olasjunnesson

Sexton till arton kilometer som skulle ge mig en känsla av att det kommer att bli ett helvete men det kommer att gå

Titt som tätt börjar jag fundera po när jag ska börja gå men de tankarna försöker jag tvinga bort å det går rätt bra.

Passerar ett par storkar som går po fältet. Musiken tystnar.  Jag är tydligen utanför nätets räckvidd. Det är bara reklamen som går igenom!

Jag närmar mig Ghijasa de jos.  Ser ett kyrktorn där borta i fjärran som kommer närmare å närmare.  Fast inte så fort. Hastigheten ligger po 8 minuter per kilometer.  Ska försöka att inte tänka po hastigheten utan bara po löpningen. 

Framme vid kyrkan vänder å börjar gå!

Hela låååånga vägen tillbaka blir ett helvete.

Blir mer å mer nedstämd av mina funderingar.  Det är allt från att jag helst vill sätta mig ner till om jag ska byta gym.

En bil stannar till, föraren gestikulerar om jag vill åka med. Jag skakar nekande po huvudet. Tänk om det hade varit en kilometer längre fram, då hade jag nog vatt mer villig att acceptera.

Långa uppförsbacken å sen nerför å jag är äntligen framme. 

Fick inte riktigt rätt besked. Det jag vet är att halvmaran kommer att bli ett större helvete än jag vill veta å att jag i dagsläget inte kommer att klara tidsgränsen po 3 timmar. Kan bara hoppas po att jag lycka uppbåda nån form av mental styrka så jag kämpar mig igenom.

Annars får jag väl tackla nån funktionär så jag kan springa igenom målportalen! 

Så Diane rusade som skjuten ur en kanon till gymmet. Fick släppa gaspedalen ett flertal gånger.

Uppvärmningen som kan vara lååååååånga minuter försvann som ett nafs.

Inte ens att stationen jag skulle köra po var upptagen störde mig utan jag kom po ett bra alternativ.

Allt kändes lätt. I höftlyften lyckades jag få stången att lätta från kroppen.

Ryggövningarna wow. 

Sen kom vi till den jag hade längtat efter. Hantelpress! Har funderat ett tag po att öka vikterna till 26kg men det har inte riktigt funkat. 

Men idag...

Blev ju lite triggad av min idol å förebild som la ut bilder po när hon körde igår

Så första setet. Tänkte att jag skulle åtminstone köra en fyra med option po en sexa.

Då kör jag en åtta!

Enda kontakten jag har med bänken är via skuldrorna.

Återstående set blir 7 å 5 repetitioner. 

Då var det bara axelpressarna kvar. Har alternerat mellan två vikter de senaste månaderna men idag väljer jag den tyngre.

Går som går som en varm kniv i smält smör när det e 35 grader varmt. Nästan jag skulle ökat vikten ytterligare! 

Avslutar med lite mage. Superset med doppa häl å 30 sekunders planka!

Känslan  tvärtom från i lördags då jag hade behövt en kram ( eller flera) efter min bedrövliga löpning.

Måste nog bli tydligare med mina hintar 😉

Idag är det bara high five som gäller!

Hint, hint!

Därför bör jag ju inte blivit förvånad när Joannas tolva visade sig vara 13 km.

Eller är det nått kvinnligt fenomen? För det hände ofta när jag tränade med Maria att jag skulle göra en  repetition till när jag tyckte vi var klara. Tur för Maria att hon alltid har rätt!

Nåja jag gav mig iväg, 12 kilometer ska jag klara. Lite stel i ena Balkan. Träningsvärk från igår. Och utsidan po högerlåret är hårt som sten sedan berzerk förra helgen!

Trots det så kändes det bra. Kom in i ett högre tempo än vad jag hade tänkt mig men det kändes bra så jag fortsatte.

3 kilometer, 4 kilometer nu började jag närma mig Lilla Harrie, skulle bara igenom byn å svänga höger vid bortre ändan. 

Av nån okänd anledning så börjar jag gå?

Det kändes ju bra........

Börjar springa igen men har man börjat gå kommer man inte in i flytet så det blev lite hackat å malet. Sen kom uppförsbacken. Lika bra att fortsätta gå så skulle jag försöka intervalla när det planade ut.

Jävligt jobbigt....

Hmm om jag skulle försöka med kortare löpintervaller?

Hade ju bara nån kilometer kvar å sen var det en rejäl nerförsbacke. 

