olasjunnesson

Fast än så länge går det ok. Tror att en av nycklarna är att jag lyckats speeda upp hastigheten po passen. Tänkte när Maria gav mig dem att detta kommer aldrig att gå. Så många övningar.  Jag kommer att tappa all energi å hoppa över hälften. Men..... samtidigt har jag försökt att minska ner setvilan.  Kollar klockan efter varje set å när det gått en minut så kör vi nästa. Ibland orkar jag inte ens vila en minut utan sätter igång innan.

Återigen har Maria haft rätt!

Fast just nu är jag lite olydig.  Känner mig stressad över Ringsjön runt po lördag. Har inte riktigt förberett mig som jag borde.  

Därför har jag de senaste dagarna maxat träningen med flera pass per dag. Ofta ett cykelpass.  Idag t.ex cyklade jag en runda po morgonen, körde en omgång po himmagymmet å avslutade med ett sprintpass po kvällen. 

Torsdag blir det bara ett cykelpass,  ska bara hitta en lagom lång runda. Å po fredag blir det ett lättare styrkepass.  Tänker inte köra för fullt po benen! 

Men jag är redan po nästa utmaning.  Råkade köpa ett par nya löpardojor,  å av bara farten har jag anmält mig till Helsingborg halvmara i slutet av augusti.  Tre månader att förbereda mig mig. Nu gäller det bara att hitta en bra strategi.  Nån som har ett tips?

Har jobbat inom mitt yrke sen julen -89. -92   var det en tös po särskolan som gav mig en väldigt blöt puss för hon tyckte jag var söt. Sen dess har jag vant mig vid att jag inte är den populäraste, snygga killen i personalgruppen!

Idag var vi med jobbet i en närliggande kommun. En mycket blyg brukare, tittade po mig, sa att jag var snygg. Kom fram å blinkade med ögonen i vad jag tror var ett flörtande å ville kramas.  

Behöver jag skriva att jag var obehagligt överraskad av situationen å visste inte hur jag skulle hantera det. 

Ibland får man verkligen såna där ögonblick då man tänker oj, Det har hänt nått!

Dagens pass blev 30 minuter sprint.  Ringsjön runt närmar sig å jag ligger långt efter med cykelträningen.  

Det är ett svettigt pass. När sen töserna i receptionen sitter bakom mig, Marias far snett framför. Åsa, instruktören står mest hos mig å kollar, kändes det som och Maria  po cykeln brevid. Då satsar Ola.

Fast ska sanningen fram hade jag tänkt köra järnet ändå! 

Speciellt efter att de två senaste styrkepassen gått sådär! 

Lite kul var det att sitta brevid Maria. För oavsett om hon vet det eller inte så tävlar jag alltid mot henne.  Nån dag kommer jag att vinna också.

Kanske?! 🤔

Idag var jag nära, sneglade po hennes display litet då å då å låg bara lite efter! 

Har bestämt mig. Ska springa en halvmara i höst. De som ligger närmast att få äran är helsingborgsmaran den siste augusti eller Köpenhamn den 15 september! Kanske mest för att de är de enda två halvmarorna jag känner till. Nån som vill hänga po? Jag springer inte fort men långsamt.  Tänker mig en tid po ca 2,5 timmar!

Sen har vi ju midnattsloppet den 7 september Å Öved trail 28 september.  Jag måste kanske lugna mig lite 😁

Jag tycker ju inte ens om att springa!

Samma instruktör samma upplägg.  Å det är sånt jag gillar, välta däck, slå med slägga,  dra däck i rep å en massa andra inte lika roliga övningar.  

Vi kan väl konstatera att det var en aningens skillnad po min insats förra året å nu!

Redan innan passet började.  Jag skulle springa upp å hämta en penna i repan.  Receptionen för oss som inte är så moderna! 

Förvånade mig själv med att jogga hela vägen, inklusive uppför trappan.  Alltså! 

 JAG JOGGADE UPPFÖR TRAPPAN!!

Hade bestämt mig för att satsa  så po första löprundan ner till väggen å tillbaka var jag först?! Vad har hänt?

Fick under passet gång säga till mig själv att ta det lugnt.  Skulle faktiskt orka i 45 minuter! 

Ja jävlar.  Hade ju till och med krafter kvar po sista löprundan så det var bara upp med knäna,  långa steg å jobba med armarna! 

En annan sak jag lagt märke till är att jag kan känna benen. Blir faktiskt lite orolig att jag ska bryta dem nu när de inte ligger inbäddade i ett skyddande läger!

