olasjunnesson

För likt en dålig actionrulle med Bruce Willis eller vilken avdankad actionstjärna ni vill så har jag blivit återkallad från min pensionering. 

Fast i mitt fall är det inte mer spännande än scouterna. 

Jag ska köra EB till sommaren. Denna gången i Spanien. Å nu i helgen har vi första planeringen.  Lite sen, jag vet men teamet har precis blivit klart. Å trots att jag har gjort detta tre ggr innan har jag ändå fjärilar i magen..

Och som om inte det var tillräckligt så är det nog dags att byta gym. Ni som tränar i Eslöv vilket förordar ni? STC eller Actic? De med 24 i namnet går helt bort. Hur är gymmet po friskis? Jag gillar att de har ett cykelpass med norska intervaller 😁

Men än så länge är jag kvar i Kävlinge po Nordic. Om ni följt mig ett tag så borde ni veta att man inte ostraffat ändrar po mina rutiner så idag var det fredagspasset. Även kallat fredagsmys!

Tror inte jag gjorde en endaste av de övningarna som egentligen ingår i fredagspasset. Men efter att ha slängt bort Maria å hennes kund testade jag nått nytt. Enbensutfall i smithmaskinen. Hade ingen vikt po men vi kan avslöja att benen skakade värre än ett par maracas! 

Själv fortsatte jag att lägga po vikter, la po 10 kilo mer än vad jag brukar. Så lugnt tog jag det!

Men som vanligt brukar jag fundera när hon säger nått. Jag vet att jag egentligen borde haft en vilodag men....

Lite konstigt är det ändå? Som vanligt körde jag crosstrainern som uppvärmning. Det var precis som att benen hade en rejäl fart i sig. Kom upp i en ovanligt hög hastighet. Det är som att benen inte riktigt visste vad de ville. Å ena sidan jobba snabbt å andra sidan skaka som om de var helt slut!

Så jag hoppade en av benövningarna.  Konstigt att det är den jag gillar minst som jag hittade mest argument för att inte göra?!

Fortsatte med ryggen. Här får jag ta det lugnt för armbågens skull. En av fördelarna med att köra med löjligt låga vikter är att jag verkligen kunde känna av att jag jobbade med rätt muskler. 

Sen kom bakslaget. Skulle köra hantelpress men varje gång jag sträckte po armen skrek det i armbågen så jag gav upp efter ett par repetitioner!  Ni som känner mig vet att jag vid ett sånt här läge blir Grumpy!  Men jag lyckades ändå köra ett par set med armhävningar innan jag var färdig!

Benen var väl ok om än lite stumma men rumpan.... 30 minuters gumptortyr. Hur jag än ändrade ställning po sadeln var det olidligt!

Jag hade tänkt mig att ta det lite lugnare. Det går ju bra när det är Maria som håller i passet. Nä tänkte väl det. 

Visst mina hundra procent var väl inte helt hundra men nog attans var jag uppe och tafsade po dagens maxförmåga. Som när Maria sa att man borde ligga po minst 15 i motstånd.  Då lägger Ola sig po 16. 

Å i nästa omgång ökar han. Motståndet var så tungt att jag knappt orkade cykla runt. Displayen dog flera gånger, som  den gör när man slutar trampa!

Tror jag kommer att ta det lugnt po morgondagens styrkepass  men det får vi väl se då!

Men jag hoppar po de galnaste idéerna.  Springa Marathon, åka till Spanien med 40 scouter, cykla i 3 timmar som jag gjorde idag!

Ja ni läste rätt 3 helveetes timmar po cykel! Inga problem nä det tyckte inte jag heller efter den första timmen. Var nästan så jag funderade po om jag hade gått ut lite för lätt. Men direkt efter pausen var känslan en helt annan! Å den sista timmen ska vi inte snacka om. Den var ett rent helvete!  Den gick låååångsamt, jag var så trött att jag knappt hörde vad Anna eller Camilla sa utan jag bara trampade po, såg hur de andra gjorde å då gjorde jag likadant. Po slutet när det var ett lättare parti drog jag av allt motstånd, ändå kom jag knappt upp i varv!

Jag hade redan tidigt bestämt mig för att i sista backen skulle jag lägga po tungt,tungt å det gjorde jag. Samtidigt tittade Anna po mig och nickade så då la jag po lite till. Fick verkligen lägga all tyngd po pedaler för att överhuvudtaget komma runt och så fort vi var klara orkade jag inte rubba pedalen!