Men Faen vad jobbigt det var! Jag sprang inte ens i nerförsbacken.  Inte hela iallafall. 

Kom till andra uppförsbacken. Gick uppför så skulle jag kunna börja springa nerför mot ån sen. Därefter var det rätt plant så....

Men denne hade ingen energi eller viljekraft kvar.

Tankarna går. Maxtiden po halvmaran är 3 timmar.  Då bör jag ju halvvägs senaste efter 1 å en halv men om fart kurvan går som idag ........kommer jag inte att klara mig till målet i tid 

Fy vad det är jobbigt. Fortsätter men hade helst bara skitit i allt å stuckit him!

Men jag måste ju klara rundan för där har jag bilen! 

VARFÖR?!

Försöker tänka positivt å hoppas att trenden med att varannan löpning blir kass å varannan bra fortsätter gälla.

Trött, förtvivlad, lissen å grubblande stack jag sen till Landskrona.  Tänkte se karnevalståget. 

Är där i god tid så jag hinner både äta lunch, gå en runda po området, se lite uppträdande po scenen  å reka vilken väg tåget skulle gå.

Konstaterade att oset från alla matvagnar både frestade å äcklade mig!

Rekar ut vad jag tror är en bra plats att stå. Mellan ett par bord å en soptunna brevid en langosvagn. 

Det jag inte hade räknat med var att de som satt vid bordet skulle resa sig och vara 2 meter långa så att de andra vid bordet ställde sig po bänkarna. 

Nu hade jag två val. 

Bli skitsur som bara jag kan eller fortsätta försöka tänka positivt så.

Plymerna var ju färgrika å granna samt vi hade ju iallafall tur med vädret!

Tur att det var den nya tösen i receptionen för annars hade de nog kallat po ambulans eller nått! 

Frågan nu är om jag tröttnat på mitt träningsprogram å måste revidera det eller om det bara är en tillfällig svacka?

Kände att jag behöver lite rörlighet så idag bidde det yoga.

Fast först tänkte jag ta en liten löprunda för att värma upp lårmusklerna som också ömmade efter lördagen.

Å det gick ju bra. Kom för första gången under 7 minuter per kilometer.  För skojs skull kollade jag upp hur det gick för ett år sen så döm själva.

För det första bara 600 å inte 6000 deltagare.

Visst hindren var högre po toughest men po berzerk var de mer varierande.  Inget kryphinder var det andra likt. Man kröp i sand ner i sundet, i lera under taggtråd, längs en bäck.

Balansgången var po en stock över en ravin. 

Hoppbollar?! Kändes i benen ja!

Släpa po kedjor, betongblock, kanonkulor. 

Ta sig igenom en vikingamur! 

Omgivningen. Po toughest ingen variation.  Po Berzerk var det allt, stad, strand, hav, skog, lera, backar, bäckar, stockar. Sa jag lera?

Berzerk hade ett tema som levererade.  Där gick karoliner å sköt med musköterna,  man skulle ta sig igenom en vikingamur. Förvånansvärt lätt i mitt tycke 😜

Straffrundan. 

Po toughest springa ner om en flagga. 

Po Berzerk många burpees blev det å några armhävningar! 

Som sagt. Berzerk var lite mindre,  lika långt, tuffare, skitigare, råare och  roligare!

jäkla vad jag rivit mig po armarna

Well idag känns det inte lika bra. Eller?

Träningsvärken allan i ballarna. Å då ska ni veta att jag kommer från skåne å där betyder ballarna helt enkelt rumpan!

Tillbaka till ämnet. 

Det gör så ont po insidan av låren, utsidan å arslet så jag känner inte ens av träningsvärken i ryggen. Ni  som läste förra inlägget fattar!

Idag körde jag mitt måndags pass. Rätt så passande så här po en måndag. Ja jag vet jag är sååååå kul!

Fortsatte med höftlyft 70 kg. Återigen lite lägre vikt än annars men som det brände i rumpan po slutet!  Det brännande känslan har jag inte känt po ett tag trots att jag brukar ta mer.

Sittande rodd. Har svårt att känna muskelkontakt med ryggen men idag kände jag verkligen hur jag jobbade hela draget. Förutom de sista repetitionerna där jag tappade kontakten. Skulle kanske kört lite lättare vikt men machomannen i mig ville dra tungt!

Han var kvar när jag tog latsdragen.  Hade ingen muskelkontakt men ville inte lätta. 

