olasjunnesson

För där står man ofta i en konstig position och just då trycker det po. 

Då blir det alltid lite fel för man koncentrerar sig po en annan kroppsdel än man ska medan man tyst försöker smyga ut fisen den och hoppas att den inte luktar för mycket inte. Ibland misslyckas nån både med doft och ljud å då låtsas man som inget och hoppas ingen märker. Problemet där blir ju nästa som ofta kommer som ett brev po posten!

Eller som ett brev po posten borde komma!

Igår provade jag nått nytt. Yinyoga!

En lugnare form där man skulle stanna i positionerna flera minuter. Bra, tänkte jag! Jag behöver ju rörligheten man får av yoga och ska man stå i fem minuter i positionerna så blir det väl knappast några krigarepositioner.  De som är så ansträngande för mina stackars knä!

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Förutom att det var ju inte i närheten av vad jag trodde!

Blir alltid lite stressad av "lugnande" musik. Dessutom hörde jag knappt vad instruktören sa och när hon går runt och justerar. Dvs trycker ner axlar eller  vrider po ens kroppsdelar så blir jag nog mer spänd! Märkte vid ett par tillfällen att hon inte kom till mig, antog att jag nog låg i en alldeles för hopplös position!

Po tal om att prova nytt? Har bestämt mig för att jag ska prova att inte äta kött ett tag. Jag börjar med fram till jul så får vi se om det händer nått!

Egentligen hade jag tänkt att jag skulle skippa både ägg och mejeriprodukter men efter de två första dygnen så inser jag att det blir svårt. Vad ska jag ha po frukostmackan t.ex?!

Nu i helgen hade vi vår första planering inför EB spanien. Kunde inte börjat sämre.

En i teamet stannade himma pga vinterkräksjuka.  Jag fick ge upp vid middagstid igår. Fick världens migrän! Så illa har det inte vatt sedan tiden fm (före Maria)

Så stackars Emil och Matilda fick klara sig själva en stor del av helgen.

Jag har sen dess legat däckad 24 timmar. 

Sen att vi hade strömavbrott hela eftermiddagen.  Nåja jag kunde ju sova ut det men när ljuset fladdrar och går om och om igen kan man inte riktigt lita po elen !

Söndagen avslutades iallafall lite bättre.  Efter att ha velat fram och tillbaka kände jag mig tillräckligt ok för att våga mig po sprintpasset.  Inget jag ångrar. Maria hade tidigare i veckan sagt att det skulle bli riktigt tufft. Då väcktes hoppet skulle hon tjuvstarta po nya sprintreleasen?

Fast det hade jag ju hunnit glömma så när hon och Åsa skulle teama passet blev jag först oroad å sen glatt överraskad när de faktiskt skulle köra nya releasen.  Jag hade ju fått vänta med att prova den till julhelgen annars. Vilket är nästa gång jag kan gå po sprint!

Detta är ju den bästa releasen hitintills.  Har ett långt segment med styrka. Den delen av sprinten jag älskar mest. Å det blev ännu bättre eftersom vi skulle göra det två gånger. Alltså jag tog i för 17. Dvs mitt motstånd låg po 17. Det var åtminstone två steg högre än nån jag såg runt mig!

Å jag bara älskar när två granna töser ger mig uppmärksamhet.  Åsa var ute å coachade å Maria skrek po mig i mikrofonen!

Enda glädjedödaren var att det inte var riktigt optimalt att köra efter att ha fastat hela helgen.  Magen skrek nått så innerligt

Men jäklar Maria, om två veckor då kör vi skiten ur passet!

Men vad är det som händer po gymmet? Jag blir mer och mer orolig för hur det kommer att förändras. Det enda som håller mig kvar just nu är gemenskapen med dem jag brukar prata med. Annars hade jag nog bytat till ett i Eslöv po studs. Jag får väl ta första kvartalet  nästa år och prova dem olika innan jag bestämmer mig!

För likt en dålig actionrulle med Bruce Willis eller vilken avdankad actionstjärna ni vill så har jag blivit återkallad från min pensionering. 

Fast i mitt fall är det inte mer spännande än scouterna. 

