olasjunnesson

Jo jag har börjat använda tights när jag tränar å så har jag rakat av mig skägget!

Ialla fall firade jag igår med att gå po Marias sprintpass.

Idag var det måndag igen å därmed måndagspasset.  Gick inte lika bra som i måndags men helt klart ok. Kom långt ner i knäböjen å ökade vikterna en aning när jag körde rygg.

Sen när jag hade kört två set hantelpress kom Maria och skulle öva po den nya sprintreleasen, hon frågade om jag ville hänga po? Ibland ställer ju jobbet till det för träningen så det hade dröjt två veckor innan jag hade kunnat gå po den. Så även om jag hade kört ett pass tänkte jag att jag kunde ju ta det lite lugnt.

Ha!

Höll ju po att trilla av cykeln när vi stod upp!

Från Oradea

Visst jag är väl hård mot mig själv och visst har det kommit resultat men.....

Om sanningen ska fram skulle jag varit i mål nu. Men efterhand som har jag skjutit tidpunkten längre och längre fram. Å nu spontanspringer jag ett lopp. Krossar PB. Och gör ett resultat som är långt utöver mina förväntningar. 

Alltså jag var i ett sånt rus det var tur att det så lite trafik po vägen him. Missade nästan två rödljus, körde fel i en rondell så det blev ett extra varv. Och tack gode Gud för farthållaren.  Annars hade jag legat i 147 hela vägen him!

Å energin ligger kvar. Gjorde ett pass po gymmet. I vanliga fall så är det inte riktigt optimalt att köra dit efter att ha jobbat i 24 timmar. Ja, jag har hunnit jobba också i helgen!

Men vilket pass. Sista omgången po knäböjen kom jag ner långt mer än 90 grader. I den enbenta marklyftet tappade jag balansen för att kettelbellen kom ner i golvet. I hantelpressen körde jag ett extra set där jag gick upp och gjorde en fyra med 26 kiloshantlarna och i det avslutande supersetet hoppade jag helt över setvilan å körde tre set i sträck. Ska kanske fundra po att byta magövningar!

Nu kan man ju tro att jag är helt slut men nädå. Po eftermiddan var jag tvungen att rasta av mig. Skulle ta en promenad i lagom raskt tempo. 

Ha! 

Tog två steg po mina stela ben å sen satsade jag po PB där också.

Jag har ju insett att jag aldrig kommer att bli en sprinter, å springa långt är ju bara jobbigt. Lägger man sen till att jag inte tycker jag fått ett bra resultat sen i juni så.... Trots att jag tog mig runt halvmaran förra helgen

Men nu i veckan har tankarna gått. Är lite sugen po att försöka köra helmaran i Helsingborg nästa år. Å då ska jag kanske ta nån halvmara po våren, i Dubrovnik eller Sibiu!

Men först var det ju vad jag skulle springa i helgen.  Som ni säkert vet vid det här laget så har jag en struktur po min träning å helgerna (lördagar) är vikta till löpning. Söndagar tänkte jag gå po sprint!

Så jag funderade po om jag skulle springa 5 km eller 10. Ta lite revansch å göra ett bra lopp.

Sen diskuterade Joanna å Nano midnattsloppet!

Tycker det var lite dyrt å upplevelsen förra året var väl inte den bästa! Fast det var ju mitt första lopp. Undras om Maria visste vad hon satte igång när hon tjatade po mig att ställa upp. Det var ju så att hon i tre veckors tid inte hälsade med ett hej utan "har du anmält dig?"

Man kan också undra varför jag lät henne hålla po i tre veckor när vi båda vet att jag gör allt hon säger?!

Iallafall sent i fredags kväll gick jag in po hemsidan å anmälde mig.  Nu skulle jag ta revansch å se hur mycket snabbare jag blivit po ett år 😁

Vi kan väl säga att det var en helt annan upplevelse än förra året.  Jag fick höra om än svagt, kören vid operan, discobåsen höll inte po att slå igen när jag sprang förbi utan det var liv å rörelse runt. Sen att jag verkligen gick all in snackade med folket runt, peppade, dansade till musiken, highfivade de som stod och hejade po å de som börjat gå när jag passerade,  ja ni läste rätt jag passerade folk! 