Var ute å sprang häromdan.  Vikarierna från jobb som ringde å frågade nått undrar nog fortfarande varför jag flåsade dem i örat!

Idag hade jag tänkt ta revansch. 

Å som jag gjorde det! 

Fick faktiskt sänka farten i början för att försöka hålla tempot genom hela rundan.

Första rejäla, branta uppförsbacken saktade jag ner å SPRANG  uppför!

Höll ett jämt tempo genom hela rundan. 

Hade lite besvär att undvika att trampa po grodorna som försökte blockera vägen.

Konstaterade att det hade gått en halvtimme när Spotify började köra reklam! 

För att inte bli missmodig de tre sista kilometrarna som var spikraka utsåg jag olika etappmål, förbi det trädet sen bort till skuggan.....

Milen gick po strax under en timme å en kvart

Får snart sluta använda hashtaggen#jagspringerintefortmenlångsamt 

Jag klarade mina två mål. Springa hela sträckan å komma under 7,30 per kilometer!

Eftersom ingen kunde följa med i mitt otroliga tempo blev det inga bilder. Istället ska jag försöka illustrera med smileysar hur det såg ut! 

🏃‍♂️💨⚡

Fast nu behöver jag hjälp. Ska utöka sträckan så vet ni nån bra runda po 10-13 kilometer?

kanske är det därför det finns PT? 

Om det är nån gång jag saknar att träna med Maria är det vid såna tillfällen.  Kan spela upp i huvudet vad hon hade sagt å jävlar vad jag hade böjt po knäna då!

Så idag satte jag klockan för att komma upp å iväg till gymmet å sen till bitchen.

Gick så där.  Blev ju trött efter gymmet. Jag kom bara till center Syd.

Det där med att shoppa har aldtig intresserat mig förr.  Kanske förr att jag gar fått vara nöjd om jag hittat nått som passar po dressman XL. 

Men idag när jag gick varvet och var po väg till dressman.  Inte XL då, utan det vanliga. Insåg jag attjag faktiskt kunde gå in i andra affärer å tilloch med hitta nått som passade. 

Kroppen alltså inte plånboken.  Så det blev dressmann ändå!

Tror att jag här har förklaringen till varför jag har blitt en större shopaholic än Maria. Som hon påpekade häromveckan 😉

Trots att det är lite roligare att handla kläder blev det ändå dyrast i bokaffären så nu ska jag läsa Backmans senaste så blir det bio ikväll. 

Vaknade sent. Alltså efter 7. Jag som hadr tänkt va po gymmet vid åtta så jag kunde kört till bitchen sen.

Kom till gymmet. Tog mina nya fina skor. De är granna dem!

För ovanlighetens skull rodde jag 5 minuter som uppvärmning. 

Gick ner å började med knäböj. Hade lite känningar i ryggen efter bodybalancen igår så jag tänkte hoppa över både Höftlyft å enbensmarklyften!

Fast nu var gymmet fylt med seniorer som inte visste att deras pass var inställt så när jag kom upp var alla maskinerna upptagna.

Så tänk om. Fast nu gick luften ur mig.  

Gick ner igen å körde lite hantelrodd. Men nä. 

Jag gav upp! Så 20 jobbiga minuter po gåbandet fick avsluta sämsta insatsen i år.

Nu kan jag bara hoppas att jag hinner damla lite energi till nästa pass!

Som häromdan när jag körde till Uppåkra för att se vad de gjorde där. Har inget att göra med att jag är gammal å borde ägna mig åt gamla saker.

Ialla fall så passerade jag Kävlinge po vägen och vis av erfarenhet, å ålder! Sa jag till mig själv att jag inte skulle svänga ner mot gymmet. 

Inte svänga i rondellen! 

Kom närnare å närmare tror att jag bara hade ett par hundra meter kvar till rondellen, när jag säger till mig själv.  Du ska rakt fram,  sväng inte höger till gymmet!

Ska vi nu ha en omröstning ifall jag svängde eller inte?

Som sagt så kör jag den sträckan ofta.  Inte till Uppåkra då. Så häromdan när jag skulle träna började jag fundera. 

I mitt huvud spelade jag upp hur jag lyfte 150kg i marklyft. Hur det kändes när jag fattade stången. Hur jobbigt det var men vilken otroligt fin teknik jag hade.

Jag tänkte till och med ut hur det kändes po varje repetition inför själva lyftet. 

