ni vill.Obs sätt inte dit en massa blommor som bara vissnar
- Själva begravningen spela den enda psalm jag gillar "härlig är jorden" och trumpeta taptot när jag sänks ner. för övrigt så inget religiöst trams. för det tror jag inte po. Å andra sidan så är begravningen till för de som kanske kommer att sakna maj! Klädsel om möjligt, t-shirt å byssor!
Ingen viltrapport!
Kategori: Allmänt
Då var det sista semesterdan. I morgon 0715 börjar jag jobba igen!
Å inget vilt har jag att rapportera om, även om ja såg hoet po en rå häromdan.
Tänk vad bra med internet, jag har både fejjan som hjälper mig hålla kontakt med många och detta forumet där jag försöker ge en bild av mig själv som e mer lik sanningen än någon annan bild. För sanningen att säga Jag tror/vet att det inte finns så många, om ens någon som har lärt känna mig lite djupare.
Hur kommer då det sig? Jag tror att jag är rädd för att komma nära någon att jag själv skapar den klyfta som gör att det för eller senare blir en brytning. Samtidigt så saknar jag ju dett med att ha en person som jag verkligen kan anförtro mig åt. Är hela mitt liv en självförsvarsmekanism??
Därför försöker jag ge min bild av det hela här. Trots att jag e livrädd för konsekvenserna. Vad ska folk tro om mig. Om det hade vart när jag var ung??? Jag hade inte vågat, liksom jag inte vågar ta kontakt med de människor som verkar vara intressanta. Det e nog så att jag söker mig till människor där jag känner att det är säkert, som den trygghetsnarkoman jag e. Förändringar… E jag livrädd för.
Men hur kan jag då vara så motsägelsefull. Jag lever ju från projekt till projekt å aldrig att jag gör dem med samma personer två gånger? Elller som nu po jobb. Jag lämnade en arbetsplats och kollegor som jag känt länge. För att börja po en helt ny med nya ansvarsuppgifter som jag inte har en aning om hur jag ska klara av! Var är nu trygghetsnarkomanen? Samtidigt vet jag att om jag bara får en aning om vad jag sa rikta in maj po så blir allt bra… men innan dess!
Nä just nu e livet bara skrämmande, jag har avverkat ett projekt, med människor jag levt med i tre veckor och som jag tror jag gillar. Jag har ett nytt arbete å därmed lämnat kollegor som jag känt att jag nästan kan öppna mig för……
Det här med projekt, Jag har alltid haft nått po gång att se fram emot men just nu e det bara jobb. Kanske är det dags att låta jobbet vara min framtid? Å andra sidan så är det ju Japan om några år och Sofia kunde tänka sig att göra nått 2017. Men hon har nog inte fattat hur gammal jag e då, kommer jag att orka???
Nä det e nog bra att jag återgår till jobb imorron så att jag har nått att koncentrera maj po den närmaste tiden. För nått vilt har jag inte sett!
Everybody needs somebody.......
Kategori: Allmänt
Tänkte försöka göra ett litet sammandrag av min resa i Rumänien
Något senare än beräknat kommer vi ner timmarna som förpassades i Ungern satt jag med spänning eftersom jag kände ett visst ansvar för första biten. ett par telefonsamtal bidde det också, till mer eller mindre rätt person. Nåja sent po natten har vi fått kartor, gas och vägvisning till "Sunkcampingen" Exploriterna slår upp sina tält och det är dags att sova.
Dag två. Upp å hoppa något trötta, nu ska de ut po vandringen. Medan de andra packar tar jag och Anna med Sabins hjälp exploriterna po en tur till en grotta. häftig upplevelse å grann. Nämnde jag att Det var en upplevelse att vakna i ravinen där sunkcampingen låg??
Nåja ut med exploriterna. Jag hade som vanligt tatt po mig det minst attraktiva jobbet och körde ut fem par med bil.
pust äntligen lite lugn och ro tänkte jag po tåget men man ska inte ropa hej förrän björnen är köpt.
När jag sitter po tåget till Cluj, där vi ska bo ringer det första paret, mindre än två timmar efter utsläpp och säger att de inte mår bra... Vad göra???? Jag försöker trots att kontakten bryts hela tiden att få dem till att slå läger så hörs vi sen, Vad jag då inte vet är att bussen är trasig å vi har ingen bil...........
Då ringer nästa par å säger att de har för möed packning å undrar om vi kan plocka upp lite. Självklart men de bör veta att vi inte kan komma förbi förrän i morron.
nästa dag. Paret mår fortfarande inte bra. vi kör dit långt senare än jag hade velat men vi måste ha bil först. Detta är den första av min å Sofias äventyr po de rumänska vägarna. Väl framme efter tre timmars körning å lite prat tar vi beslutet att paret sover med oss i Cluj så slänger vi ut dem för ett nytt försök i morron.
