olasjunnesson

Svaret på den stora frågan om livet universum och allting!

ytterligare en omstart

Kategori: träna

Hela detta året har vatt kasst! En nerv hamnade i kläm så jag tappade all styrka i högerbenet som dessutom drabbades av resfeber. Kosten har gått rent åt helvete. Istället för att äta 80% bra å 20 mindre bra har jag vänt po siffrorna å nog ätit 90 % obra å 10 procent som jag borde!
 Å nu kom resultatet.  Jag väger 15 kilo mer än i januari. 

Jag som vid det här laget skulle haft klädstorlekar utan x i namnet. Kunna springa ett maraton. Å lyft min dubbla kroppsvikt i marklyft. I bänkpress hade jag nöjt mig med min kroppsvikt!

Så vad göra?
Det är ju bara att börja om. Koncentrera mig po att äta bättre och göra av med mer energi!  Ni vet det där "lätta" recept po att gå ner i vikt!

Å så naturligtvis börja träna igen med bästaste PTn Maria


Nu är det ju inte bara positivt att träna med Maria.
Hon är ju nått av en idol för mig å att då visa upp hur dåligt det har gått för mig, hur tjock, svag å orkeslös jag blivit! 
Dessutom får hon ju alltid se min sämsta sida. Hur jag försöker komma undan, fuska, ger upp!
Å så får man ju så ont i dagar efteråt.
Sen är det ju rätt långt att köra. Tar lika lång tid enkel resa som ett pass!

Hur tänkte jag här? vandra upp å ner för backarna i klövahallar när jag hade världens träningsvärk i lår å rumpa efter Marias benpass!


Fast allt vägs ju upp av det positiva. 
Hon får mig att anstränga mig mycket mer än vad jag hade gjort själv!
Tekniken blir ju så mycket bättre.
Jag tycker det är kul. Å jag tror hon också gillar det, iallafall när hon ställer sig i vagnen jag puttar över hela rummet.
Å så är det ju Maria.  Ett pass med henne ger mig så mycket energi att det håller i sig veckor efteråt!


coronamilen

Kategori: träna

Ibland måste man ner po botten å vända. Precis så känns det. Igår försökte jag vända ett traktordäck. Det skulle jag inte gjort. Det högg till som satan i ryggen varpå jag knappt kan röra mig.
Typiskt. Då är det bara till att ta det lugnt ett par dagar tänkte jag. Ja jag tänkte en hel del negativa tankar först. Po franska, om ni förstår? 
Fast sen kom jag ju po. Jag skulle ju springa 16 km idag. Å i komponera Coronamilen i detta. Så det fick bli en mils promenad istället

Men tillbaka till vändningen. 
När jag började mitt projekt. Gick jag ner ca 10 kilo po 3 månader. Detta höll jag i ca ett år sen minskade viktminskningen för att det senaste halvåret istället bli en ökning. 
Grejen är den att jag vet vad jag bör göra.  Kosten å vardagsmotion. Men ack så svårt att komma tillbaka till rätt spår. 
Så för att motivera mig. Dvs sätta press. Kommer jag att anta Olas utmaning!
Att i tre månader framåt dagligen lägga upp hur det går med kost å motion. 
Så idag.
20072 steg 
Kost ok. Bör bättra mig po mellanmålet!

Frontyard

Kategori: träna

Det är så skönt att springa, säger dem. Det är något kontemplativ, frigörande. Man mår så bra efteråt!
Ha!
Ingen har berättat om hur ont man har, hur stel man känner sig!
Hur det svider mellan låren. Det svider så möed att man kan knappt kan tvätta sig men vis av erfarenhet vet man att det inte kommer att gå över om det inte blir rent!
Krampen som kommer de sista 500 metrarna när man egentligen vet att man förlorat mot klockan men man försöker ändå komma ut ett sista varv 
Smärtan i låren, rumpan. Hur man springer nästan dubbelvikt för att det känns i ryggen. 
Trötthetskänslan när man bara ser en dryg meter framför sig å måste kämpa för att höja blicken och genast sänker den igen för det är så himla långt till nästa krök, krön eller annan riktpunkt !
Fast jag får ju medge att det finns några ljuspunkter. Som när det var 500 meter kvar po fjärde varvet å jag kände mig stark, snabb. Jag provade att öka å det gjorde jag, nästan flög fram när jag sprang i mål!
Att jag lyckades hålla ca 7.30 tempo i tre varv
Att jag sprang 6 varv å missade starten po det 7 med mindre än en minut. Får väl erkänna att jag nog hade fått bryta po varv 7 om jag fått starta men ändå.
Att detta är den längsta distans jag faktiskt har sprungit!


