olasjunnesson

Ändå ställer jag upp po Stävietrail.  Inte några fjuttiga 6,5 km utan två varv, alltså 13 km. Har aldrig sprungit så långt innan.

Po nått sätt så är det roligare med lopp. Även om jag är ohjälpligt sist. 

Så målet för det hela är att överleva.  I andra hand lyckas springa hela. 

Ändå går jag och funderar po tider. Har sprungit ett varv, det tog 1 timme. Kan jag göra det fortare? Kan jag komma ner till 50 minuter? 

Po ett varv? Ja! Men hur går det då med det andra? 

Så sluta nu fundera po tider och börja ladda för att verkligen springa hela! 

Men  jag går och blir mer och mer nervös!  Antar att jag kommer att klättra po väggen po lördag.  Har inget inplanerat som kan avleda tankarna. Har inte ens nån idé om vad jag skulle kunna göra!

Nån som har nått tips eller känner för att ta hand om nervvraket Ola?

Tycker det är lite konstigt. Så många av de löpare jag träffar po pratar om att de måste knyta dubbelknutar?! Har de inte lärt sig att knyta ordentligt. 

Tänkte därför ge en liten lektion 

Ser det ut så här när ni knutit så är det fel!

Drar man ut öglorna blir det en kärringknut.

Knuten kommer att gå upp!

Ser det däremot ut så här

Är det rätt. Denna kommer att hålla och drar man ut öglorna blir det en råbandsknop

Om man knyter som i första exemplet och vill lära sig knyta rätt är det bara att göra det bakvänt i andra momentet. 

Eller kom till mig po söndag så ska jag visa 😁

Observera att jag inte har nått att säga om alla de metoder som finns att snöra skorna. Det är bara själva knuten jag pratar om!

Vägen har varit lång och tung vid varje krön ni passerat  har det dykt upp ett nytt och ni har tänkt, bara detta också!

Ni har blivit tvungna att gå ner i dalar för att sen börja stigningen igen. Ni har rättat till utrustningen, plåstret om skoskavet.  Dagen har känts oändlig och ni längtar tills ni når målet och kan slå läger. 

Ni är trötta. 

Krönet kommer närmare och närmare.  Det är inte lika lätt som po morgonen men ni kämpar po. 

Bara det inte är ett nytt krön bakom detta!

Och så kommer ni upp!

Ser framför er, inte det karga landskap där den ojämna stigen slingrar sig utan en hög, nästan lodrät klippvägg!

Helt plötsligt har allt ändrats. Det enda sättet att komma vidare är att klättra upp för den släta stenen.  Det finns knappt några sprickor och skrevor  som verkar stora nog att få grepp om. 

Ni har ingen aning om hur ni ska ta er upp! Men ni vet att det är många timmar kvar innan ni kan nå  målet. 

Det är ungefär så det känns. Jag har hållit po länge och är trött. Att gå till gymmet och lyfta är som att kämpa sig uppför fjällsidorna. Det är jobbigt men det går att kämpa sig upp po den vilja! 

Nu står jag inför klippväggen och vet inte hur jag ska göra. Det handlar inte om styrka utan om att träna upp funktioner och kroppshållning.  Jag sitter där och Maria ber mig justera nått så att jag använder rätt muskler. Och jag vet inte ens hur jag ska justera!  Jag kan inte sänka axeln, ryggen blir inte rak, jag får inte skuldrorna att röra sig som de ska!

Jag vet att jag sagt att jag ska va positiv.  Men det är en hel jävla slät klippvägg jag ska försöka kravla mig uppför.  

Och vad finns po toppen för det är fortfarande flera kilometer kvar till mål!

Och det känns just nu bara så övermäktigt!

Som vanligt är jag tidigt po plats.  En timma innan start. Hämtar ut mitt startkort och fryser lite grann. 

Sen är det bara att vänta. 

Starten går. Tänker att jag ska hålla en aningens högre hastighet än vanligt. Fram tills första backen. Gå uppför och springa när det är plant eller går neråt. 

Det funkar bra, ligger po en hastighet av 7,20 per km. Men efter ett par backar å lera å lös  sand får jag gå lite mer än tänkt.

Jävligt många små jävla backar är där!

Å några lite större å jävligare!

Så po backkrönen är jag så tungandad att jag inte orkar springa.  Utan får gå ett stycke först för att få ner puls och frekvens.

Sa jag att det var lerigt?

Å roligt? 

Tycker synd om de som ska springa två och tre varv. Det kommer ju att va ett enda dyhav för dem. 

Näst sista backen är så brant att jag får krypa po nått ställe.  Men när vi kommit nerför sista kurvan och har 200 meter kvar spurtar vi i mål och klarar mitt mål.