Å så satsade jag. Det fick bära eller brista! 

Eller? Njae jag var lite försiktig så för att inte rusa iväg å dö efter ett par kilometer använde jag mina medlöpare som ovetandes harar, jag hängde po folk som sprang i en lagom takt. Å sen sprang jag om dem för att de var för söliga!

Detta kan ju aldrig hålla så jag gjorde upp delmål. Första vätskekontrollen efter 4, ta det lugnt å gulpa inte i mig å få ont i magen som i Helsingborg.  Nästa mål 5 km. Passerade efter 32 minuter. Å där hade jag väl egentligen uppnått mitt huvudmål. Nu kunde jag gått resten å vatt ok med resultatet!

Nästa mål var 6 kilometer å andra vätskestället. Men dit nådde jag inte, jag började gå! 

Så resten av loppet bestod av oregelbundna intervaller. Skillnaden mot de senaste gångerna jag sprungit "" Var att jag kunde hålla en hög takt med korta gångsträckor å förvånansvärt långa löpsträckor!

Sen att jag hade sällskap å tjötade med några trevliga personer nån kilometer, trots att de inte ville hänga po å spurta när vi passerade 7 kilometern!

Men vilken energi jag hade, när vi passerade sambaorkestern å jag highfiveade dansarnarna satte jag fart. Vet inte hur många jag sprang om po upploppet men det var en del. Lyckades hålla in i mål även om de flyttat det flera hundra meter bort. Å kunde konstatera att jag raderat mitt gamla PB!

Förra året 1:23

PB po milen innan loppet 1:15

Nu

Med de sagt så genomförde jag en halvmara. 

Innan start roade jag mig med att gå runt bland deltagarna.  Önskade folk lycka till. Framförallt de som hette Ola. De två jag såg. 

Helst ville jag väl därifrån.  Uppladdningen hade inte känts bra.  Po genrepet orkade jag bara springa 7.5 km innan jag började gå å mitt mål var att springa åtminstone halva sträckan å klara första milen po en timme å en kvart. Då visste jag att jag skulle klara hela po under tre timmar. Vilket var maxtiden!

Precis innan starten inser jag att jag kom för långt fram jag står med dem som siktar in sig po 2.10.

Så går starten å det känns bra om ändå lite väl snabbt. De första två kilometrarna går po minuten snabbare än planerat.

Första backen uppåt Kärnan. Jag saktar ner men fortsätter springa uppför.

Första vätskepausen. Slänger i mig vattnet i två klunkar. Vilket man inte ska göra. Magen krampar. Kommer jag att behöva spy redan efter två kilometrar?

Så jag fortsätter att springa medan jag kämpar mot krampen i magen. 

Kämpa å kämpa. Resten av turen är ett långt lidande. Mest en kamp mot klockan. Jag vill ju så gärna klara maxtiden.

Men jag får ge mig mycket tidigare än vad jag hoppades po. Det blir springa, gå, springa gå.....

Försöker haka po nån där framme men de sticker iväg. Istället är vi några som kämpar po.

Varje gång jag passerar dem ger jag dem en high five både för att boosta dem å mig själv!

Å det hjälper . Vi håller kontakt flera kilometrar innan de drar ifrån mig! 

Får väl säga att det var mycket trevligt runtomkring. 

Folk var ute å hejade, de hade skyltar, bjöd po fika, sprutade vatten å försökte boosta en!

Å upploppet var där ju hur möed som helst. Kanske för att jag kom in strax innan de första marathonlöparna men ändå!

Po tal om Ola. Po ett ställe sprang de som var flera kilometrar före mig po andra sidan vägen. Då hör man från en skäggig gubbe. Kämpa po Ola! Kan jag svara nått annat än bra jobbat Ola!