Få se hur det går när jag ska omsätta det i praktiken!

Det finns få saker som kan få mig att ändra po den rutinen men har jag jobbat natt och Maria kör ett cykelpass po kvällen..... plötsligt händer det!

Blev ett riktigt bra pass,  förutom när hon introducerade det och sa att det skulle varar 5 st 4minuters intervaller!

Jag ligger po bra, när Maria tipsar om vilket motstånd man ska ha ligger jag redan po den översta gränsen eller till och med över, sneglar som vanligt po mina ovetandes medtävlande.  Evelina var offret idag, lycka hålla högre varvtal  än henne. Även om jag inte riktigt kom upp i 60 utan låg nånstans runt 57-58. Sneglar po pulsklockan å ligger nog där jag bör.

För varje intervall försöker jag öka lite så när Maria tycker att vi bör öka upp till 12 ligga jag redan po 14. Men sen mitt i intervall vill hon att vi ökar, jag tvekar lite innan jag bestämmer mig för att satsa å precis när jag söka sträcka ner handen säger hon "kom igen  nu Ola å höj!" Eller nått liknande!

En av Marias superkrafter är att säga till mig vad jag ska göra precis i millisekunden mellan att jag bestämt mig för att göra den å kroppen reagerat!

Inför sista intervallen frågar hon vilket motstånd jag ligger po å när hon sen utmanar  de andra i salen att hänga po växte jag nog nån millimeter.  Men ve och fasa. En stund in i intervallen sneglar jag po Evelina.  Hon har mer motstånd än jag! 

Så naturligtvis blir jag tvungen att öka!

Vem hade trott att jag skulle gå å träna för skojs skull?

Idag bidde det ett hiitpass.   Cirkel, intervallish träning. Å så jäkla kul. Alltså att köra rejält å bli genomsvettig, å då menar jag genomsvettig.  Tror t-shirten vägde ett kilo mer efteråt!

Största problemet är att jag inte vet vilken nivå jag ska lägga mig po, antingen går jag ut för hårt eller så mesar jag. Men idag kändes det ganska bra. Försökte hålla samma takt som Maria å det gjorde jag åtminstone de fyra första omgångarna.Det var först vid den sista övningen, en 5 minuters amrap  som jag kände att jag halkade efter. Å takten sjönk dramatiskt hela vägen! Men det bidde inget större stando ialla fall! 

Kom po något idag. Affärerna öppnar inte förrän vid 10 så när man går av nattpasset redan vid nio får man ta en runda i snärjet först.

Blev lite missnöjd för jag kunde inte köpa shorts i den storlek jag hade hoppats po. Men en skjorta i slim fit  blev det. Slim fit!

Känner att jag kanske ska lugna mig lite med träningen. Måste verkligen planera in vilodagar. Med betoning po dagar. Får nog göra Hanna besviken igen å skjuta upp när jag går po hennes bootymove pass.

Går po semester nu. Bara ett pass kvar. Vet inte riktigt vad jag ska göra  men får en liten träningssnörd varning. Vad jag än funderar po så blir min första tanke hur jag ska få in träningen i planen!

Idag kom det efterlängtade kallelsen. 

Om du inte redan är blodgivare.  Bli det!

Nått annat som kom idag är mina nya badbyxor. Gissa färgen ?

Detta väger nog högst av upplevelserna från rundan. Slår till å med att jag klarade det utan att gå i en endaste backe.  

Slår till å med känslan av att cykla uppför Orupsbacken! 

Tror jag kommer att tjata ner Maria om detta ett tag till 😜

Trots att det känns bra.  Så kan jag inte som Markus i Biggest Loser känna stolthet.  Ja, jag vet. Jag borde känna mig stolt över det jag åstadkommit. Men det är en jävla skillnad po att veta och att känna! Med det sagt så vet jag hur jävla mycket mindre jag är!

Jag hoppas också att dagens siffra po vågen är ett trendbrott att den lååååångsamma takt det tagit sen jul är över och att jag nu har en möjlighet att nå mitt tvåårsmål i september! 

Målet jag har till midsommar kommer jag inte att nå!

Po tal om Biggest Loser. I dagens avsnitt så kör de 24 timmars cyklingen. Dvs den som cyklar längst po 24 timmar! Detta skulle vara den enda anledningen för mig att söka. Jag vill prova det. Undras om jag kan övertala nån po gymmet att de ska ha en sån tävling?  Får nog prata med Maria eller Viktor eller Hanna eller.........