Å när man sen får en god jordgubbstårta som belöning med precis lagom många jordgubbar. 
(De plockade bort en för varje varv)
Å att jag hade hunnit köra en kilometer innan regnet kom 
För jag var med å sprang frontyard.  En 3 kilometersslinga där man måste öka för tiden man har po sig minskar för varje varv!
Å så vitt jag vet håller de fortfarande po där ute i skogen å springer varv efter varv!

löparlördag

Kategori: träna

Är så trött po att ha ont. Om det inte är ryggen så är det knäna,  eller armarna, armbågen  och nu senaste en inflammerad sena i höger axel.
Det värsta är att jag kan inte beskylla Maria för det så.......

Iallafall fortsätter min löpträning.  13 kilometer stod po tur å ska man springa 13 kilometer tar man naturligtvis Joannas tolva.
Fast jag var lite tveksam. Skulle knäna hålla? Det är ju mest asfalt å jag har inte sprungit så mycket po asfalt.
Sagt å gjort jag började springa.  Sakta men långsamt,  de första 6 kilometrarna höll jag ett ungefärligt 7,30-35 tempo po.

Knäna kändes ok liksom ryggen. Har jag nämnt att jag har ont i den åsså? 
Det största problemet var faktiskt axeln. Jag kände att jag inte arbetade lika mycket med högra.vid 6 kilometern ungefär passerar man ån vid lilla Harrie. 
Varför hade inte Paula en vätskekontroll där?
Sen börjar uppförsbacken. Tänk att det var här Kalle elvas arme gick för att massakrera den danska befrielsearmén.
Tempot sjönk drastiskt men kändes ändå bra. Var ju inne i flytet.
Väl uppe var det dags för nästa obefintliga vätskestation! Jag får väl stryka systerdottern ur mitt testamente, igen!
Sen var det lite upp å ner innan man korsar ån igen vid Rinnebäck. Därefter var det bara cykelvägen till gymmet, slätt å fint så jag kunde öka lite po slutet!

covid-19

Kategori: Allmänt

Egentligen skulle jag sprungit en 13 kilometers runda igår. Joannas tolva t.ex.
Å nä jag kommer aldrig att låta henne glömma att hennes tolva är 13 km!
Men jag känner mig lite sliten, ont i ryggen å det stramar nått infernaliskt bakom vänstra knäet. 
Så när mitt schema blev ändrat att jag faktiskt kunde va med po löppasset var det ju ingen tvekan om att jag skulle ta en vilodag istället.
Så nu kunde jag va med po ett sista pass med Joanna.  

Var väl lite orolig eftersom jag springer låååångsamt. 
Men det gick bra. Vi började med lite pw. Började springa i långsam takt. Så långsam att jag faktiskt funderade po att springa om de andra.
Joanna körde lite teknikträning med oss.  Något jag verkligen behöver!
Sen bidde det intervaller 1 minut springa, 1 minut gå.
Det intressanta här var att jag var nere po tider under 7 minuter per kilometer nästan 6.30 vid nått tillfälle.
En annan intressant sak var när vi skulle gå. Då haltade jag po vänster ben för att jag hadde ont i knät och po höger ben för att jag är svag i det. Undras om det såg kul ut bakifrån?

UTSKÄLLD AV GRANNEN

Kategori: Allmänt

Det där med att springa. Ena gången är det vara så.... nästa är det för......
Häromdan tog jag mig en tur runt hemmet. Hade kollat upp vad som borde va lagom långt. Å om det skulle vara längre är det ju bara en bonus.
Började bra. Grusväg de första 4 kilometrarna sen 1500 meter asfalt innan det bidde grusväg igen. Höll ett bra tempo. Fast jag sprang sakta. Som vanligt. Lyckades jag hålla ett tempo po 7.30 per kilometer. Lyckades faktiskt hålla det hela 6 km. Så hurra för mig!
Sen gick det betydligt långsammare de kommande 3 kilometrarna innan jag kom ut po 108an å asfalt den sista biten. Faktum är att jag kunde öka så jag sprang in po ett 6.30 tempo.
Enda smolken var att runda bara var 10 km. Jag som skulle springa 11!