Nä aldrig mer!

Fast vasaloppscyklingen den första mars lockar lite!

Var riktigt taggad idag å det höll i sig. Så här bra har det nog inte känts po hela hösten. Trots att jag var både svimfärdig å illamående efteråt. Ebba i receptionen tittade oroligt po mig ett par ggr. Jag hoppas att det inte är nån sjuka po gång. Jag ska ju cykla i några timmar imorgon!

Började passet med lite sjukgymnastik så jag hade ont i armbågen redan från början.

Körde marklyftet i hexbaren. Det är så mycket lättare att hitta tekniken i den. Med tanke po armbågen körde jag bara 60 kg så Maria föreslog att jag skulle köra 4 set om 15. Vem är jag att säga emot Maria 😁

Utfall i trx kom ner riktigt djupt. Tyvärr är det stor skillnad po vänster å höger sida .

Benpress då den övningen jag tänkte fokusera po idag. 3 x 10 set 250 kg! Å knäet höll! 

Sen var det bänkpress,  rodd, lats, kabelcross å lite till! Fick sitta en låååång stund i soffan efteråt!

När jag tänker po det har hela veckan kännts rätt så ok. 

I måndags ersatte jag knäböjen med stång med hacksquaten. Tänkte att det skulle spara knäna å jag tyckte jag kom djupare ner!

Simningen i tisdags, aquamannen satt bättre än förra gången!

De norska intervallerna po löpbandet i onsdags gick bra. Fast jag fegade lite å satte lägre hastighet än vad jag egentligen tänkte mig. Med uppvärmning å nedtrappning tog det en timme,

Hösten har ju som sagt varit lite sisådär.  Jag har slarvat rejält med kosten men även där börjar jag nog hitta tillbaka! Det kunde ha varit värre men jag har bara lagt po mig 1 inofficiellt kilo!

Det som har gått bra är väl sprinten. Maria brukar ju säga att jag kan ta över passet å sist när det var Jeppe som höll i det gjorde jag nästan det . Å nä det kommer jag aldrig att låta honom glömma! 

Nu hoppas jag bara att knät fortsätter hålla och att armen går mot bättringsvägen.  Det känns ialla fall bättre med de övningar jag fått från Erik!

Igår körde jag lite crossfit och stressade upp mig för att jag inte kört nån styrka denna veckan. 

Hade huvudvärk å kände mig gråtmild hela dan. Kan inte komma po nått bättre ord att beskriva min känsla! 

Idag borde jag därför va po ett redigt åskväderhumör. Jobbat natt. Stressade därifrån in po möte.... träningsvärk i rumpa å rygg efter gårdagen

När jag ändå var i stan passade jag po att göra lite ärende.  Handlade årets första julklapp t.ex. Nä systrar den var inte till nån av er!

Körde sen till badet för att jaga hajar. Lyckades troligtvis simma 1000 meter. Tjejen bredvid simmade bröstsim snabbare än vad jag crawlade. Var rejält trött när jag gick upp.

Somnade framför netflix när jag kom him. 

Trots det så mår jag rätt bra just nu. Så jag tänkte passa po att skriva det innan ögonblicket är över! 

Jag tränar olika saker olika dagar. Det räcker att tidpunkten blir fel så....

Just nu är det jobbigt med allt. Ätandet. Det råkar nog bli en och annan energibar/pudding/dricka för mycket 

Träningen är tung.  Jag har ingen motivation för styrkepassen.  Dessutom stör det mig att armbågen värker.

Men det är ju måndag å då ska jag köra styrka. Eller? 

Maria la upp en wod som såg kul ut. Så den vill jag prova i veckan. Och så vill jag simma ett pass.  

Sen ställer ju jobbet till det för träningen ....

Å mitt i allt kommer blodbussen till Kävlinge! 

Så sen igår har jag planerat å planerat om och gjort nya planer. Skulle jag köra styrka idag eller woden?

Nä det blev cykling istället. 

Så nu är jag lite stressad för att jag inte har tränat styrka idag.....

Det positiva är att jag fick en tid ikväll hos Erik, sjukgymnasten så han kan titta po armbågen.

Jo just det. Södervidinges osötad fullkorn är ju bara så gott!

Tanken är att jag i vår ska prova po Open water. Så även om det inte blir åsimmet ska det bli nått annat, swimrun? Triathlon eller nått. Vad vet jag inte. 

jag simmar så fort att det blir suddigt!