Nått annat jag skulle vilja prova är sisyfos från mästarnas mästare!

Fast nu har jag spårat ur en hel del. Detta inlägget skulle ju handla om hur orolig jag är över min dåliga syn som bara blir sämre. 

I går skulle jag laga mat po jobb. Kollegan som planerat hade skrivit ut ett recept med minimal stil å svagt bläck.  Å där står jag å kan knappt läsa det. För om jag sträcker ut armarna blev texten  så liten att jag inte såg å om jag satte glasögonen i pannan  var jag tvungen att hålla pappret vid nästippen så jag kunde bara läsa ett ord i taget? Å då är jag ju van att läsa en hel rad utan att skifta blicken!

Oroväckande!

Du måste skämta tänkte jag, det kommer att ta minst tre och en halv, kanske fyra.

Återigen måste jag alltså uppleva det jobbiga i att inte kunna leva upp till hennes förväntningar. 

Men efter att ha maxat träningen, gjorde ett par extra pass i veckan, och laddat med fullkornspasta och rödbetsjuice. Var det dags att bege sig ut po vägarna runt Höör och den 

65 km långa Ringsjön runt. Till skillnad från förra gången hade jag sällskap av Martin. Fast han gillar att cykla så jag drog ju ner tempot lite.

Tio minuter senare. Påfyllda med bulle, kaffe, luft och olja rullade vi ut igen. 

Nu kom vi in i ett backigt parti. Många små uppförsbackar hela vägen till Hörby.  Kom ihåg att jag gick nog i alla uppförsbackarna förra gången men nu var det bara att växla ner å cykla po. Passerade stället jag hade pausat po sist. Då för sex år sedan! 

Jag fick en liten ovanlig upplevelse. Detta var första loppet jag deltagit i där jag inte bara blev omkörd,  utan jag, JAG, Körde om andra!

Att jag dessutom lyckades cykla i alla uppförsbackarna! Skulle jag klara hela rundan å bara gå i Orupsbacken?  Det såg lovande ut. Fast när vi närmade oss Hörby var benen helt slut. För att inte tala om ändalyckan! 

Depå två. Vid Osbyholm.  Ny påfyllning av kaffe å bulle. Ingen luft eller olja, bara en liten höjning av sadeln!

Konstigt hur krafterna kommer tillbaka i benen efter bara nån minuts vila.  Eller tre!

Men trots det blev nästa del jobbigare än förväntat. En dryg uppförslutning mot Fogdarp samt motvind gjorde det till den jobbigaste delen  av rundan.

Men jag fick användning av min gnälliga frambroms.  Hade ingen ringklocka så när de söliga personerna po oväxlade tantcyklar  låg i vägen tryckte jag till po bromsen för att få dem att flytta po sig!

Efter Snogeröd fick vi lite medvind.  Men nu gjorde det ont! Nu var det jobbigt! Nu ville jag skita i det! Klarade mig inte fram till Orupsbacken utan i Gamla Boo, precis vid fiskaren fick jag ta en minut å vila!

Skakade loss benen å fortsatte.

Där var den. ORUPSBACKEN! Hitintills hade jag klarat att cykla i alla backarna men här visste jag att jag skulle få ge mig. 

Men en liten bit skulle jag väl kunna cykla ialla fall.  Så ner po de lägsta växlarna. Den lägsta gav så liten fart att jag höll po att trilla. 

Det gick rätt så bra, trampade med en bra frekvens. Rullade sakta uppför.  Skulle jag klara av mer än hälften?  

Växlade ner till näst lägsta. Det var faktiskt inte så farligt jobbigt. Tittade upp. Inte långt kvar. Går det? 

JA! Jag cyklade uppför Orupsbacken!  

Nu var det bara de sista kilometrarna å jag skulle klara att cykla HELA 65 kilometers rundan!

Trodde jag. 

Men!

Rätt så exakt när det var en kilometer  kvar. Hade fortfarande en bra fart från  nerförsbacken.  Då går luften ur framhjulet! 

Så denne fick uppgivet leda cykeln i mål!

Fast än så länge går det ok. Tror att en av nycklarna är att jag lyckats speeda upp hastigheten po passen. Tänkte när Maria gav mig dem att detta kommer aldrig att gå. Så många övningar.  Jag kommer att tappa all energi å hoppa över hälften. Men..... samtidigt har jag försökt att minska ner setvilan.  Kollar klockan efter varje set å när det gått en minut så kör vi nästa. Ibland orkar jag inte ens vila en minut utan sätter igång innan.