Veckans andra löppass tog jag i skrylle.  Sprang milen där för nån vecka sen å tänkte att om man kombinerar milen med 2 kilometers rundan så blir det ju tolv kilometer. Å som bonus får man då springa uppför två mördarbackar. 
Så sagt å gjort. Startade i ett låååååååångsamt tempo.  Kom aldrig under 7.40 i snitt men jag sprang hela.  Inklusive de två mördarbackarna! 
Tiden är inte det viktiga  utan det viktiga är att jag fortfarande har ett hopp om att våga köra maratoner i september.
Även om rundorna är sådär en 7-8 kilometer kortare än vad jag hade tänkt de skulle vara vid den här tiden!

Hur ska jag kunna skylla detta po Maria?

Kategori: Allmänt

Vem fasiken kom po att jag skulle springa ett Marathon? Å varför?
Finns det nått tradigare än att springa? Å jobbigt är det också?
Vi kan konstatera att denne blir ju inte för besviken ifall de måste ställa in pga coronan!
Men så länge de inte gör det får jag väl träna å se hur långt jag kommer till september. 
Denna veckan har ju faktiskt inneburit lite plus! Jag har faktiskt sprungit två ggr, totalt 1.65 mil.
Men fy Faen. I måndags tog jag en runda po 6,5 km vid 3 sådär kändes det bara jobbigt. Inte fysiskt men tradigt. Fick verkligen anstränga viljan å ta mig runt,
I går lyckades jag få med mig lille kusinen po milen i skrylle.  Var med bävan för jag brukar inte ha sällskap  å jag vet att jag nog inte kommer att prata så mycket.  Dessutom är han mer vältränad så risken fanns att jag skulle gå ut rör hårt å bli tvungen att gå. Å det var nära mellan 3 å 4 km. Jävla drygt uppåt. Bara att koppla po viljan men efter 7 ,8 kilometrar blev jag tvungen åt gå när det var uppför.  Å det är där mördarbacken finns.  Men jag kom igen när det var slätt så vi kunde fortsätta in till mål. Å förbi. För det saknades 400 meter till milen å det var det som var målet. 

Nu har jag ialla fall planerat de närmaste löprundorna. Ska ju öka 10 % i veckan. 12 kilometrarna blir intressanta då tänkte jag åka tillbaka till Skrylle,  ta milen å fortsätta po 2,2 kilometers rundan. Dvs mördarbacken 2 ggr. 
Å så säger folk att jag inte är klok!

RUNSTREAK

Kategori: Allmänt

För några dagar sen var det tredje deltävlingen i Trail genom skånes; enduro.   Jag hade sett framemot att springa för av nått skäl trodde jag att det skulle va den lättaste deltävlingen.  Även om ett av segmentet var 800 meter vulkan. Å känner jag Anna rätt så var det uppför! 

Men jag var ju inte där!
För ca två veckor sen tog jag de första löpstegen  po länge. Det var ca 1 km haltande löpning längs kävlingeriver bort till bron. Sen vände jag å haltade  tillbaka.  Det var då jag insåg att jag kanske inte skulle riskera nått med att springa 17 km traillöpning.  
Så det är tungt nu!
Får jobba med min RMI så det stänker om det. Känner att det går framåt, benet wobblar inte lika mycket längre utan det känns stabilare runt knät. Men ändå!
Har faktiskt funderat po om jag ska ge upp planerna po att delta i Helsingborgs marathon. Istället ska jag fokusera po att bli ok å sen se om jag kan köra en mara. Hade sluppit stressen.
vem kom po den lysande idén att jag skulle sitta 5 minuter i jägarvila?

Nåja jag ska springa 3 kilometer i morgon å sen ska jag sakta öka distansen så får jag se om jag känner mig redo för en mara i september.  Annars får jag väl ta den nästa år!

Baksmälla!