Det går faktiskt bättre än befarat. Fast Evelina har kanske en annan åsikt!

Första passet koncentrerade vi po bensparkarna. Min achilleshäl  när det gäller simning. Po slutet kom jag flera centimetrar.

Idag jobbade vi mycket med andningen. Eller inte! Skulle ta sju tag mellan andningarna!  Det är här allt gratis vatten kommer in.

Det jobbigaste är att allt jag lärde mig av Peder Jogstad po 80 talet det ska jag nu glömma. Nu ska min simteknik in i 2000talet 

Det mest glädjande var att jag sprang hela.  Förutom två backar där jag gick. Annars har den senaste trenden varit att jag runt 5 km börjat gå men idag sprang jag hela!

Om vi ska fortsätta med tankegångarna po vad jag har förbättrat så var vi ute i går. Natt! Tror faktiskt inte jag dansat så möed och intensivt. Å jag blev knappt svettig! 

Tur ingen såg när jag dansade 😁

Men det börjar bli tid att blicka framåt. 

Vilka mål står po tur?

Nu närmast är det väl att jag satsar po att ta 150 kg i marklyft innan året är slut! Har planerat att göra det i veckan mellan jul å nyår för spänningen skull!

Kanske kommer jag att stå po händer också?

 

Fast det övervägande målet är att gå ner en storlek till. Idag ligger jag runt XXL å XL beroende po modellen.  Jag vill nå ner till L!

Viktmässigt är det några kilo till, till mitt känslomässiga mål. Det intressanta är att jag inte har ställt mig po vågen sen den officiella vägningen med inbody. Innan jag gjorde den stod jag en gång per vecka po en vanlig våg... Men det har jag faktiskt slutat med. För tillfället! 

Nästa år vill jag också prova po nån form av simning. Antingen ett rent lopp eller swimrun, triathlon eller liknande! Därför ska jag imorgon gå i simskola hos Evelina och lära mig crawla!

Yddingeloppet är det sista loppet för i år. Ifall inget spännande dyker upp. 

Stoppa mig isåfall!

Nu ska jag vila från löpningen  till årsskiftet sen börjar träningen för Helsingborgs Marathon.

Målet är att jag ska kunna hålla ett 7 till 7 å trettio tempo! Får fundera po hur det ska gå till!

Sen hoppas jag också att jag nån gång i en inte för avlägsen framtid kommer att marklyfta dubbla kroppsvikten och bänkpressa kroppsvikten. Fast idag känns det väldigt avlägset!

Oftast vill jag ut å springa en runda po lördag å gå po sprint po söndag. Men ibland som denna helgen ställer jobbet till det för träningen. Jag kan inte gå po sprint imorgon! 

Istället fick det bli ett 75 minuters cykelpass idag. Men det är ju lördag. Då ville du ju springa? Tänker ni nog! Å det stämmer, men jag är lite orolig för knät så jag tänkte det skulle va bättre att cykla!

Å vad hjärnan ställer till det ibland. Efter 30 minuter var jag slut. Sprinten håller bara po i 30 minuter. Men trots att det inte var lika intensivt var de sista 45 minuterna ett helvete!

Å ingen hamburgare fick jag. Tydligen måste man ta 3 varv för att få en sån!

Behöver er hjälp!

Har ju inte tatt ett PB po länge. Så frågan är vilket PB ska jag satsa po? 

Ska jag ta  bänkpress tog 70 kilo i julas å har inte kört riktigt tungt sen dess. 

Eller ska jag ta mer än 100 i knäböj? Enligt Maria räknas inte mitt PB för jag var inte riktigt nere i 90 grader. Å Maria har ALLTID rätt!

Marklyft då? Har pratat med Erik om att vi mellan jul å nyår ska ta 150 kilo. Om jag så ska stupa po kuppen!

Eller ska jag satsa po nått annat?

Springa 5 kilometer snabbare än 30 minuter?

Köra 5 minuter Kettelbellsvingar? Har för mig att jag klarat 100 st med 20 kilos!

Varför inte jägarvila? Strax över 2 minuter ligger jag po nu! 

Hänga i armarna? Har inte provat men man kan ju undra hur länge jag klarar?

Eller nått annat?

Vad ska jag satsa po att ta?

Nu vill jag rekommendera ett program po SvT det heter lyckomaten. Jag började titta för att Tareq Taylor var en av programledarna så då kan man ju ge det en chans.