Jag ska köra EB till sommaren. Denna gången i Spanien. Å nu i helgen har vi första planeringen.  Lite sen, jag vet men teamet har precis blivit klart. Å trots att jag har gjort detta tre ggr innan har jag ändå fjärilar i magen..

Och som om inte det var tillräckligt så är det nog dags att byta gym. Ni som tränar i Eslöv vilket förordar ni? STC eller Actic? De med 24 i namnet går helt bort. Hur är gymmet po friskis? Jag gillar att de har ett cykelpass med norska intervaller 😁

Men än så länge är jag kvar i Kävlinge po Nordic. Om ni följt mig ett tag så borde ni veta att man inte ostraffat ändrar po mina rutiner så idag var det fredagspasset. Även kallat fredagsmys!

Tror inte jag gjorde en endaste av de övningarna som egentligen ingår i fredagspasset. Men efter att ha slängt bort Maria å hennes kund testade jag nått nytt. Enbensutfall i smithmaskinen. Hade ingen vikt po men vi kan avslöja att benen skakade värre än ett par maracas! 

Glömde ju skriva hur besviken jag var po brandstationen häromdan. Jag fick inte lov att åka nerför stången!

Hoppas po bättre tur nästa vecka när jag ska dit igen!

Men återigen kom tankarna. Hur kan jag engagera mig? Vilka frivilligorganisationer är vettiga?

Ska jag kolla om jag kan återgå till hemvärnet? Fikk, Vad är det egentligen?  Civilförsvarsförbundet finns det nått jag kan göra där? Röda korset, kan jag bli utbildare?

Missing people? Men jag vill göra mer än leta efter människor?

Maria är po mig om att göra brandmanstestet. Vet inte hur seriös hon är men jag bor ju mer än 4 minuter från brandstationen så jag kan inte bli deltidare.

Men brandvärnet i marieholm? Undras vilka krav de har? Finns det nån åldersgräns? Å hur får jag kontakt?

Tips å idéer mottages!

Själv fortsatte jag att lägga po vikter, la po 10 kilo mer än vad jag brukar. Så lugnt tog jag det!

Men som vanligt brukar jag fundera när hon säger nått. Jag vet att jag egentligen borde haft en vilodag men....

Lite konstigt är det ändå? Som vanligt körde jag crosstrainern som uppvärmning. Det var precis som att benen hade en rejäl fart i sig. Kom upp i en ovanligt hög hastighet. Det är som att benen inte riktigt visste vad de ville. Å ena sidan jobba snabbt å andra sidan skaka som om de var helt slut!

Så jag hoppade en av benövningarna.  Konstigt att det är den jag gillar minst som jag hittade mest argument för att inte göra?!

Fortsatte med ryggen. Här får jag ta det lugnt för armbågens skull. En av fördelarna med att köra med löjligt låga vikter är att jag verkligen kunde känna av att jag jobbade med rätt muskler. 

Sen kom bakslaget. Skulle köra hantelpress men varje gång jag sträckte po armen skrek det i armbågen så jag gav upp efter ett par repetitioner!  Ni som känner mig vet att jag vid ett sånt här läge blir Grumpy!  Men jag lyckades ändå köra ett par set med armhävningar innan jag var färdig!

Benen var väl ok om än lite stumma men rumpan.... 30 minuters gumptortyr. Hur jag än ändrade ställning po sadeln var det olidligt!

Jag hade tänkt mig att ta det lite lugnare. Det går ju bra när det är Maria som håller i passet. Nä tänkte väl det. 

Visst mina hundra procent var väl inte helt hundra men nog attans var jag uppe och tafsade po dagens maxförmåga. Som när Maria sa att man borde ligga po minst 15 i motstånd.  Då lägger Ola sig po 16. 

Å i nästa omgång ökar han. Motståndet var så tungt att jag knappt orkade cykla runt. Displayen dog flera gånger, som  den gör när man slutar trampa!

Tror jag kommer att ta det lugnt po morgondagens styrkepass  men det får vi väl se då!

Men jag hoppar po de galnaste idéerna.  Springa Marathon, åka till Spanien med 40 scouter, cykla i 3 timmar som jag gjorde idag!