Kategori: Allmänt

Det bästa med träningen är känslan efteråt. 
Säger de!
Vilken jävla känsla då undrar jag? Är det den brännande, svidande rumpan? Som om nån hade gått lös po den med en ridpiska! 
(Fråga inte hur jag känner till den känslan)

Eller är det mina stackars lår? Muskler som är hårda, ömma och orörliga.  Det enda positiva är att värken i bröstryggen försvinner i smärtsignalerna från underkroppen! 
Joanna undrade varför jag stönade  när vi gick nerför trappan till spinningsalen i morse?  Stapplade i mitt fall med båda händerna po räcket. Trots det ville hon att jag skulle lyfta upp henne! 
Fast smärta kan ju också va positivt. Jag har ju helt klart använt vänster mer än höger igår. Vänster lår är dubbelt så tjockt och fastare. Nån som vill gissa vilket ben som är skadat?
Å för första gången po länge var det inte höger ben jag haltade po po promenaden.
Som sagt jag får va nöjd med det lilla!



Man får va glad för det lilla!

Kategori: Allmänt

Häromdan var en sån dag då jag helt oförklarligt fick en sån lyckokänsla. Å det är inte ofta jag blir euforisk. Snarare tvärtom. Jag brukar bli så lagom glad för det lilla. Tänkte därför berätta om vilka glädjepunkter man kan stöta po po gymmet!

Det började redan när jag körde in po parkeringen och såg Sprinkles.  Det betyder att Kävlinges minsta men tuffaste brandkvinna var och tränade. När det sen visade sig att hon precis hade kommit och också skulle träna där nere......
Po uppvärmningen kunde jag öka hastigheten och gå i mitt vanliga PW tempo!
Jag kunde köra igenom alla övningarna po passet. Även om jag fick gå ner lite mer i vikter än vad jag tänkte från början!

Fast det var två av övningarna jag inte gjorde. Spyan kunde jag inte göra för de hade tagit bort kuddarna. Burpeesen hoppade jag över men säg inget till Maria 😉
Jag hade sällskap hela tiden, min idol körde ju sitt pass brevid mig. Så vi kunde snacka och skratta en hel del.  Hon visade till och med fingret och räckte ut tungan.
Å tänk så glad man kan bli av att benen woblar när man går nerför trappan! 
Den sista glädjepunkten var  att de hade fått in nya glassar. Å sen var det dags för ett rörlighetspass med Åsa!
 




Inga vildsvin po svampabanan

Kategori: Allmänt

Springa po svampabanan i Tomellilla. Vilken galen idé å därför hoppa jag po direkt. 
Kan man sen välja mellan 3 olika distanser, 4 km, 7,6 km eller springa båda den så kallade döskallen.  Fast förra året bangade Johan å ville bara springa 4 km. 
Därför blev jag lite förvånad när han föreslog döskallen i år men.....

Sakt å gjort.  Otroligt taggade. Nä överhuvudtaget inte! Körde vi ner. Kallt å blåsigt, vinden gick rakt igenom så man var som en istapp innan start. Jaja. Förra året kom det snöblandat under färden. 
Vi började med  4 km. Vis av erfarenhet följde jag min nya taktik. Springa långsamt men springa hela.  Å det gjorde jag.  Var bara i de värsta uppförsbackarna jag gick eller när jag låg sist i kön å blev tvungen!
32 minuter. 5 minuter snabbare än förra året.
Sen blev det till att vänta po starten för det långa loppet. Å när det väl gick igång tog det nog en kilometer innan jag hade blitt av med stelheten i benen! Fast då hade jag tagit den placering jag skulle ha ändå in i mål. Sist!
Första varvet gick bra. Jag höll min taktik å kände att jag faktiskt hade kondisen att springa.  Det som skulle stoppa mig var benen!
Andra varvet, nu kände jag åt jag fick börja ta till lite vilja, det berömda pannbenet! Var nästan så att jag väntade po när jag skulle ge upp men det rullade po! 
Var tillochmed så att jag började springa genom alla vattenpölar för jag var lite besviken po att vanan var så torr.
Tills inov8 backen. Där kände jag att all energi tog slut. Jag började vingla,  kände mig lite dizzy men det var vara att fortsätta med mitt lunklöpande tempo!
Men nästa rejäla uppförsbacke jisses. Hade jag gett upp där hade jag nog vatt kvar än. Sakta men osäkert tog jag mig upp. Sen därefter kom painkiller ett stup rakt ner. Orkade inte springa nerför så jag gick fortsatte 100 meter å sen insåg jag att om jag inte började kuta nu skulle jag inte göra det överhuvudtaget.  Så rakt genom publikhavet. Blicken fäst vid en punkt strax framför skorna å springa för allt vad tygen håller. Ja eller nått sånt! Kom till baksidan av åskådarkullen. Första biten kröp jag po händer å fötter sen planade det ut så jag kunde gå. Stannade till en kort sekund  för att sen fortsätta. När jag kom över krönet å var po väg ner såg jag Johan springa i mål.
Men nu var det bara uppför en sista gång sen runda kurvan å spurta in i mål å plock in målgångsmuggen! 


Bara för att skryta

Kategori: Allmänt

Anna är en sån där löpargalning. Trots det så lyckas hon få en sån som mig att känna mig välkommen i de här kretsarna.  Då får vi ändå ha mec i tankarna hur usel jag ör och att jag brukar komma in po dubbla tiden gentemot alla andra. Igår po löpningens dag var jag en av drygt 50 som deltog i Stävietrails provlöpning. Ni som minns kommer säkert ihåg hur jag fick kämpa förra året för att ta mig runt två varv å det var lite med det i minnet som jag tog mig an varvet! 

Hade redan innan bestämt mig för att jag skulle satsa. Jag visste att om vi hamnade långt bak i ledet skulle det inte gå så fort så jag tänkte försöka ligga Joanna i häcken så länge det bara gick.
Det var ca 300 meter sen sprang hon om smågrabbarna framför oss å skapade en lucka po 40-50 meter.  
När jag väl bestämde mig för att springa om grabbarna var luckan ännu större men jag såg att hon låg sist i ledet så jag försökte knapa in. Kom nästan ifatt hade bara en drygt 15 meter kvar när det kom en jävla backe! Hade nog förträngt den! Ner å runda stolpen å så upp igen. Där Å då visste jag att jag inte hade en chans att komma ifatt så jag saktade ner till ett tempo jag visste att jag skulle orka hålla hela vägen.
Joanna såg jag inte igen förrän  jag gick i mål!
Men jag fortsatte i mitt  eget låååångsamma tempo. Lät de som hitintills legat bakom mig springa om. 
Å det var jobbigt. Jag tänkte att det här går inte, funderade till och med po att börja gå men fortsatte springa.
Å sen bara flöt det po. Har ju glömt att det tar ett par kilometer innan man kommer in i flytet!
Det kändes som att banan var kortare.  När jag kom upp till skjutbanan för sista gången hade jag ju så mycket energi att jag kunde kosta po mig en selfiepaus. Sen ökade jag takten men den skitlånga sista sträckan hade kortats ner rejält. Jag kom ut po asfalten alldeles för snabbt, drog po spurten å sprintade in i mål!

Sa jag att jag var nästan 12 minuter snabbare än förra året?




trail genom Skånes enduro i Klåveröd

Kategori: Allmänt

Har precis skrivit ett inlägg om hur kul det var att springa endurot idag. Hur jag halkade po första spången.
Hur jag vurpade po andra varvet! 
Hur ont det gjorde i ryggen po slutet.
Att jag inte vågade berätta för Joanna att jag har haft ont i ryggen sen i fredags!
Hur jag gillade andra sträckan för den var så full av stenar å rötter så jag kunde inte springa fort. Men springa iallafall. Trots igenimmade glasögon! 
Känslan när jag kom in efter andra varvet och Anna frågade om det kändes ok trots att jag fick bryta.
Men så skulle jag redigera å lyckades slänga allt!
Så nu får ni bara bilderna. 
Tror det är Anna Nystedt som tagit alla
Det är INTE kaffe i Joannas mugg


soppmys efter loppet!


kommer aldrig att vinna nått annat än flest färgerklassen


startpinnen


oboj

Kategori: Allmänt

Vackert väder å då får jag skallabank!  Eller är det för att jag sover så knasigt?
Hallå fall var energin nere po noll. Passet po gymmet tog 20 minuter längre tid än vanligt.
Får väl säga att det enda positiva, förutom kramen var att jag drog 120 i marklyft utan att armen gick sönder!
Och så fick jag kaffe!