Å dagens avsnitt. Där är så mycket så jag vet knappt var jag ska börja. 

En tanke som jag haft ett tag nu är att det är varken träningen eller att hålla kosten. Utan det är huvudet. Har man inte huvudet med sig så.....

Å det är ju det jag känner att jag kanske inte har!

Ta bara en så liten sak att jag har bråttom. Hela tiden sätter jag upp ett måldatum. Och varje gång jag märker att jag inte kommer att nå det så skjuter jag upp det!

Vikten är den viktig? Nä men ändå har jag en emotionell viktgräns jag vill uppnå! Å nu när den börjar bli verklig så skrämmer det mig för vad ska jag göra sen. När jag kommit dit?

Å mina rädslor de är ju bara..... som nu i november då jag ska gå till Evelina och ta lite kurser i att crawla.  Det som skrämmer mig är två saker dels att jag ska va så oduglig po att simma.  Med huvudet ovanför ytan som min syster skulle sagt. 

Det andra är nått så löjligt som mitt kroppskomplex. Där ska jag stå i en simhall nästan naken. Alltså ingen tröja som täcker min hängande mage. Fatta hur onödigt jobbigt det är. Även om jag kommer att spela cool och låtsas som inget!

Men ju längre dagens avsnitt gick desto mer lust fick jag att gå till Maria, krama henne och säga tack!

Vad förvirrad  hon skulle bli. Å ännu mer förvånad när jag i samma stund bad om ursäkt. För det jag menar är att hon inte bara tränat min kropp utan hon har även tränat min person men eftersom jag är så trög har jag inte kopplat än. Men kanske, kanske kan jag med de insikterna jag fick av dagens avsnitt börja projekt med att samföra förnuftet och känsla och verkligen komma till insikt!

Har haft lite känningar i knäet ett tag å inte blev det bättre av att springa i slalombackar. Så jag har satt mig själv po en knävilokur! 

Så dagen styrkepass fick bli med fokus po överkropp. Hittade en gammal övning från februari som jag tog valda delar av. La till lite bröst å biceps et  voila där har man ett helt pass! 

Men bicepsen kändes inte bra. Ena armbågen å andra muskeln gjorde ont. Inte bra ont utan mer nublirjagoroligont!

Så jag får väl ta en vilovecka. Har precis avbokat yogan imorgon men funderar po om jag ska gå po sprint istället.  Känns bättre för knät!

Fast annars tänkte jag vila med att ta en runda runt Eslöv. Fundrade ut en runda som går mestadels utanför bebyggt område. Undras hur långt det är?

Som när jag sprang i Helsingborg.  Alla säger "men du klarade tiden" eller " du ställde ju upp!"

Eller att jag tycker det går för långsamt. "Du går ju ner i allafall"

Men jag har ju högre förväntningar å jag är ju faktiskt mest missnöjd med att jag ger upp så lätt å nöjer mig med det lilla.

Sen när jag lyckas, som po midnattsloppet i Malmö. Där jag sprang in po en nästintill drömtid! När jag sen ville visa hur lättad å glad jag var över resultatet då var jag tjatig!

Hur ska det va?

Idag var en sån dag som jag var nöjd. Har ingen aning om vilken tid jag sprang po. Men det var en skön runda, riktigt kul.

Jag sprang Enduro!

Vad är det tänker ni?

Jo vi sprang en runda po ca 5,5 km. Denna sprang vi tre varv.

Po varje runda fanns det 4 sträckor de tog tid po. Dvs man kunde ta det lugnt däremellan.  Ja om man springer snabbare än jag för jag fokuserade po att klara av de första två varven inom tidsgränsen. Å de klarade jag inte. Kom 17 sekunder försent men jag fick springa sista varvet ändå 😁

Men jag var helt nöjd. Hade jag fått stanna efter två varv hade jag vatt nöjd för jag kunde knappt gjort det bättre. Jag orkade springa det mesta. Förutom tidtagningssträckorna för dem hade de naturligtvis lagt i värsta uppförsbackarna! 

Men det var en fin runda, gick hyfsat snabbt att komma runt och jag hade trevligt sällskap!

Nästan man ska ställa upp nästa gång också. Då kommer det att gå po min bakgård,  Klåveröd! Så boka in den 6 januari så ses vi då 

Gå in po https://runtgs.se å anmäl er!

Nä jag får ingen provision här heller!

