olasjunnesson

Hade redan innan bestämt mig för att jag skulle satsa. Jag visste att om vi hamnade långt bak i ledet skulle det inte gå så fort så jag tänkte försöka ligga Joanna i häcken så länge det bara gick.

Det var ca 300 meter sen sprang hon om smågrabbarna framför oss å skapade en lucka po 40-50 meter.  

När jag väl bestämde mig för att springa om grabbarna var luckan ännu större men jag såg att hon låg sist i ledet så jag försökte knapa in. Kom nästan ifatt hade bara en drygt 15 meter kvar när det kom en jävla backe! Hade nog förträngt den! Ner å runda stolpen å så upp igen. Där Å då visste jag att jag inte hade en chans att komma ifatt så jag saktade ner till ett tempo jag visste att jag skulle orka hålla hela vägen.

Joanna såg jag inte igen förrän  jag gick i mål!

Men jag fortsatte i mitt  eget låååångsamma tempo. Lät de som hitintills legat bakom mig springa om. 

Å det var jobbigt. Jag tänkte att det här går inte, funderade till och med po att börja gå men fortsatte springa.

Å sen bara flöt det po. Har ju glömt att det tar ett par kilometer innan man kommer in i flytet!

Det kändes som att banan var kortare.  När jag kom upp till skjutbanan för sista gången hade jag ju så mycket energi att jag kunde kosta po mig en selfiepaus. Sen ökade jag takten men den skitlånga sista sträckan hade kortats ner rejält. Jag kom ut po asfalten alldeles för snabbt, drog po spurten å sprintade in i mål!