Ibland känns det som att ju mer/ofta jag tränar ju mer energi får jag så för att prova tesen tog jag en promenad po eftermiddan.  Var inte alls sugen så kallt det var men solen lyste å då får man passa po!
Lyste å lyste?  Ett stort jävla moln skymde solens sista strålar så nä det fick jag ju inte så mycket av!
Hann dessutom inte ner för uppfarten innan hörlurarna dog!
Men energi hade jag. (Var nästan så att jag ville börja jogga. Måste nog planera in en löprunda snart!) Mrn jag hade bestämt mig för att ta en lugn promenad utan att hetsa!

MOT PB 150

Kategori: viktnedgång

Vicken besvikelse! Kom till gymmet. Skulle köra mitt måndagspass fast det var onsdag.
Såg nått ovanligt. Har nog aldrig sett Joanna ute i gymmet 😉
Så jag passade po att snacka med henne under tiden hon tränade klart. 
Ha! Hon hade ingen chans att komma undan!
Nåja jag började po mitt pass. Körde enbens höftlyft istället för de vanliga. 
Konstaterade att jag nog inte kände igen nån av de som tränade. Å så många där var?!
Men det var efter passet jag blev besviken!
Värsta mardrömmen! 


Elinor hade gått hem å hällt ut kaffet!
Besviken satte jag mig i soffan. Kollade igenom telefonen och kom po vilken vanemänniska jag är. Sträckte mig ett otal gånger efter kaffekoppen. 
Som inte fanns där!

När Faen blir gammal......

Kategori: Allmänt

När ska jag lära mig nöja mig med lagom? 
Jag har knappt börjat springa nån kilometer. Då börjar jag genast planera ett Marathon. Å efter det? Bli inte förvånad om du ser mig göra ett ultra!

inte alls arrangerad bild för att ha en aktuel bild po mig i scoutdräkt!

Å töser? Varför nöjer jag mig inte med en alldaglig tös? Nä jag fastnar ju för de bästa. De som är 12 poäng po en skala mellan 1 till 10. (Så om det är nån tös som känner att jag är intresserad, känn dig smickrad!)
Fast lite jobbigt är det när jag själv är en tvåa. Har ju aldrig nån chans!

Det senaste är kosten.
Jag tänkte att jag skulle prova med lite mer vegetariskt. Så där lite lagom. Tänkte prova året ut. Ja jag vet att det blir en massa julmat så jag skulle ju inte gå all in! Hur bidde det?
Jag har ju nästintill blivit fanatisk! Undviker all form av animaliskt protein till och med ägg och mjölk!
Varför? 

Såg nån mig?

Kategori: Allmänt

Var måndag igår å jag var po gymmet som vanligt. Ibland är det ju tur att ingen ser en. Som när jag låg po golvet och gjorde ryska snurror och döda insekter. Det är en magövning för er som inte vet.
Brevid mig hade Maria en kund. En mamma med sin lilla unge i barnvagn. Barnet tittade lite förvånat po mig. Vad är det den galningen gör? Tänkte hen nog!
Iallafall hade vi lite ögonkontakt och jag provade alla mina grimaser men ungjäveln såg bara road ut. Den slängas ut sin leksaksgiraff och tyckte jag skulle plocka upp den. Sen kom ju partytricket deluxe. Bäbisen stoppade foten i munnen.
"Intressant!" Tänkte Ola och provade själv. 
Det gick faktiskt bättre än förväntat även om jag inte fick foten ända till munnen. 
Men vilken tur att Maria inte vände sig om och såg mig då!

Hanna po gymmet hej!

Kategori: Allmänt

Jag har en t-shirt som jag inte använt sen i somras.  Gillade inte riktigt formen po den. Men nu blev jag positivt överraskad, den satt så bra att jag nog kommer att utse den till min nya favorittröja.
Rent allmänt känns det som att jag är tillbaka po banan. Få se hur länge det håller?
Jag har lite motståndskraft och kan hålla kosten. Fast jag fick kämpa för att inte ta den tredje pepparkakn igår!
Tar vi sen att vågen för första gången sen i september visar po ett minus.  Så här lite har jag inte vägt sedan mitten po 90 talet!
vad har jag köpt nu?
Tog en promenad igår. Ingen PW utan gick bara i lagom rask takt.
Kom att tänka po en bok jag läst av Stephen King, "maratonmarschen" 
Den är en dystopisk skildring och handlar om en tävling där den som går längst vinner! Men man måste gå i minst 6 km i timmen annars blir man skjuten. Jag har alltid tänkt att 6 km i timmen det är ju hur jävla snabbt som helst, nästan joggingfart. 
Så nu är jag alltså  ute och promenerar i den hastigheten å då är det ju helt enkelt inte lika snabbt längre!