Att överleva! Och komma under  40 minuter!

Sen var det att köra till Eslövs hallen där tyvärr  töserna förlorade. Men sista 10 minuterna var de bra. Hade det vatt 15 så hade de vunnit!

Nu ska jag ladda inför måndagsmyset.  Maria har utlovat ett styrkepass med lite crossfit/cirkelupplägg!

Så det blir väl en del gråt å stön å svordomar.  Po ett gym nära dig i Kävlinge! 

I morgon ska jag springa ett 4 kilometers lopp. Po svampabanan i Tomelilla.  Är väl inte så startar men funderar lite po vilken taktik jag ska ha. 

Tidigare lopp har bara handlat om att överleva så jag har försökt springa i min ofantligt långsamma takt.  Till i morgon funderar jag po om jag ska utmana mig själv,  genom att gå ut hårdare än vanligt, gå uppför backarna och springa relativt snabbt po plant och nerförslut?

Po tal om utmaningar så var jag po gymmet. Ökade po tyngderna i benpressen,  vilken jag egentligen inte hade tänkt köra men det var upptaget po dem andra stationerna. I hexbaren  tog jag det lite lugnare med tyngderna.  Maria tycker att jag ska koncentrera mig po att få rätt i tekniken. Säg inte att jag inte lyssnar po henne!

övriga övningar körde jag lite tyngre än vanligt så....

Avslutade med 5 minuter  amrap po kettelballsswingar!

Men två kan spela det spelet!

Igår var jag hos Emily och klippte mig. Hon stylade även med vax å allt. Å de gångerna jag kammar håret po ett år är lätträknade.  Räcker vanligtvis med ett par fingrar genom det efter dusch!

Sen gick jag och tränade Tone som Maria leder men hon såg inte min nya fina frisyr.

Nästa gång får jag väl färga håret eller raka bort allt!

Po tal om Tone, ni borde testa det, så gick det rätt bra. Maria behövde bara skrika po mig en gång.  Såvida inte alla uppmanigar om att sträcka po sig var till mig 🤔

Efteråt var det en halvtimme bodybalance.  Och det är verkligen skillnad po att göra det efter ett pass och inte. Men det börjar ta sig. Tycker jag! Jag får tag om foten när jag sträcker mig bakåt. Po slutet är det en position som jag döpt till föda barn.  Heter säkert nått annat men..... 

Den går ut po att man ligger po rygg tar tag om båda fötterna och sträcker ut benen. Oftast så stannar jag vid hålla fast fötterna men igår kunde jag faktiskt sträcka ut benen!

Häromdan var jag och lämnade blod. Visste ni att det bara 3,5% som lämnar? Om den sifran stiger till 4,5 är vi helt självförsörjande. Just saying! 

Min kollega hade köpt in nya skrivbordslampor. Jag satt vid datorn, hade precis fått blåskärm för femtioelfte gången i år, och skulle bara sänka ner den en cm. Hela skiten gick av! Å inte fick jag gå him för det!

Tränade ju med Maria i måndags.  Armarna var helt färdiga, hade ingen kraft kvar i dem. Speciellt den vänstra.  Men två dagar senare var det höger sidan jag hade problem med.  Först å främst gjorde det så ont i höger skuldra att jag kände mig som Quasimodo. Vet ni inte vem det är så tänk ringaren i Notre dam, inte Disney versionen då utan en gammal svart vit film!

Men jag fick även så ont i höger arm. Liknande den känsla som jag brottades med hela hösten. 

Som tur är så verkar det klinga av rätt snabbt och jag är bara lite öm när jag verkligen sträcker ut armen. Hoppas verkligen att det inte ska bli som i höstas. Kommer att skjuta mig om det dyker upp ett nytt problem! 

Idag är det ett år sedan Maria drog med mig po mitt första cykelpass!

I morgon ska jag springa i Tomellilla. Känner mig inte alls redo!

Vi gör ett set till. Maria trycker ner min axel samtidigt som jag kämpar för att hålla kvar handtaget å inte släppa. Jag tänker ner med axeln, ihop med skulderbladen, upp med bröstet. Vissa dar funkar det inte. Jag som trodde att jag åtminstone fixade en enkel rodd! 

En annan sak som också är lite jobbigt är min sociala fobi.  Här åker jag po ett arrangemang med ett fåtal människor. Ingen som jag egentligen känner även om jag tror att några känner till mig. Jag är ju trots allt kändis po gymmet!  Och ändå måste jag säga vem jag är när det står nytt folk i receptionen där!

Om jag hoppar tillbaka till tråden så blir jag helt nojig när jag gör sånt här.  Ändå fortsätter jag?