olasjunnesson

Härom veckan när jag som vanligt gick ut för nattakissningen. Fördelar med att bo po landet. Hann jag bara öppna dörren å ställa mig po trappan så ser jag rörelse precis i utkanten av ljuscirkeln. Det var en katt å den jäkel försökte gå in i huset trots att jag stod i vägen. Lite dåligt samvete fick jag. Tänk om det är en sån här övergiven sommarkatt? Den såg ju rätt ung ut.

Po tal om att gå ut och kissa!

För ungefär en månad sen öppnade jag dörren å skulle gå ut för morronkissningen! Hör då ett konstigt ljud. Funderar om det kommer bortifrån Mattias eller om det är närmre. Ser po bildäcket att nått, inte jag då, har kissat där. Plötsligt po andra sidan bilen dyker det upp ett kattaskrället. När han ser mig får han plötsligt en väldig fart bort!

Har det framgått än att jag inte är en kattmänniska?

Po tal om bilen!

För några dar sedan körde jag till gymmet. Plötsligt springer en svart katt över vägen precis framför oss. Jag panikbromsar för jag vet hur mordiska Diane är förhållande till andra bilar jag haft. Men ändå hör jag en duns i framändan. faen, Faen, FAEN hinner jag tänka! Skuldkänslorna väller över mig innan jag ser hur katten springer tillbaka över vägen med en hiskelig fart.

Jag går ur och över vägen och ser hur den springer bort i plogfåran!

Po tal om skuldkänslor!

Har precis klarat av den jobbigaste perioden po mitt schema. Då jag jobbar mycket å det tar. Så igår hade jag egentligen tänkt köra till gymmet men jag kände att jag var för trött å sliten. Jag vet att jag tog rätt beslut men ändå så har jag fruktansvärda skuldkänslor för att jag skippade en träning!

Po tal om jobb!

Igår så min chef att hon skröt om mig. Hon anser att jag är dedikerad. 

Lite skönt att jag för en gångs skull har en chef som tror fel om mig po ett positivt sätt!

Jo jag har börjat använda tights när jag tränar å så har jag rakat av mig skägget!

Ialla fall firade jag igår med att gå po Marias sprintpass.

Idag var det måndag igen å därmed måndagspasset.  Gick inte lika bra som i måndags men helt klart ok. Kom långt ner i knäböjen å ökade vikterna en aning när jag körde rygg.

Sen när jag hade kört två set hantelpress kom Maria och skulle öva po den nya sprintreleasen, hon frågade om jag ville hänga po? Ibland ställer ju jobbet till det för träningen så det hade dröjt två veckor innan jag hade kunnat gå po den. Så även om jag hade kört ett pass tänkte jag att jag kunde ju ta det lite lugnt.

Ha!

Höll ju po att trilla av cykeln när vi stod upp!

Från Oradea

Visst jag är väl hård mot mig själv och visst har det kommit resultat men.....

Om sanningen ska fram skulle jag varit i mål nu. Men efterhand som har jag skjutit tidpunkten längre och längre fram. Å nu spontanspringer jag ett lopp. Krossar PB. Och gör ett resultat som är långt utöver mina förväntningar. 

Alltså jag var i ett sånt rus det var tur att det så lite trafik po vägen him. Missade nästan två rödljus, körde fel i en rondell så det blev ett extra varv. Och tack gode Gud för farthållaren.  Annars hade jag legat i 147 hela vägen him!

Å energin ligger kvar. Gjorde ett pass po gymmet. I vanliga fall så är det inte riktigt optimalt att köra dit efter att ha jobbat i 24 timmar. Ja, jag har hunnit jobba också i helgen!

Men vilket pass. Sista omgången po knäböjen kom jag ner långt mer än 90 grader. I den enbenta marklyftet tappade jag balansen för att kettelbellen kom ner i golvet. I hantelpressen körde jag ett extra set där jag gick upp och gjorde en fyra med 26 kiloshantlarna och i det avslutande supersetet hoppade jag helt över setvilan å körde tre set i sträck. Ska kanske fundra po att byta magövningar!

Nu kan man ju tro att jag är helt slut men nädå. Po eftermiddan var jag tvungen att rasta av mig. Skulle ta en promenad i lagom raskt tempo. 

Ha! 

Tog två steg po mina stela ben å sen satsade jag po PB där också.

Jag har ju insett att jag aldrig kommer att bli en sprinter, å springa långt är ju bara jobbigt. Lägger man sen till att jag inte tycker jag fått ett bra resultat sen i juni så.... Trots att jag tog mig runt halvmaran förra helgen

Men nu i veckan har tankarna gått. Är lite sugen po att försöka köra helmaran i Helsingborg nästa år. Å då ska jag kanske ta nån halvmara po våren, i Dubrovnik eller Sibiu!

Men först var det ju vad jag skulle springa i helgen.  Som ni säkert vet vid det här laget så har jag en struktur po min träning å helgerna (lördagar) är vikta till löpning. Söndagar tänkte jag gå po sprint!

Så jag funderade po om jag skulle springa 5 km eller 10. Ta lite revansch å göra ett bra lopp.

Sen diskuterade Joanna å Nano midnattsloppet!