Ja ni läste rätt 3 helveetes timmar po cykel! Inga problem nä det tyckte inte jag heller efter den första timmen. Var nästan så jag funderade po om jag hade gått ut lite för lätt. Men direkt efter pausen var känslan en helt annan! Å den sista timmen ska vi inte snacka om. Den var ett rent helvete!  Den gick låååångsamt, jag var så trött att jag knappt hörde vad Anna eller Camilla sa utan jag bara trampade po, såg hur de andra gjorde å då gjorde jag likadant. Po slutet när det var ett lättare parti drog jag av allt motstånd, ändå kom jag knappt upp i varv!

Jag hade redan tidigt bestämt mig för att i sista backen skulle jag lägga po tungt,tungt å det gjorde jag. Samtidigt tittade Anna po mig och nickade så då la jag po lite till. Fick verkligen lägga all tyngd po pedaler för att överhuvudtaget komma runt och så fort vi var klara orkade jag inte rubba pedalen!

Nä aldrig mer!

Fast vasaloppscyklingen den första mars lockar lite!

Var riktigt taggad idag å det höll i sig. Så här bra har det nog inte känts po hela hösten. Trots att jag var både svimfärdig å illamående efteråt. Ebba i receptionen tittade oroligt po mig ett par ggr. Jag hoppas att det inte är nån sjuka po gång. Jag ska ju cykla i några timmar imorgon!

Började passet med lite sjukgymnastik så jag hade ont i armbågen redan från början.

Körde marklyftet i hexbaren. Det är så mycket lättare att hitta tekniken i den. Med tanke po armbågen körde jag bara 60 kg så Maria föreslog att jag skulle köra 4 set om 15. Vem är jag att säga emot Maria 😁

Utfall i trx kom ner riktigt djupt. Tyvärr är det stor skillnad po vänster å höger sida .

Benpress då den övningen jag tänkte fokusera po idag. 3 x 10 set 250 kg! Å knäet höll! 

Sen var det bänkpress,  rodd, lats, kabelcross å lite till! Fick sitta en låååång stund i soffan efteråt!

När jag tänker po det har hela veckan kännts rätt så ok. 

I måndags ersatte jag knäböjen med stång med hacksquaten. Tänkte att det skulle spara knäna å jag tyckte jag kom djupare ner!

Simningen i tisdags, aquamannen satt bättre än förra gången!

De norska intervallerna po löpbandet i onsdags gick bra. Fast jag fegade lite å satte lägre hastighet än vad jag egentligen tänkte mig. Med uppvärmning å nedtrappning tog det en timme,

Hösten har ju som sagt varit lite sisådär.  Jag har slarvat rejält med kosten men även där börjar jag nog hitta tillbaka! Det kunde ha varit värre men jag har bara lagt po mig 1 inofficiellt kilo!

Det som har gått bra är väl sprinten. Maria brukar ju säga att jag kan ta över passet å sist när det var Jeppe som höll i det gjorde jag nästan det . Å nä det kommer jag aldrig att låta honom glömma! 

Nu hoppas jag bara att knät fortsätter hålla och att armen går mot bättringsvägen.  Det känns ialla fall bättre med de övningar jag fått från Erik!

Igår körde jag lite crossfit och stressade upp mig för att jag inte kört nån styrka denna veckan. 

Hade huvudvärk å kände mig gråtmild hela dan. Kan inte komma po nått bättre ord att beskriva min känsla! 

Idag borde jag därför va po ett redigt åskväderhumör. Jobbat natt. Stressade därifrån in po möte.... träningsvärk i rumpa å rygg efter gårdagen

När jag ändå var i stan passade jag po att göra lite ärende.  Handlade årets första julklapp t.ex. Nä systrar den var inte till nån av er!

Körde sen till badet för att jaga hajar. Lyckades troligtvis simma 1000 meter. Tjejen bredvid simmade bröstsim snabbare än vad jag crawlade. Var rejält trött när jag gick upp.

Somnade framför netflix när jag kom him. 

Trots det så mår jag rätt bra just nu. Så jag tänkte passa po att skriva det innan ögonblicket är över! 

