olasjunnesson

Nu vill jag rekommendera ett program po SvT det heter lyckomaten. Jag började titta för att Tareq Taylor var en av programledarna så då kan man ju ge det en chans.

Å dagens avsnitt. Där är så mycket så jag vet knappt var jag ska börja. 

En tanke som jag haft ett tag nu är att det är varken träningen eller att hålla kosten. Utan det är huvudet. Har man inte huvudet med sig så.....

Å det är ju det jag känner att jag kanske inte har!

Ta bara en så liten sak att jag har bråttom. Hela tiden sätter jag upp ett måldatum. Och varje gång jag märker att jag inte kommer att nå det så skjuter jag upp det!

Vikten är den viktig? Nä men ändå har jag en emotionell viktgräns jag vill uppnå! Å nu när den börjar bli verklig så skrämmer det mig för vad ska jag göra sen. När jag kommit dit?

Å mina rädslor de är ju bara..... som nu i november då jag ska gå till Evelina och ta lite kurser i att crawla.  Det som skrämmer mig är två saker dels att jag ska va så oduglig po att simma.  Med huvudet ovanför ytan som min syster skulle sagt. 

Det andra är nått så löjligt som mitt kroppskomplex. Där ska jag stå i en simhall nästan naken. Alltså ingen tröja som täcker min hängande mage. Fatta hur onödigt jobbigt det är. Även om jag kommer att spela cool och låtsas som inget!

Men ju längre dagens avsnitt gick desto mer lust fick jag att gå till Maria, krama henne och säga tack!

Vad förvirrad  hon skulle bli. Å ännu mer förvånad när jag i samma stund bad om ursäkt. För det jag menar är att hon inte bara tränat min kropp utan hon har även tränat min person men eftersom jag är så trög har jag inte kopplat än. Men kanske, kanske kan jag med de insikterna jag fick av dagens avsnitt börja projekt med att samföra förnuftet och känsla och verkligen komma till insikt!