Tycker det var lite dyrt å upplevelsen förra året var väl inte den bästa! Fast det var ju mitt första lopp. Undras om Maria visste vad hon satte igång när hon tjatade po mig att ställa upp. Det var ju så att hon i tre veckors tid inte hälsade med ett hej utan "har du anmält dig?"

Man kan också undra varför jag lät henne hålla po i tre veckor när vi båda vet att jag gör allt hon säger?!

Iallafall sent i fredags kväll gick jag in po hemsidan å anmälde mig.  Nu skulle jag ta revansch å se hur mycket snabbare jag blivit po ett år 😁

Vi kan väl säga att det var en helt annan upplevelse än förra året.  Jag fick höra om än svagt, kören vid operan, discobåsen höll inte po att slå igen när jag sprang förbi utan det var liv å rörelse runt. Sen att jag verkligen gick all in snackade med folket runt, peppade, dansade till musiken, highfivade de som stod och hejade po å de som börjat gå när jag passerade,  ja ni läste rätt jag passerade folk! 

Å så satsade jag. Det fick bära eller brista! 

Eller? Njae jag var lite försiktig så för att inte rusa iväg å dö efter ett par kilometer använde jag mina medlöpare som ovetandes harar, jag hängde po folk som sprang i en lagom takt. Å sen sprang jag om dem för att de var för söliga!

Detta kan ju aldrig hålla så jag gjorde upp delmål. Första vätskekontrollen efter 4, ta det lugnt å gulpa inte i mig å få ont i magen som i Helsingborg.  Nästa mål 5 km. Passerade efter 32 minuter. Å där hade jag väl egentligen uppnått mitt huvudmål. Nu kunde jag gått resten å vatt ok med resultatet!

Nästa mål var 6 kilometer å andra vätskestället. Men dit nådde jag inte, jag började gå! 

Så resten av loppet bestod av oregelbundna intervaller. Skillnaden mot de senaste gångerna jag sprungit "" Var att jag kunde hålla en hög takt med korta gångsträckor å förvånansvärt långa löpsträckor!

Sen att jag hade sällskap å tjötade med några trevliga personer nån kilometer, trots att de inte ville hänga po å spurta när vi passerade 7 kilometern!

Men vilken energi jag hade, när vi passerade sambaorkestern å jag highfiveade dansarnarna satte jag fart. Vet inte hur många jag sprang om po upploppet men det var en del. Lyckades hålla in i mål även om de flyttat det flera hundra meter bort. Å kunde konstatera att jag raderat mitt gamla PB!

Förra året 1:23

PB po milen innan loppet 1:15

Nu

Med de sagt så genomförde jag en halvmara. 

Innan start roade jag mig med att gå runt bland deltagarna.  Önskade folk lycka till. Framförallt de som hette Ola. De två jag såg. 

Helst ville jag väl därifrån.  Uppladdningen hade inte känts bra.  Po genrepet orkade jag bara springa 7.5 km innan jag började gå å mitt mål var att springa åtminstone halva sträckan å klara första milen po en timme å en kvart. Då visste jag att jag skulle klara hela po under tre timmar. Vilket var maxtiden!

Precis innan starten inser jag att jag kom för långt fram jag står med dem som siktar in sig po 2.10.

Så går starten å det känns bra om ändå lite väl snabbt. De första två kilometrarna går po minuten snabbare än planerat.

Första backen uppåt Kärnan. Jag saktar ner men fortsätter springa uppför.

Första vätskepausen. Slänger i mig vattnet i två klunkar. Vilket man inte ska göra. Magen krampar. Kommer jag att behöva spy redan efter två kilometrar?

Så jag fortsätter att springa medan jag kämpar mot krampen i magen. 

Kämpa å kämpa. Resten av turen är ett långt lidande. Mest en kamp mot klockan. Jag vill ju så gärna klara maxtiden.

Men jag får ge mig mycket tidigare än vad jag hoppades po. Det blir springa, gå, springa gå.....

Försöker haka po nån där framme men de sticker iväg. Istället är vi några som kämpar po.

Varje gång jag passerar dem ger jag dem en high five både för att boosta dem å mig själv!

Å det hjälper . Vi håller kontakt flera kilometrar innan de drar ifrån mig! 

Får väl säga att det var mycket trevligt runtomkring. 

Folk var ute å hejade, de hade skyltar, bjöd po fika, sprutade vatten å försökte boosta en!

Å upploppet var där ju hur möed som helst. Kanske för att jag kom in strax innan de första marathonlöparna men ändå!

Po tal om Ola. Po ett ställe sprang de som var flera kilometrar före mig po andra sidan vägen. Då hör man från en skäggig gubbe. Kämpa po Ola! Kan jag svara nått annat än bra jobbat Ola!

Vis av erfarenheten från första vätskekontrollen så tar jag en mugg vatten å häller över huvudet, en energidryck som jag tar i små klunkar å slänger hälften!

Då kommer upploppet.  3200 meter med markering varje 100 meter. Jag har fortfarande chans att klara 3 timmarsmålet men det kommer att vara po håret så jag intervallar. Går 100 meter å springer 100!

För trots krampkänningar i varje del av benen ska jag i mål!

Doppet efteråt var gudomligt!