Vis av erfarenheten från första vätskekontrollen så tar jag en mugg vatten å häller över huvudet, en energidryck som jag tar i små klunkar å slänger hälften!

Då kommer upploppet.  3200 meter med markering varje 100 meter. Jag har fortfarande chans att klara 3 timmarsmålet men det kommer att vara po håret så jag intervallar. Går 100 meter å springer 100!

För trots krampkänningar i varje del av benen ska jag i mål!

Doppet efteråt var gudomligt!

Sexton till arton kilometer som skulle ge mig en känsla av att det kommer att bli ett helvete men det kommer att gå

Titt som tätt börjar jag fundera po när jag ska börja gå men de tankarna försöker jag tvinga bort å det går rätt bra.

Passerar ett par storkar som går po fältet. Musiken tystnar.  Jag är tydligen utanför nätets räckvidd. Det är bara reklamen som går igenom!

Jag närmar mig Ghijasa de jos.  Ser ett kyrktorn där borta i fjärran som kommer närmare å närmare.  Fast inte så fort. Hastigheten ligger po 8 minuter per kilometer.  Ska försöka att inte tänka po hastigheten utan bara po löpningen. 

Framme vid kyrkan vänder å börjar gå!

Hela låååånga vägen tillbaka blir ett helvete.

Blir mer å mer nedstämd av mina funderingar.  Det är allt från att jag helst vill sätta mig ner till om jag ska byta gym.

En bil stannar till, föraren gestikulerar om jag vill åka med. Jag skakar nekande po huvudet. Tänk om det hade varit en kilometer längre fram, då hade jag nog vatt mer villig att acceptera.

Långa uppförsbacken å sen nerför å jag är äntligen framme. 

Fick inte riktigt rätt besked. Det jag vet är att halvmaran kommer att bli ett större helvete än jag vill veta å att jag i dagsläget inte kommer att klara tidsgränsen po 3 timmar. Kan bara hoppas po att jag lycka uppbåda nån form av mental styrka så jag kämpar mig igenom.

Annars får jag väl tackla nån funktionär så jag kan springa igenom målportalen! 

Det var ju ingen fara med den men man trycker till lite extra po bromsen å tittar efter dennes kompisar.  

Som hen tydligen inte har!

Kostimmet tittade konstigt po mig när jag stannade vevade ner rutan å tog ett foto.  Har de aldrig sett en Ford innan?

Sen var det haren som lojt hoppade bortåt po vägen. Den satte sig ner så jag fick prova bromsen igen!

Dagens naturupplevelse avslutades med ett fält fyllt av gäss. Är det ett tecken po att hösten närmar sig? 

Så Diane rusade som skjuten ur en kanon till gymmet. Fick släppa gaspedalen ett flertal gånger.

Uppvärmningen som kan vara lååååååånga minuter försvann som ett nafs.

Inte ens att stationen jag skulle köra po var upptagen störde mig utan jag kom po ett bra alternativ.

Allt kändes lätt. I höftlyften lyckades jag få stången att lätta från kroppen.

Ryggövningarna wow. 

Sen kom vi till den jag hade längtat efter. Hantelpress! Har funderat ett tag po att öka vikterna till 26kg men det har inte riktigt funkat. 

Men idag...

Blev ju lite triggad av min idol å förebild som la ut bilder po när hon körde igår

Så första setet. Tänkte att jag skulle åtminstone köra en fyra med option po en sexa.

Då kör jag en åtta!

Enda kontakten jag har med bänken är via skuldrorna.

Återstående set blir 7 å 5 repetitioner. 

Då var det bara axelpressarna kvar. Har alternerat mellan två vikter de senaste månaderna men idag väljer jag den tyngre.

Går som går som en varm kniv i smält smör när det e 35 grader varmt. Nästan jag skulle ökat vikten ytterligare! 

Avslutar med lite mage. Superset med doppa häl å 30 sekunders planka!

Känslan  tvärtom från i lördags då jag hade behövt en kram ( eller flera) efter min bedrövliga löpning.