Återigen har Maria haft rätt!

Fast just nu är jag lite olydig.  Känner mig stressad över Ringsjön runt po lördag. Har inte riktigt förberett mig som jag borde.  

Därför har jag de senaste dagarna maxat träningen med flera pass per dag. Ofta ett cykelpass.  Idag t.ex cyklade jag en runda po morgonen, körde en omgång po himmagymmet å avslutade med ett sprintpass po kvällen. 

Torsdag blir det bara ett cykelpass,  ska bara hitta en lagom lång runda. Å po fredag blir det ett lättare styrkepass.  Tänker inte köra för fullt po benen! 

Men jag är redan po nästa utmaning.  Råkade köpa ett par nya löpardojor,  å av bara farten har jag anmält mig till Helsingborg halvmara i slutet av augusti.  Tre månader att förbereda mig mig. Nu gäller det bara att hitta en bra strategi.  Nån som har ett tips?

Har jobbat inom mitt yrke sen julen -89. -92   var det en tös po särskolan som gav mig en väldigt blöt puss för hon tyckte jag var söt. Sen dess har jag vant mig vid att jag inte är den populäraste, snygga killen i personalgruppen!

Idag var vi med jobbet i en närliggande kommun. En mycket blyg brukare, tittade po mig, sa att jag var snygg. Kom fram å blinkade med ögonen i vad jag tror var ett flörtande å ville kramas.  

Behöver jag skriva att jag var obehagligt överraskad av situationen å visste inte hur jag skulle hantera det. 

Ibland får man verkligen såna där ögonblick då man tänker oj, Det har hänt nått!

Dagens pass blev 30 minuter sprint.  Ringsjön runt närmar sig å jag ligger långt efter med cykelträningen.  

Det är ett svettigt pass. När sen töserna i receptionen sitter bakom mig, Marias far snett framför. Åsa, instruktören står mest hos mig å kollar, kändes det som och Maria  po cykeln brevid. Då satsar Ola.

Fast ska sanningen fram hade jag tänkt köra järnet ändå! 

Speciellt efter att de två senaste styrkepassen gått sådär! 

Lite kul var det att sitta brevid Maria. För oavsett om hon vet det eller inte så tävlar jag alltid mot henne.  Nån dag kommer jag att vinna också.

Kanske?! 🤔

Idag var jag nära, sneglade po hennes display litet då å då å låg bara lite efter! 

Har bestämt mig. Ska springa en halvmara i höst. De som ligger närmast att få äran är helsingborgsmaran den siste augusti eller Köpenhamn den 15 september! Kanske mest för att de är de enda två halvmarorna jag känner till. Nån som vill hänga po? Jag springer inte fort men långsamt.  Tänker mig en tid po ca 2,5 timmar!

Sen har vi ju midnattsloppet den 7 september Å Öved trail 28 september.  Jag måste kanske lugna mig lite 😁

Jag tycker ju inte ens om att springa!

Samma instruktör samma upplägg.  Å det är sånt jag gillar, välta däck, slå med slägga,  dra däck i rep å en massa andra inte lika roliga övningar.  

Vi kan väl konstatera att det var en aningens skillnad po min insats förra året å nu!

Redan innan passet började.  Jag skulle springa upp å hämta en penna i repan.  Receptionen för oss som inte är så moderna! 

Förvånade mig själv med att jogga hela vägen, inklusive uppför trappan.  Alltså! 

 JAG JOGGADE UPPFÖR TRAPPAN!!

Hade bestämt mig för att satsa  så po första löprundan ner till väggen å tillbaka var jag först?! Vad har hänt?

Fick under passet gång säga till mig själv att ta det lugnt.  Skulle faktiskt orka i 45 minuter! 

Ja jävlar.  Hade ju till och med krafter kvar po sista löprundan så det var bara upp med knäna,  långa steg å jobba med armarna! 

En annan sak jag lagt märke till är att jag kan känna benen. Blir faktiskt lite orolig att jag ska bryta dem nu när de inte ligger inbäddade i ett skyddande läger!

Jag får nog skaffa en mixer så jag kan göra smoothies himma. Denna består av spenat, banan, blåbär,  hallon, mjölk å cremefraiche