olasjunnesson

Svaret på den stora frågan om livet universum och allting!

Rosa camo t-shirt

Kategori: Allmänt

Jag vet inte varför jag gör det. Om jag ska va helt ärlig är det tradigt att springa.  Speciellt om man är så långsam som jag. 
Ändå ställer jag upp po Stävietrail.  Inte några fjuttiga 6,5 km utan två varv, alltså 13 km. Har aldrig sprungit så långt innan.
Po nått sätt så är det roligare med lopp. Även om jag är ohjälpligt sist. 
Så målet för det hela är att överleva.  I andra hand lyckas springa hela. 
Ändå går jag och funderar po tider. Har sprungit ett varv, det tog 1 timme. Kan jag göra det fortare? Kan jag komma ner till 50 minuter? 
Po ett varv? Ja! Men hur går det då med det andra? 
Så sluta nu fundera po tider och börja ladda för att verkligen springa hela! 

Men  jag går och blir mer och mer nervös!  Antar att jag kommer att klättra po väggen po lördag.  Har inget inplanerat som kan avleda tankarna. Har inte ens nån idé om vad jag skulle kunna göra!
Nån som har nått tips eller känner för att ta hand om nervvraket Ola?



Kommentarer


Kommentera inlägget här: