olasjunnesson

Svaret på den stora frågan om livet universum och allting!

in the beginning

Kategori: träna

Idag är det exakt 9 månader sen som vi körde det första träningspasset. Jag minns inte så mycket egentligen. förutom hur obekväm jag kände mig med allt. Hur skulle Maria reagera po de otroligt låga vikterna som jag knappt orkade rubba. Eller hur bakvänt jag gör saker?
allt hade egentligen börjat några dagar tidigare, den 11 september då vi hade första mötet. 
Nä förresten!
Det började med att min svåger var ett pain in the ass när jag åt middag hemma hos dem. Han gick på om min storlek så att jag till slut gjorde som jag brukar i såna lägen. Jag sa ja till att han skulle få ringa runt för min skull, bara kolla läget å inget annat. 
Några dagar senare ringer han och berättar att han pratat med en kvinna po ett gym i Kävlinge. Hon verkade vettigt och hade en sund filosofi om att det ska ta lång tid att gå ner. Återigen var det enklaste att säga ja och amen till att jag blev inbokad. 
Samtidigt som jag svor över svåger så visste jag även att det var en sån här push jag behövde.Jag  kanske till och med hade sagt så när jag diskuterat med kollegor och annat löst folk. Hur viktigt det är med stöttning! Å då menar jag inte alla de som brukar säga va tjock du är, du behöver gå ner i vikt. Jo tack jag vet!
Sagt och gjort jag kom till gymmet. Såg den djävlusiskt långa trappan som inte alls kändes säker. Har jag nämnt min höjdrädsla?  Men jag knatade upp, ville vända po varje trappsteg. Till slut kommer jag flåsandes in po gymmet tittar mig omkring po galningarna i tajta kläder. Där hoppar hon fram detta lilla vältränade energiknippe.
Vi går ner till hennes kontor och pratar. Vi kommer fram till hur mycket jag ska boka. Om jag ska boka?  Tre timmar? Räcker inte långt kommer bara att va bortkastade pengar för då går jag dit de gångerna å sen kommer allt att falla som vanligt.
Då återstår 10 eller 30 timmar. Ca 3 eller 9 månader. Jag inser att inget av det kommer att räcka utan det får ju bli åtminstone 3 gånger 30 timmar om jag ska gå hela vägen.  Men det är en jävla massa pengar. Tänk om vi blir ovänner? Hon kanske blir irriterad po min obefintliga motivation? Dessutom är hon grann, jag funkar ju inte med granna töser. Det blir kanske så obekvämt att gå dit å då har jag lagt ut en förmögenhet i onödan?!
Till slut bestämmer jag mig och tar det bästa beslut jag någonsin gjort. Åtminstone enligt Maria!


To be continued......

Kommentarer

  • Milla säger:

    Du är fanimej så redig, så man får tårna i ögonen! 👣

    2018-06-15 | 23:16:44

Kommentera inlägget här: