olasjunnesson

För några år sedan var jag och min syster i Stockholm för att  se pjäsen en man som heter Ove. Av nån konstig anledning anser min syster att jag är lik Ove? Po vägen hem i tåget kommer min syster i glatt samtal med folk runtomkring. Varför kan jag inte göra så.

Jag har svårt att ringa nån, eller chatta om jag inte har nått att säga. När jag försöker hålla kontakten blir det bara upprepningar po vad vi redan har sagt å gjort.

Det är så svårt att komma po nåt nytt att prata om!

Jag var po en fest. Bordsdamen var lika svårpratad som jag,  men vi försökte.  Tyvärr så blev vi avbrutna av tal varje gång samtalet började flyta och det blev lika svårt att börja om igen . Till slut kom vi inte po nått mer att prata om.

En av orsakerna är att jag hör dåligt å framförallt i stimmiga miljöer. Jag tycker det är jobbigt när någon har upprepat  de dem säger tre eller flera gånger och jag fortfarande inte förstått. då mumlar jag nått och nickar.

Jag behöver tid po mig. Jag kan inte göra nått så där po studs utan behöver smälta och bearbeta det hela först. Naturligtvis finns det undantag som när jag längtat hela veckan efter min lediga dag po fredagen;  då jag inte ska ställa klockan. Po torsdagskvällen får jag en fråga från Maria om vad jag ska göra po morgonen. När jag svarar med zzzzz. Får jag tillbaka att nä det ska jag inte göra.  jag ska va po ett spinningpass hon håller i klockan 08.15!

Jag har svårt att hålla kontakten och bevara vänner å det e Faen så mycket svårare att skaffa nya.

I morgon är det midsommar och jag ska utmana mig själv. Jag ska gå po en fest där jag känner ingen!? Jag har utmanat mig själv med liknande saker innan men imorgon ska jag va trevlig,lättsam,rolig och spirituell!

Och flossa 😉