Jag tränar olika saker olika dagar. Det räcker att tidpunkten blir fel så....

Just nu är det jobbigt med allt. Ätandet. Det råkar nog bli en och annan energibar/pudding/dricka för mycket 

Träningen är tung.  Jag har ingen motivation för styrkepassen.  Dessutom stör det mig att armbågen värker.

Men det är ju måndag å då ska jag köra styrka. Eller? 

Maria la upp en wod som såg kul ut. Så den vill jag prova i veckan. Och så vill jag simma ett pass.  

Sen ställer ju jobbet till det för träningen ....

Å mitt i allt kommer blodbussen till Kävlinge! 

Så sen igår har jag planerat å planerat om och gjort nya planer. Skulle jag köra styrka idag eller woden?

Nä det blev cykling istället. 

Så nu är jag lite stressad för att jag inte har tränat styrka idag.....

Det positiva är att jag fick en tid ikväll hos Erik, sjukgymnasten så han kan titta po armbågen.

Jo just det. Södervidinges osötad fullkorn är ju bara så gott!

Tanken är att jag i vår ska prova po Open water. Så även om det inte blir åsimmet ska det bli nått annat, swimrun? Triathlon eller nått. Vad vet jag inte. 

jag simmar så fort att det blir suddigt!

Det går faktiskt bättre än befarat. Fast Evelina har kanske en annan åsikt!

Första passet koncentrerade vi po bensparkarna. Min achilleshäl  när det gäller simning. Po slutet kom jag flera centimetrar.

Idag jobbade vi mycket med andningen. Eller inte! Skulle ta sju tag mellan andningarna!  Det är här allt gratis vatten kommer in.

Det jobbigaste är att allt jag lärde mig av Peder Jogstad po 80 talet det ska jag nu glömma. Nu ska min simteknik in i 2000talet 

Det mest glädjande var att jag sprang hela.  Förutom två backar där jag gick. Annars har den senaste trenden varit att jag runt 5 km börjat gå men idag sprang jag hela!

Om vi ska fortsätta med tankegångarna po vad jag har förbättrat så var vi ute i går. Natt! Tror faktiskt inte jag dansat så möed och intensivt. Å jag blev knappt svettig! 

Tur ingen såg när jag dansade 😁

Men det börjar bli tid att blicka framåt. 

Vilka mål står po tur?

Nu närmast är det väl att jag satsar po att ta 150 kg i marklyft innan året är slut! Har planerat att göra det i veckan mellan jul å nyår för spänningen skull!

Kanske kommer jag att stå po händer också?

 

Fast det övervägande målet är att gå ner en storlek till. Idag ligger jag runt XXL å XL beroende po modellen.  Jag vill nå ner till L!

Viktmässigt är det några kilo till, till mitt känslomässiga mål. Det intressanta är att jag inte har ställt mig po vågen sen den officiella vägningen med inbody. Innan jag gjorde den stod jag en gång per vecka po en vanlig våg... Men det har jag faktiskt slutat med. För tillfället! 

Nästa år vill jag också prova po nån form av simning. Antingen ett rent lopp eller swimrun, triathlon eller liknande! Därför ska jag imorgon gå i simskola hos Evelina och lära mig crawla!

Yddingeloppet är det sista loppet för i år. Ifall inget spännande dyker upp. 

Stoppa mig isåfall!

Nu ska jag vila från löpningen  till årsskiftet sen börjar träningen för Helsingborgs Marathon.

Målet är att jag ska kunna hålla ett 7 till 7 å trettio tempo! Får fundera po hur det ska gå till!

Sen hoppas jag också att jag nån gång i en inte för avlägsen framtid kommer att marklyfta dubbla kroppsvikten och bänkpressa kroppsvikten. Fast idag känns det väldigt avlägset!

Oftast vill jag ut å springa en runda po lördag å gå po sprint po söndag. Men ibland som denna helgen ställer jobbet till det för träningen. Jag kan inte gå po sprint imorgon! 

Istället fick det bli ett 75 minuters cykelpass idag. Men det är ju lördag. Då ville du ju springa? Tänker ni nog! Å det stämmer, men jag är lite orolig för knät så jag tänkte det skulle va bättre att cykla!