släppa väder

Kategori: Allmänt

Är det nån mer än jag som har det stora problemet att man blir fisenödig under yoga?
För där står man ofta i en konstig position och just då trycker det po. 
Då blir det alltid lite fel för man koncentrerar sig po en annan kroppsdel än man ska medan man tyst försöker smyga ut fisen den och hoppas att den inte luktar för mycket inte. Ibland misslyckas nån både med doft och ljud å då låtsas man som inget och hoppas ingen märker. Problemet där blir ju nästa som ofta kommer som ett brev po posten!
Eller som ett brev po posten borde komma!

Igår provade jag nått nytt. Yinyoga!
En lugnare form där man skulle stanna i positionerna flera minuter. Bra, tänkte jag! Jag behöver ju rörligheten man får av yoga och ska man stå i fem minuter i positionerna så blir det väl knappast några krigarepositioner.  De som är så ansträngande för mina stackars knä!

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Förutom att det var ju inte i närheten av vad jag trodde!
Blir alltid lite stressad av "lugnande" musik. Dessutom hörde jag knappt vad instruktören sa och när hon går runt och justerar. Dvs trycker ner axlar eller  vrider po ens kroppsdelar så blir jag nog mer spänd! Märkte vid ett par tillfällen att hon inte kom till mig, antog att jag nog låg i en alldeles för hopplös position!

Po tal om att prova nytt? Har bestämt mig för att jag ska prova att inte äta kött ett tag. Jag börjar med fram till jul så får vi se om det händer nått!
Egentligen hade jag tänkt att jag skulle skippa både ägg och mejeriprodukter men efter de två första dygnen så inser jag att det blir svårt. Vad ska jag ha po frukostmackan t.ex?!

Bra start!

Kategori: Allmänt

Eller inte? 
Nu i helgen hade vi vår första planering inför EB spanien. Kunde inte börjat sämre.
En i teamet stannade himma pga vinterkräksjuka.  Jag fick ge upp vid middagstid igår. Fick världens migrän! Så illa har det inte vatt sedan tiden fm (före Maria)
Så stackars Emil och Matilda fick klara sig själva en stor del av helgen.

Jag har sen dess legat däckad 24 timmar. 
Sen att vi hade strömavbrott hela eftermiddagen.  Nåja jag kunde ju sova ut det men när ljuset fladdrar och går om och om igen kan man inte riktigt lita po elen !


Söndagen avslutades iallafall lite bättre.  Efter att ha velat fram och tillbaka kände jag mig tillräckligt ok för att våga mig po sprintpasset.  Inget jag ångrar. Maria hade tidigare i veckan sagt att det skulle bli riktigt tufft. Då väcktes hoppet skulle hon tjuvstarta po nya sprintreleasen?
Fast det hade jag ju hunnit glömma så när hon och Åsa skulle teama passet blev jag först oroad å sen glatt överraskad när de faktiskt skulle köra nya releasen.  Jag hade ju fått vänta med att prova den till julhelgen annars. Vilket är nästa gång jag kan gå po sprint!

Detta är ju den bästa releasen hitintills.  Har ett långt segment med styrka. Den delen av sprinten jag älskar mest. Å det blev ännu bättre eftersom vi skulle göra det två gånger. Alltså jag tog i för 17. Dvs mitt motstånd låg po 17. Det var åtminstone två steg högre än nån jag såg runt mig!
Å jag bara älskar när två granna töser ger mig uppmärksamhet.  Åsa var ute å coachade å Maria skrek po mig i mikrofonen!
Enda glädjedödaren var att det inte var riktigt optimalt att köra efter att ha fastat hela helgen.  Magen skrek nått så innerligt
Men jäklar Maria, om två veckor då kör vi skiten ur passet!

Men vad är det som händer po gymmet? Jag blir mer och mer orolig för hur det kommer att förändras. Det enda som håller mig kvar just nu är gemenskapen med dem jag brukar prata med. Annars hade jag nog bytat till ett i Eslöv po studs. Jag får väl ta första kvartalet  nästa år och prova dem olika innan jag bestämmer mig!