olasjunnesson

Med de sagt så genomförde jag en halvmara. 

Innan start roade jag mig med att gå runt bland deltagarna.  Önskade folk lycka till. Framförallt de som hette Ola. De två jag såg. 

Helst ville jag väl därifrån.  Uppladdningen hade inte känts bra.  Po genrepet orkade jag bara springa 7.5 km innan jag började gå å mitt mål var att springa åtminstone halva sträckan å klara första milen po en timme å en kvart. Då visste jag att jag skulle klara hela po under tre timmar. Vilket var maxtiden!

Precis innan starten inser jag att jag kom för långt fram jag står med dem som siktar in sig po 2.10.

Så går starten å det känns bra om ändå lite väl snabbt. De första två kilometrarna går po minuten snabbare än planerat.

Första backen uppåt Kärnan. Jag saktar ner men fortsätter springa uppför.

Första vätskepausen. Slänger i mig vattnet i två klunkar. Vilket man inte ska göra. Magen krampar. Kommer jag att behöva spy redan efter två kilometrar?

Så jag fortsätter att springa medan jag kämpar mot krampen i magen. 

Kämpa å kämpa. Resten av turen är ett långt lidande. Mest en kamp mot klockan. Jag vill ju så gärna klara maxtiden.

Men jag får ge mig mycket tidigare än vad jag hoppades po. Det blir springa, gå, springa gå.....

Försöker haka po nån där framme men de sticker iväg. Istället är vi några som kämpar po.

Varje gång jag passerar dem ger jag dem en high five både för att boosta dem å mig själv!

Å det hjälper . Vi håller kontakt flera kilometrar innan de drar ifrån mig! 

Får väl säga att det var mycket trevligt runtomkring. 

Folk var ute å hejade, de hade skyltar, bjöd po fika, sprutade vatten å försökte boosta en!

Å upploppet var där ju hur möed som helst. Kanske för att jag kom in strax innan de första marathonlöparna men ändå!

Po tal om Ola. Po ett ställe sprang de som var flera kilometrar före mig po andra sidan vägen. Då hör man från en skäggig gubbe. Kämpa po Ola! Kan jag svara nått annat än bra jobbat Ola!

Vis av erfarenheten från första vätskekontrollen så tar jag en mugg vatten å häller över huvudet, en energidryck som jag tar i små klunkar å slänger hälften!

Då kommer upploppet.  3200 meter med markering varje 100 meter. Jag har fortfarande chans att klara 3 timmarsmålet men det kommer att vara po håret så jag intervallar. Går 100 meter å springer 100!

För trots krampkänningar i varje del av benen ska jag i mål!

Doppet efteråt var gudomligt!