Po vägen tebaks tänker vi passera paret som vill lägga av lite packning. Vi tar en väg som borde vara ok men..... lös sandjord och en nivåskillnad po en meter mellan körbanorna. Dessutom var Sofia inte van vid bilen, eller trafiken. Jag har stora problem att hålla tyst vid det femtioelfte motorstoppet.
Nästa dag, som vanligt e jag uppe å handlar frukost innan de andra vaknar. De undrade var jag tog vägen så vi beslutar att dela po frukosthandlandet vilket är lite jobbigt för mig.
Jag å Sofia ska köra ut paret men upptäcker efter ett par försök att den vägen vi tänkt ta nog inte finns... plan två vi tar en annan men sämre väg som vi vet finns..... nånstans i en by får Sofia hoppa av och fråga efter vägen naturligtvis var det den som ledde upp po en kulle och såg ut som en torkad flodfåra. Inte en chans i.....att vi kom upp där med vår Dacia. plan 37 vi släpper av dem po ett annat ställe. Det blev nog den bästa lösningen. Po vägen tebaxs träffade vi po två andra par. Jag var rätt så trött men Sofia var nog tröttare så jag kör hela vägen vilket resulterar i att vi kommer"lite fel i Cluj" nåja, inget inte en halvtimmes irrkörning kan avhjälpa!
Nästa dag checkpoint. efter cpn är det Carls och Annas tur att åka jag har jouren po hq medan Sofia tar en ledig eftermiddag. Det var här hon upptäckte Limonade!
Under dagen förberedde jag kvällsmaten eller rättare sagt handlade in för att göra risotto, sen att vi inte åt den förrän efter ett par dagar.
Nästa dag, jag å Anna kör ut för att träffa en explorit ytterliggare en lång dag med bil innan Anna kunde ta lite ledig tid.
Nästa dag Jag har ledigt. Jag känner skuld för att jag får en hel dag, nästan, de andra ville ju ha ett möte först po morron efter lite sovmorron, så jag får ju gå och vanka lite å halva dan hinner gå innan jag kommer iväg. Jag tillbringar de första timmarna med att leta efter spaet som ligger 150 meter bort po "lilla bäckgatan" promenerar i cluj, tittar po stadsmuren dricker limonade och tycker att det hade vart möed trevligare med sällskap, äter midda å köper bredband. innan jag har ca 20 minuter po mig att bada före massagen, aj vad den gjorde ont!
Po kvällen ringer ett par, Anna tar det och räcker luren te mig. Efter lite kort diskussion kommer vi fram till att de ska flytta po saj till nästa by,
Nästa dag dags att flytta. Först köra skytteltrafik mellan hq och bussen för att få med alla packningar! när jag kör mitt i trafikrusningen ringer ju Sofia, inte lätt att tänka, köra och prata samtidigt dessutom säger hon bara nått jag redan tänkt po. Innan jag hinner fram till bussen ringer de igen! men nu svara ja inte.
Nåja när allt är klart tar jag å Sofia och kör ut ytterliggare ett äventyr väntar, först hittar vi inte ut ur Cluj! så vi tar lunch!
Vi kör och hämtar upp vårt par, och flyttar de närmre målet. tar ett par timmar med bl.a ett stillastående i ett kostim!
Efter att vi släppt av dem ska vi ta "bron" över floden, bron vissar sig vara en linfärja som stakades över, Sofia vågade inte sitta i bilen när jag körde po och av.
Sent omsider kommer vi fram till Nicus ställe och får kåldolmar med gräddfil "väldigt gott"
Dan därpo är det cp igen efter Cpn tar Carl å liftar till Baia medans töserna kör en tur, själv vandra jag ner till färja po denna sidan å anser att den andra var häftigare, här fanns det ju en körbar väg!!
Då var det bara att vänta po målgång då.....
Efter målgång. Jag tar som vanligt po maj skitjobbet och kör ner bilen till Cluj så att vi kan lämna in den men jag får sällskap av Sofia och en underbar diskussion om livet å altt po vår memorylane, Dracolas födelseplats, stället där Sofia brände sig po nässlorna etc......
nåja nu är vi framme vid Nochric å här ska vi läsa....
Vilken tomhet, jag deppar ihop helt, jag har inget att göra, eller rättare sagt, jag har vart så fokuserad po vandringen att jag nu känner mig värdelös, har inget att ansvara för.Jag känner att jag behöver kärlek, nån som kommer med en kopp kaffe eller nått eller varför inte en kram. Jag försöker prata med Sofia för att jag inte ska bli sur och bitter, naturligtvis får jag en kram men det är inte samma sak när man ber om det! Sista natten går jag faktiskt och lägger mig först, tydligen snarkade jag så att töserna får sova inne. Inte nått som får mig att må bättre.