Så min plan är att jobba med tyngderna,  dvs ta i 😉, se till att jag får i mig protein och köra ett tredje styrkepass i veckan. De onsdagar jobbet inte ställer till det för träningen!

Så idag var första onsdagen. Hade egentligen tänkt träna ryggen men världens bästa Hanna hade ett bootymove pass som jag hoppade po istället.  Så om jag inte kan sitta imorgon vet ni varför!

Jo jag har börjat använda tights när jag tränar å så har jag rakat av mig skägget!

Ialla fall firade jag igår med att gå po Marias sprintpass.

Idag var det måndag igen å därmed måndagspasset.  Gick inte lika bra som i måndags men helt klart ok. Kom långt ner i knäböjen å ökade vikterna en aning när jag körde rygg.

Sen när jag hade kört två set hantelpress kom Maria och skulle öva po den nya sprintreleasen, hon frågade om jag ville hänga po? Ibland ställer ju jobbet till det för träningen så det hade dröjt två veckor innan jag hade kunnat gå po den. Så även om jag hade kört ett pass tänkte jag att jag kunde ju ta det lite lugnt.

Ha!

Höll ju po att trilla av cykeln när vi stod upp!

Från Oradea

Visst jag är väl hård mot mig själv och visst har det kommit resultat men.....

Om sanningen ska fram skulle jag varit i mål nu. Men efterhand som har jag skjutit tidpunkten längre och längre fram. Å nu spontanspringer jag ett lopp. Krossar PB. Och gör ett resultat som är långt utöver mina förväntningar. 

Alltså jag var i ett sånt rus det var tur att det så lite trafik po vägen him. Missade nästan två rödljus, körde fel i en rondell så det blev ett extra varv. Och tack gode Gud för farthållaren.  Annars hade jag legat i 147 hela vägen him!

Å energin ligger kvar. Gjorde ett pass po gymmet. I vanliga fall så är det inte riktigt optimalt att köra dit efter att ha jobbat i 24 timmar. Ja, jag har hunnit jobba också i helgen!

Men vilket pass. Sista omgången po knäböjen kom jag ner långt mer än 90 grader. I den enbenta marklyftet tappade jag balansen för att kettelbellen kom ner i golvet. I hantelpressen körde jag ett extra set där jag gick upp och gjorde en fyra med 26 kiloshantlarna och i det avslutande supersetet hoppade jag helt över setvilan å körde tre set i sträck. Ska kanske fundra po att byta magövningar!

Nu kan man ju tro att jag är helt slut men nädå. Po eftermiddan var jag tvungen att rasta av mig. Skulle ta en promenad i lagom raskt tempo. 

Ha! 

Tog två steg po mina stela ben å sen satsade jag po PB där också.

Jag har ju insett att jag aldrig kommer att bli en sprinter, å springa långt är ju bara jobbigt. Lägger man sen till att jag inte tycker jag fått ett bra resultat sen i juni så.... Trots att jag tog mig runt halvmaran förra helgen

Men nu i veckan har tankarna gått. Är lite sugen po att försöka köra helmaran i Helsingborg nästa år. Å då ska jag kanske ta nån halvmara po våren, i Dubrovnik eller Sibiu!

Men först var det ju vad jag skulle springa i helgen.  Som ni säkert vet vid det här laget så har jag en struktur po min träning å helgerna (lördagar) är vikta till löpning. Söndagar tänkte jag gå po sprint!

Så jag funderade po om jag skulle springa 5 km eller 10. Ta lite revansch å göra ett bra lopp.

Sen diskuterade Joanna å Nano midnattsloppet!

Tycker det var lite dyrt å upplevelsen förra året var väl inte den bästa! Fast det var ju mitt första lopp. Undras om Maria visste vad hon satte igång när hon tjatade po mig att ställa upp. Det var ju så att hon i tre veckors tid inte hälsade med ett hej utan "har du anmält dig?"

Man kan också undra varför jag lät henne hålla po i tre veckor när vi båda vet att jag gör allt hon säger?!

Iallafall sent i fredags kväll gick jag in po hemsidan å anmälde mig.  Nu skulle jag ta revansch å se hur mycket snabbare jag blivit po ett år 😁

Vi kan väl säga att det var en helt annan upplevelse än förra året.  Jag fick höra om än svagt, kören vid operan, discobåsen höll inte po att slå igen när jag sprang förbi utan det var liv å rörelse runt. Sen att jag verkligen gick all in snackade med folket runt, peppade, dansade till musiken, highfivade de som stod och hejade po å de som börjat gå när jag passerade,  ja ni läste rätt jag passerade folk! 