Å vad hjärnan ställer till det ibland. Efter 30 minuter var jag slut. Sprinten håller bara po i 30 minuter. Men trots att det inte var lika intensivt var de sista 45 minuterna ett helvete!

Å ingen hamburgare fick jag. Tydligen måste man ta 3 varv för att få en sån!

Behöver er hjälp!

Har ju inte tatt ett PB po länge. Så frågan är vilket PB ska jag satsa po? 

Ska jag ta  bänkpress tog 70 kilo i julas å har inte kört riktigt tungt sen dess. 

Eller ska jag ta mer än 100 i knäböj? Enligt Maria räknas inte mitt PB för jag var inte riktigt nere i 90 grader. Å Maria har ALLTID rätt!

Marklyft då? Har pratat med Erik om att vi mellan jul å nyår ska ta 150 kilo. Om jag så ska stupa po kuppen!

Eller ska jag satsa po nått annat?

Springa 5 kilometer snabbare än 30 minuter?

Köra 5 minuter Kettelbellsvingar? Har för mig att jag klarat 100 st med 20 kilos!

Varför inte jägarvila? Strax över 2 minuter ligger jag po nu! 

Hänga i armarna? Har inte provat men man kan ju undra hur länge jag klarar?

Eller nått annat?

Vad ska jag satsa po att ta?

Nu vill jag rekommendera ett program po SvT det heter lyckomaten. Jag började titta för att Tareq Taylor var en av programledarna så då kan man ju ge det en chans.

Å dagens avsnitt. Där är så mycket så jag vet knappt var jag ska börja. 

En tanke som jag haft ett tag nu är att det är varken träningen eller att hålla kosten. Utan det är huvudet. Har man inte huvudet med sig så.....

Å det är ju det jag känner att jag kanske inte har!

Ta bara en så liten sak att jag har bråttom. Hela tiden sätter jag upp ett måldatum. Och varje gång jag märker att jag inte kommer att nå det så skjuter jag upp det!

Vikten är den viktig? Nä men ändå har jag en emotionell viktgräns jag vill uppnå! Å nu när den börjar bli verklig så skrämmer det mig för vad ska jag göra sen. När jag kommit dit?

Å mina rädslor de är ju bara..... som nu i november då jag ska gå till Evelina och ta lite kurser i att crawla.  Det som skrämmer mig är två saker dels att jag ska va så oduglig po att simma.  Med huvudet ovanför ytan som min syster skulle sagt. 

Det andra är nått så löjligt som mitt kroppskomplex. Där ska jag stå i en simhall nästan naken. Alltså ingen tröja som täcker min hängande mage. Fatta hur onödigt jobbigt det är. Även om jag kommer att spela cool och låtsas som inget!

Men ju längre dagens avsnitt gick desto mer lust fick jag att gå till Maria, krama henne och säga tack!

Vad förvirrad  hon skulle bli. Å ännu mer förvånad när jag i samma stund bad om ursäkt. För det jag menar är att hon inte bara tränat min kropp utan hon har även tränat min person men eftersom jag är så trög har jag inte kopplat än. Men kanske, kanske kan jag med de insikterna jag fick av dagens avsnitt börja projekt med att samföra förnuftet och känsla och verkligen komma till insikt!

Har haft lite känningar i knäet ett tag å inte blev det bättre av att springa i slalombackar. Så jag har satt mig själv po en knävilokur! 

Så dagen styrkepass fick bli med fokus po överkropp. Hittade en gammal övning från februari som jag tog valda delar av. La till lite bröst å biceps et  voila där har man ett helt pass! 

Men bicepsen kändes inte bra. Ena armbågen å andra muskeln gjorde ont. Inte bra ont utan mer nublirjagoroligont!

Så jag får väl ta en vilovecka. Har precis avbokat yogan imorgon men funderar po om jag ska gå po sprint istället.  Känns bättre för knät!

Fast annars tänkte jag vila med att ta en runda runt Eslöv. Fundrade ut en runda som går mestadels utanför bebyggt område. Undras hur långt det är?

Som när jag sprang i Helsingborg.  Alla säger "men du klarade tiden" eller " du ställde ju upp!"