Jag får nog skaffa en mixer så jag kan göra smoothies himma. Denna består av spenat, banan, blåbär,  hallon, mjölk å cremefraiche 

Tror  jag måste be den vackra, starka, snälla, generösa, underbara, fantastiska Maria om ursäkt.  Jag har kommit po att jag ljugit för henne.  Fast jag lovade mig själv att alltid säga sanningen oavsett vad. För annars kommer jag inte att gå i mål å jag behöver hennes hjälp!

För po vårt första möte sa jag att jag gillar hinderbanor men har ingen tanke po att springa toughest. 

Så kära Maria. Förlåt från djupet av mitt hjärta att jag ljög för dig den gången!

Men idag var det dags. Helt oförberedd å otaggad så det stänkte om det. Till å med i startfållan funderade jag po att skita i det.

Såg det först nu när jag la upp!

Första hindret, trångt. Skulle upp po en halmbal å sen klättra uppåt i ett nät. Väl uppe kom jag po att jag inte är ett fan av höjder #iamafraidofnohigts 

Nåja målsättningen var att klara minst 10 hinder, av 40. Tror jag gjorde det fast jag tappade räkningen. 

Det fanns en hel del krypa under näthinder. Å fy fasiken vad det tar po en att krypa!

Jobbigt var det så jag gick betydligt mer än vad jag sprang.

Jag håller kontakten med ett gäng. De är snabbare än mig men jag vet att där är en del bärahinder å gå i vatten. Där kommer jag att ta in!

Å det gjorde jag, trots att vattnet var svinkallt. Till å med jag höll ju po att frysa ihjäl.

Eller beror det po minskningen av mitt isolerande lager?

I slutet po banan lyckas jag faktiskt gå om dem å komma före i mål!

Jag tänker inte skriva om hur besviken jag blev po balanshindret. Där jag inte vågade ta det avgörande steget så att brädan tippade över. 

Inte heller besvikelsen när jag bara kom upp två balar po pyramiden. Tror det var mitt huvud som gjorde att jag inte vågade satsa. Båda gångerna försökte jag frammana Marias röst i huvudet, men hon har börjat låta lite väl mycket som jag!?

Men det var två hinder jag var riktigt stolt över. 

Det första var en trappa med bjälkar po lagom avstånd. Fyra stycken. Väl uppe fanns det bara möjligheten att hoppa ner å då var jag flera meter upp. I alla fall två. Men jag hävde mig över sista bjälken, gled sakta ner så jag hängde i händerna å hoppade! Funkisen som stod där fick en high five!

Ialla fall försökte den hoppa över stängslet po först ena sidan sen den andra. Tyckte riktigt synd om den när pälsen flög som bara den.

Nåja jag krypkörde å försökte trycka den bort mot där stängslet slutade så den kunde komma undan. Men 10, 15 meter innan dess tog den sats. Slog emot stängslet å gjorde en volt över, innan den kunde springa bort över fältet!

Resten av sträckan var det bara en massa harar som satt mitt po vägen bortom varje krök å krön. 

Tror jag såg nån örn som satt po en stolpe också!

Senare po natten när jag körde him. Hade precis passerat Strö å svängde in po vägen mot Trolleholm. Redan där var första rådjuret. 

När jag passerat Åsas föräldrar var det fullt med dov po fälten brevid vägen. Räknade till minst 30 men där var fler!

Sen blev det riktigt spännande.  Närmade mig brända huset. Då hoppar ett rådjur över vägen. Å när jag sen tittar in po tomten, ser jag et stort djur. Det rör sig genom gräset som en elefant po savannen.  Var nästan lika stort!

Blev genast klarvaken för till skillnad mot hjortdjuren som oftast har lite trafikvett å kan stå å titta po en när man passerar. Så kan vildsvinen bara rusa över. Hela stimmet po en gång!

Nämde jag att det var ett stort å rejält djur?

Resten av vägen var det vara nån örn, hare å katt jag såg!

Jag reflekterade över att det finns de som faktiskt är större än mig.  En tanke som jag inte är så van att känna. 

Det brukar ta lite tid för polletten att trilla ner så idag har jag kommit po hur mycket det egentligen betydde, att jag inte var störst!

Tror inte att jag kan förklara för någon hur stort detta faktiskt är. Vilket innebär att detta faktiskt har stört mig. 

Stört mig rejält!

Stört mig utan att jag visste det!

Stört mig så mycket att jag po något sätt nollställt känslan som en form av försvarsmekanism! 

Men nu är jag inte automatiskt störst längre!