Måste nog bli tydligare med mina hintar 😉

Idag är det bara high five som gäller!

Hint, hint!

Därför bör jag ju inte blivit förvånad när Joannas tolva visade sig vara 13 km.

Eller är det nått kvinnligt fenomen? För det hände ofta när jag tränade med Maria att jag skulle göra en  repetition till när jag tyckte vi var klara. Tur för Maria att hon alltid har rätt!

Nåja jag gav mig iväg, 12 kilometer ska jag klara. Lite stel i ena Balkan. Träningsvärk från igår. Och utsidan po högerlåret är hårt som sten sedan berzerk förra helgen!

Trots det så kändes det bra. Kom in i ett högre tempo än vad jag hade tänkt mig men det kändes bra så jag fortsatte.

3 kilometer, 4 kilometer nu började jag närma mig Lilla Harrie, skulle bara igenom byn å svänga höger vid bortre ändan. 

Av nån okänd anledning så börjar jag gå?

Det kändes ju bra........

Börjar springa igen men har man börjat gå kommer man inte in i flytet så det blev lite hackat å malet. Sen kom uppförsbacken. Lika bra att fortsätta gå så skulle jag försöka intervalla när det planade ut.

Jävligt jobbigt....

Hmm om jag skulle försöka med kortare löpintervaller?

Hade ju bara nån kilometer kvar å sen var det en rejäl nerförsbacke. 

Men Faen vad jobbigt det var! Jag sprang inte ens i nerförsbacken.  Inte hela iallafall. 

Kom till andra uppförsbacken. Gick uppför så skulle jag kunna börja springa nerför mot ån sen. Därefter var det rätt plant så....

Men denne hade ingen energi eller viljekraft kvar.

Tankarna går. Maxtiden po halvmaran är 3 timmar.  Då bör jag ju halvvägs senaste efter 1 å en halv men om fart kurvan går som idag ........kommer jag inte att klara mig till målet i tid 

Fy vad det är jobbigt. Fortsätter men hade helst bara skitit i allt å stuckit him!

Men jag måste ju klara rundan för där har jag bilen! 

VARFÖR?!

Försöker tänka positivt å hoppas att trenden med att varannan löpning blir kass å varannan bra fortsätter gälla.

Trött, förtvivlad, lissen å grubblande stack jag sen till Landskrona.  Tänkte se karnevalståget. 

Är där i god tid så jag hinner både äta lunch, gå en runda po området, se lite uppträdande po scenen  å reka vilken väg tåget skulle gå.

Konstaterade att oset från alla matvagnar både frestade å äcklade mig!

Rekar ut vad jag tror är en bra plats att stå. Mellan ett par bord å en soptunna brevid en langosvagn. 

Det jag inte hade räknat med var att de som satt vid bordet skulle resa sig och vara 2 meter långa så att de andra vid bordet ställde sig po bänkarna. 

Nu hade jag två val. 

Bli skitsur som bara jag kan eller fortsätta försöka tänka positivt så.

Plymerna var ju färgrika å granna samt vi hade ju iallafall tur med vädret!

Tur att det var den nya tösen i receptionen för annars hade de nog kallat po ambulans eller nått! 

Frågan nu är om jag tröttnat på mitt träningsprogram å måste revidera det eller om det bara är en tillfällig svacka?

Kände att jag behöver lite rörlighet så idag bidde det yoga.

Fast först tänkte jag ta en liten löprunda för att värma upp lårmusklerna som också ömmade efter lördagen.

Å det gick ju bra. Kom för första gången under 7 minuter per kilometer.  För skojs skull kollade jag upp hur det gick för ett år sen så döm själva.

För det första bara 600 å inte 6000 deltagare.

Visst hindren var högre po toughest men po berzerk var de mer varierande.  Inget kryphinder var det andra likt. Man kröp i sand ner i sundet, i lera under taggtråd, längs en bäck.

Balansgången var po en stock över en ravin. 

Hoppbollar?! Kändes i benen ja!

Släpa po kedjor, betongblock, kanonkulor. 

