olasjunnesson

Därför bör jag ju inte blivit förvånad när Joannas tolva visade sig vara 13 km.

Eller är det nått kvinnligt fenomen? För det hände ofta när jag tränade med Maria att jag skulle göra en  repetition till när jag tyckte vi var klara. Tur för Maria att hon alltid har rätt!

Nåja jag gav mig iväg, 12 kilometer ska jag klara. Lite stel i ena Balkan. Träningsvärk från igår. Och utsidan po högerlåret är hårt som sten sedan berzerk förra helgen!

Trots det så kändes det bra. Kom in i ett högre tempo än vad jag hade tänkt mig men det kändes bra så jag fortsatte.

3 kilometer, 4 kilometer nu började jag närma mig Lilla Harrie, skulle bara igenom byn å svänga höger vid bortre ändan. 

Av nån okänd anledning så börjar jag gå?

Det kändes ju bra........

Börjar springa igen men har man börjat gå kommer man inte in i flytet så det blev lite hackat å malet. Sen kom uppförsbacken. Lika bra att fortsätta gå så skulle jag försöka intervalla när det planade ut.

Jävligt jobbigt....

Hmm om jag skulle försöka med kortare löpintervaller?

Hade ju bara nån kilometer kvar å sen var det en rejäl nerförsbacke. 

Men Faen vad jobbigt det var! Jag sprang inte ens i nerförsbacken.  Inte hela iallafall. 

Kom till andra uppförsbacken. Gick uppför så skulle jag kunna börja springa nerför mot ån sen. Därefter var det rätt plant så....

Men denne hade ingen energi eller viljekraft kvar.

Tankarna går. Maxtiden po halvmaran är 3 timmar.  Då bör jag ju halvvägs senaste efter 1 å en halv men om fart kurvan går som idag ........kommer jag inte att klara mig till målet i tid 

Fy vad det är jobbigt. Fortsätter men hade helst bara skitit i allt å stuckit him!

Men jag måste ju klara rundan för där har jag bilen! 

VARFÖR?!

Försöker tänka positivt å hoppas att trenden med att varannan löpning blir kass å varannan bra fortsätter gälla.

Trött, förtvivlad, lissen å grubblande stack jag sen till Landskrona.  Tänkte se karnevalståget. 

Är där i god tid så jag hinner både äta lunch, gå en runda po området, se lite uppträdande po scenen  å reka vilken väg tåget skulle gå.

Konstaterade att oset från alla matvagnar både frestade å äcklade mig!

Rekar ut vad jag tror är en bra plats att stå. Mellan ett par bord å en soptunna brevid en langosvagn. 

Det jag inte hade räknat med var att de som satt vid bordet skulle resa sig och vara 2 meter långa så att de andra vid bordet ställde sig po bänkarna. 

Nu hade jag två val. 

Bli skitsur som bara jag kan eller fortsätta försöka tänka positivt så.

Plymerna var ju färgrika å granna samt vi hade ju iallafall tur med vädret!