olasjunnesson

Det värsta är att jag kan inte beskylla Maria för det så.......

Iallafall fortsätter min löpträning.  13 kilometer stod po tur å ska man springa 13 kilometer tar man naturligtvis Joannas tolva.

Fast jag var lite tveksam. Skulle knäna hålla? Det är ju mest asfalt å jag har inte sprungit så mycket po asfalt.

Sagt å gjort jag började springa.  Sakta men långsamt,  de första 6 kilometrarna höll jag ett ungefärligt 7,30-35 tempo po.

Knäna kändes ok liksom ryggen. Har jag nämnt att jag har ont i den åsså? 

Det största problemet var faktiskt axeln. Jag kände att jag inte arbetade lika mycket med högra.vid 6 kilometern ungefär passerar man ån vid lilla Harrie. 

Varför hade inte Paula en vätskekontroll där?

Sen börjar uppförsbacken. Tänk att det var här Kalle elvas arme gick för att massakrera den danska befrielsearmén.

Tempot sjönk drastiskt men kändes ändå bra. Var ju inne i flytet.

Väl uppe var det dags för nästa obefintliga vätskestation! Jag får väl stryka systerdottern ur mitt testamente, igen!

Sen var det lite upp å ner innan man korsar ån igen vid Rinnebäck. Därefter var det bara cykelvägen till gymmet, slätt å fint så jag kunde öka lite po slutet!