Ta sig igenom en vikingamur! 

Omgivningen. Po toughest ingen variation.  Po Berzerk var det allt, stad, strand, hav, skog, lera, backar, bäckar, stockar. Sa jag lera?

Berzerk hade ett tema som levererade.  Där gick karoliner å sköt med musköterna,  man skulle ta sig igenom en vikingamur. Förvånansvärt lätt i mitt tycke 😜

Straffrundan. 

Po toughest springa ner om en flagga. 

Po Berzerk många burpees blev det å några armhävningar! 

Som sagt. Berzerk var lite mindre,  lika långt, tuffare, skitigare, råare och  roligare!

jäkla vad jag rivit mig po armarna

Well idag känns det inte lika bra. Eller?

Träningsvärken allan i ballarna. Å då ska ni veta att jag kommer från skåne å där betyder ballarna helt enkelt rumpan!

Tillbaka till ämnet. 

Det gör så ont po insidan av låren, utsidan å arslet så jag känner inte ens av träningsvärken i ryggen. Ni  som läste förra inlägget fattar!

Idag körde jag mitt måndags pass. Rätt så passande så här po en måndag. Ja jag vet jag är sååååå kul!

Fortsatte med höftlyft 70 kg. Återigen lite lägre vikt än annars men som det brände i rumpan po slutet!  Det brännande känslan har jag inte känt po ett tag trots att jag brukar ta mer.

Sittande rodd. Har svårt att känna muskelkontakt med ryggen men idag kände jag verkligen hur jag jobbade hela draget. Förutom de sista repetitionerna där jag tappade kontakten. Skulle kanske kört lite lättare vikt men machomannen i mig ville dra tungt!

Han var kvar när jag tog latsdragen.  Hade ingen muskelkontakt men ville inte lätta. 

Var ute å sprang häromdan.  Vikarierna från jobb som ringde å frågade nått undrar nog fortfarande varför jag flåsade dem i örat!

Idag hade jag tänkt ta revansch. 

Å som jag gjorde det! 

Fick faktiskt sänka farten i början för att försöka hålla tempot genom hela rundan.

Första rejäla, branta uppförsbacken saktade jag ner å SPRANG  uppför!

Höll ett jämt tempo genom hela rundan. 

Hade lite besvär att undvika att trampa po grodorna som försökte blockera vägen.

Konstaterade att det hade gått en halvtimme när Spotify började köra reklam! 

För att inte bli missmodig de tre sista kilometrarna som var spikraka utsåg jag olika etappmål, förbi det trädet sen bort till skuggan.....

Milen gick po strax under en timme å en kvart

Får snart sluta använda hashtaggen#jagspringerintefortmenlångsamt 

Jag klarade mina två mål. Springa hela sträckan å komma under 7,30 per kilometer!

Eftersom ingen kunde följa med i mitt otroliga tempo blev det inga bilder. Istället ska jag försöka illustrera med smileysar hur det såg ut! 

🏃‍♂️💨⚡

Fast nu behöver jag hjälp. Ska utöka sträckan så vet ni nån bra runda po 10-13 kilometer?

kanske är det därför det finns PT? 

Om det är nån gång jag saknar att träna med Maria är det vid såna tillfällen.  Kan spela upp i huvudet vad hon hade sagt å jävlar vad jag hade böjt po knäna då!

Å andra sidan så är det skitkul med gruppass. Som ikväll när jag kunde käfta lite med Åsa, å  försöka vifta bort henne. Som väntat gick hon inte iväg. Å förlåt för att jag stänkte po dig!

Po tal om Åsa är det rent fantastiskt hur övertaggad hon är po alla pass! Hon är alltid glad å trevlig. Så man kan byta ett par ord.

Kan man sen tävla lite mot Evelina så är det också en bonus. Även om det var för jävligt po slutet när jag la  po rejält med motstånd.  Sneglar po hennes display å ser att hon har lika mycket. 