Å så satsade jag. Det fick bära eller brista! 

Eller? Njae jag var lite försiktig så för att inte rusa iväg å dö efter ett par kilometer använde jag mina medlöpare som ovetandes harar, jag hängde po folk som sprang i en lagom takt. Å sen sprang jag om dem för att de var för söliga!

Detta kan ju aldrig hålla så jag gjorde upp delmål. Första vätskekontrollen efter 4, ta det lugnt å gulpa inte i mig å få ont i magen som i Helsingborg.  Nästa mål 5 km. Passerade efter 32 minuter. Å där hade jag väl egentligen uppnått mitt huvudmål. Nu kunde jag gått resten å vatt ok med resultatet!

Nästa mål var 6 kilometer å andra vätskestället. Men dit nådde jag inte, jag började gå! 

Så resten av loppet bestod av oregelbundna intervaller. Skillnaden mot de senaste gångerna jag sprungit "" Var att jag kunde hålla en hög takt med korta gångsträckor å förvånansvärt långa löpsträckor!

Sen att jag hade sällskap å tjötade med några trevliga personer nån kilometer, trots att de inte ville hänga po å spurta när vi passerade 7 kilometern!

Men vilken energi jag hade, när vi passerade sambaorkestern å jag highfiveade dansarnarna satte jag fart. Vet inte hur många jag sprang om po upploppet men det var en del. Lyckades hålla in i mål även om de flyttat det flera hundra meter bort. Å kunde konstatera att jag raderat mitt gamla PB!

Förra året 1:23

PB po milen innan loppet 1:15

Nu

Med de sagt så genomförde jag en halvmara. 

Innan start roade jag mig med att gå runt bland deltagarna.  Önskade folk lycka till. Framförallt de som hette Ola. De två jag såg. 

Helst ville jag väl därifrån.  Uppladdningen hade inte känts bra.  Po genrepet orkade jag bara springa 7.5 km innan jag började gå å mitt mål var att springa åtminstone halva sträckan å klara första milen po en timme å en kvart. Då visste jag att jag skulle klara hela po under tre timmar. Vilket var maxtiden!

Precis innan starten inser jag att jag kom för långt fram jag står med dem som siktar in sig po 2.10.

Så går starten å det känns bra om ändå lite väl snabbt. De första två kilometrarna går po minuten snabbare än planerat.

Första backen uppåt Kärnan. Jag saktar ner men fortsätter springa uppför.

Första vätskepausen. Slänger i mig vattnet i två klunkar. Vilket man inte ska göra. Magen krampar. Kommer jag att behöva spy redan efter två kilometrar?

Så jag fortsätter att springa medan jag kämpar mot krampen i magen. 

Kämpa å kämpa. Resten av turen är ett långt lidande. Mest en kamp mot klockan. Jag vill ju så gärna klara maxtiden.

Men jag får ge mig mycket tidigare än vad jag hoppades po. Det blir springa, gå, springa gå.....

Försöker haka po nån där framme men de sticker iväg. Istället är vi några som kämpar po.

Varje gång jag passerar dem ger jag dem en high five både för att boosta dem å mig själv!

Å det hjälper . Vi håller kontakt flera kilometrar innan de drar ifrån mig! 

Får väl säga att det var mycket trevligt runtomkring. 

Folk var ute å hejade, de hade skyltar, bjöd po fika, sprutade vatten å försökte boosta en!

Å upploppet var där ju hur möed som helst. Kanske för att jag kom in strax innan de första marathonlöparna men ändå!

Po tal om Ola. Po ett ställe sprang de som var flera kilometrar före mig po andra sidan vägen. Då hör man från en skäggig gubbe. Kämpa po Ola! Kan jag svara nått annat än bra jobbat Ola!

Vis av erfarenheten från första vätskekontrollen så tar jag en mugg vatten å häller över huvudet, en energidryck som jag tar i små klunkar å slänger hälften!

Då kommer upploppet.  3200 meter med markering varje 100 meter. Jag har fortfarande chans att klara 3 timmarsmålet men det kommer att vara po håret så jag intervallar. Går 100 meter å springer 100!

För trots krampkänningar i varje del av benen ska jag i mål!

Doppet efteråt var gudomligt!