Vi reser till Constanta min vana trogen tar jag po mig de uppgifter som behöver göras ( min opinion) å sitter framme hos Jampa som kartläsare! En sak man missar där e de diskussioner som förs men............
väl framme vid hotellet, jag e fortfarande nere men när Sofia kommer och ber mig om att fixa en stor grej nästa dag kan jag inte säga nej. men sen när vi ska planera, när halva dan e gången då tar mitt tålamod slut igen.... Jag vill ut och göra det jag ska å som tur e hinner vi hålla alla samtal innan bältesceremoni! Efter bältescermonin vill Anna gå längs stranden och jag känner att det hade vart hur gott som helst, tyvärr hände saker som gjorde att det blev en språngmarsch istället :-(
( vi får ta igen den nån annan gång, Anna!)
men stress,stress, stress!
Nästa dag vi ska gå po olika håll Sofia fick akvariumet av mig så jag tog arkeologiska/historiska museet istället vilket visade sig vara en vinstlott (trots att jag innan hellre hade velat ha akvariumet), så lite behövs för att jag ska vända och gå po rätt håll!
Bukarest, efter att ha tittat po det groteska palatset, utifrån, går jag och Sofia för att boka en restaurang till avslutningsmiddan, en lugn dag med skratt och tid att prata ut, Sofia lägger beslag po min kamera eftersom hennes batteri tog slut så!!!!!
Jag dumpar Sofia i en park och går hem till vandrarhemmet medan Sofia och Anna fortsätter dagen. Po kvällen träffas vi po restaurang för en mycket trevlig måltid. Kanske mest sällskapet ( två unga vackra kvinnor!)men ändå!
Eftersom det e din 25 årsdag får du lov att smaka po min efterätt, jag försöker låssas om att jag inte ser ;-)Så är det dags för avfärd
inpackning, i bussen jag stiger po och inser att all den packningen inte kan ligga po ett av våra säten. dessutom vill Sofia och Anna sitta tillsammans, jag ber dem om att få slippa och får ett svagt löfte....
Men för att inte vara ivägen medan vi kör så går jag bak i bussen och sätter mig i trappan vid toan. Jag håller po att bli förbaskad igen, ingen av de andra börjar plocka med packningen för att frigöra ett säte till det finns ingen annan plats jag kan sitta po!!!!!!
Mina systrar säger att jag e envis å vid såna här tillfällen kan jag nog hålla med tyvärr är det oftast så att det är jag själv som blir lidande!
Efter ca en timme upptäcker Sofia sítuationen hon kommer bak och pratar lite innan hon går fram och börjar organisera. samtidigt ska Jampa hoppa in i sovhytten så gotteplatsen blir ledig å jag sätter mig där. men där e man ju isolerad från de andra :-(
Under timmen som följer hör och ser jag Carl resa sig upp ett par gånger. Jag erbjuder mig att byta med honom
men han nekar ända tills jag tar till kommandot " Nu sätter du dig här!".
Då har jag två platser att välja po sitta hos Sofia eller hos Anna! Svårt val men tyvärr Anna!
Här får jag det bevis som sagts under en stor del av resan "Ola, vi behöver dig, vi gillar dig, du är en tillgång!"
Sofia tittar upp från sin ögonbindel, tittar med förvåning po mig och säger "hej Ola!" Innan hon lägger huvudet po min axel och somnar igen. Faen att hon hela tiden ska ställa till det... Nu kan jag ju inte röra po mig!
Tyvärr varade bara resan ett å ett halvt dygn ;-)
Vilken slutsats ska jag nu dra? (se rubrik)
- Jag har dåligt självförtroende, men jag gör nog ett bra jobb ändå!
- Det är mysigt när nån kryper upp i famnen po maj, jag önskar det fanns nån som gjorde det jämt!
- Jag behöver bevis po att folk gillar mig å det jag gör, om de nu gör det! å då ska det vara fysiska bevis. Ord är bara.......
- om man visar mig att jag betyder nått kan jag ta en hel del skitjobb, jag blir nästan lite sur om nån annan tar det!
- Jag måste nog ändra mig po nått sätt, men hur??
Vad gäller Sofia!
Carl sa en gång att jag nog var förtjust i Sofia, och vem är inte det?
Faktum är att om omständigheterna varit annorlunda hade jag nog kunnat bli förälskad i henne men jag är glad att jag kan betrakta henne som en mycket god och kär vän!
Om jag nån gång ska göra nått sånt här igen, innan jag blir för gammal. Vill jag göra det med Sofia!
Kommer att sakna er ♥!