Eller att jag tycker det går för långsamt. "Du går ju ner i allafall"

Men jag har ju högre förväntningar å jag är ju faktiskt mest missnöjd med att jag ger upp så lätt å nöjer mig med det lilla.

Sen när jag lyckas, som po midnattsloppet i Malmö. Där jag sprang in po en nästintill drömtid! När jag sen ville visa hur lättad å glad jag var över resultatet då var jag tjatig!

Hur ska det va?

Idag var en sån dag som jag var nöjd. Har ingen aning om vilken tid jag sprang po. Men det var en skön runda, riktigt kul.

Jag sprang Enduro!

Vad är det tänker ni?

Jo vi sprang en runda po ca 5,5 km. Denna sprang vi tre varv.

Po varje runda fanns det 4 sträckor de tog tid po. Dvs man kunde ta det lugnt däremellan.  Ja om man springer snabbare än jag för jag fokuserade po att klara av de första två varven inom tidsgränsen. Å de klarade jag inte. Kom 17 sekunder försent men jag fick springa sista varvet ändå 😁

Men jag var helt nöjd. Hade jag fått stanna efter två varv hade jag vatt nöjd för jag kunde knappt gjort det bättre. Jag orkade springa det mesta. Förutom tidtagningssträckorna för dem hade de naturligtvis lagt i värsta uppförsbackarna! 

Men det var en fin runda, gick hyfsat snabbt att komma runt och jag hade trevligt sällskap!

Nästan man ska ställa upp nästa gång också. Då kommer det att gå po min bakgård,  Klåveröd! Så boka in den 6 januari så ses vi då 

Gå in po https://runtgs.se å anmäl er!

Nä jag får ingen provision här heller!

Så min plan är att jobba med tyngderna,  dvs ta i 😉, se till att jag får i mig protein och köra ett tredje styrkepass i veckan. De onsdagar jobbet inte ställer till det för träningen!

Så idag var första onsdagen. Hade egentligen tänkt träna ryggen men världens bästa Hanna hade ett bootymove pass som jag hoppade po istället.  Så om jag inte kan sitta imorgon vet ni varför!

Härom veckan när jag som vanligt gick ut för nattakissningen. Fördelar med att bo po landet. Hann jag bara öppna dörren å ställa mig po trappan så ser jag rörelse precis i utkanten av ljuscirkeln. Det var en katt å den jäkel försökte gå in i huset trots att jag stod i vägen. Lite dåligt samvete fick jag. Tänk om det är en sån här övergiven sommarkatt? Den såg ju rätt ung ut.

Po tal om att gå ut och kissa!

För ungefär en månad sen öppnade jag dörren å skulle gå ut för morronkissningen! Hör då ett konstigt ljud. Funderar om det kommer bortifrån Mattias eller om det är närmre. Ser po bildäcket att nått, inte jag då, har kissat där. Plötsligt po andra sidan bilen dyker det upp ett kattaskrället. När han ser mig får han plötsligt en väldig fart bort!

Har det framgått än att jag inte är en kattmänniska?

Po tal om bilen!

För några dar sedan körde jag till gymmet. Plötsligt springer en svart katt över vägen precis framför oss. Jag panikbromsar för jag vet hur mordiska Diane är förhållande till andra bilar jag haft. Men ändå hör jag en duns i framändan. faen, Faen, FAEN hinner jag tänka! Skuldkänslorna väller över mig innan jag ser hur katten springer tillbaka över vägen med en hiskelig fart.

Jag går ur och över vägen och ser hur den springer bort i plogfåran!

Po tal om skuldkänslor!

Har precis klarat av den jobbigaste perioden po mitt schema. Då jag jobbar mycket å det tar. Så igår hade jag egentligen tänkt köra till gymmet men jag kände att jag var för trött å sliten. Jag vet att jag tog rätt beslut men ändå så har jag fruktansvärda skuldkänslor för att jag skippade en träning!

Po tal om jobb!

Igår så min chef att hon skröt om mig. Hon anser att jag är dedikerad. 

Lite skönt att jag för en gångs skull har en chef som tror fel om mig po ett positivt sätt!