Nästa omgång la Ola po lite mer motstånd sneglar åt höger å då har hon minskat.  Jaja bara att köra po man ändrar inte motståndet under tiden, olasregel!

Imorgon är det måndag. Dvs måndags träningen. Ska ta PB i knäböj. Det är även sista dan po semestern så.. Kommer jag till bitchen eller inte?

Så idag satte jag klockan för att komma upp å iväg till gymmet å sen till bitchen.

Gick så där.  Blev ju trött efter gymmet. Jag kom bara till center Syd.

Det där med att shoppa har aldtig intresserat mig förr.  Kanske förr att jag gar fått vara nöjd om jag hittat nått som passar po dressman XL. 

Men idag när jag gick varvet och var po väg till dressman.  Inte XL då, utan det vanliga. Insåg jag attjag faktiskt kunde gå in i andra affärer å tilloch med hitta nått som passade. 

Kroppen alltså inte plånboken.  Så det blev dressmann ändå!

Tror att jag här har förklaringen till varför jag har blitt en större shopaholic än Maria. Som hon påpekade häromveckan 😉

Trots att det är lite roligare att handla kläder blev det ändå dyrast i bokaffären så nu ska jag läsa Backmans senaste så blir det bio ikväll. 

Vaknade sent. Alltså efter 7. Jag som hadr tänkt va po gymmet vid åtta så jag kunde kört till bitchen sen.

Kom till gymmet. Tog mina nya fina skor. De är granna dem!

För ovanlighetens skull rodde jag 5 minuter som uppvärmning. 

Gick ner å började med knäböj. Hade lite känningar i ryggen efter bodybalancen igår så jag tänkte hoppa över både Höftlyft å enbensmarklyften!

Fast nu var gymmet fylt med seniorer som inte visste att deras pass var inställt så när jag kom upp var alla maskinerna upptagna.

Så tänk om. Fast nu gick luften ur mig.  

Gick ner igen å körde lite hantelrodd. Men nä. 

Jag gav upp! Så 20 jobbiga minuter po gåbandet fick avsluta sämsta insatsen i år.

Nu kan jag bara hoppas att jag hinner damla lite energi till nästa pass!

Som häromdan när jag körde till Uppåkra för att se vad de gjorde där. Har inget att göra med att jag är gammal å borde ägna mig åt gamla saker.

Ialla fall så passerade jag Kävlinge po vägen och vis av erfarenhet, å ålder! Sa jag till mig själv att jag inte skulle svänga ner mot gymmet. 

Inte svänga i rondellen! 

Kom närnare å närmare tror att jag bara hade ett par hundra meter kvar till rondellen, när jag säger till mig själv.  Du ska rakt fram,  sväng inte höger till gymmet!

Ska vi nu ha en omröstning ifall jag svängde eller inte?

Som sagt så kör jag den sträckan ofta.  Inte till Uppåkra då. Så häromdan när jag skulle träna började jag fundera. 

I mitt huvud spelade jag upp hur jag lyfte 150kg i marklyft. Hur det kändes när jag fattade stången. Hur jobbigt det var men vilken otroligt fin teknik jag hade.

Jag tänkte till och med ut hur det kändes po varje repetition inför själva lyftet. 

Få se hur det går när jag ska omsätta det i praktiken!

Museerna var svåra att hitta och om jag gjorde det så levde de inte upp till förväntningarna,  gatorna var fyllda med horder av turister å i varje hörn försökte de sälja en rundvandring, båttur, bussrunda både inom stan men också till Auschwitz å saltgruvan som jag inte hade tänkt besöka!

Men jag skulle ialla fall ge stan en sista chans. Skulle söka mig lite utanför den värsta trängseln. Så jag sökte mig bort mot Schindlers fabrik. Po vägen stötte jag po ett älde danskt par å hjälpte dem tillrätta.  Man kan ju undra vilken organisation jag varit del av under större delen av mitt liv. 

Fast de fick själva ta sig över vägen 😉!

Väl framme gick kön långt ut po trottoaren.  Så intresserad var jag inte så jag vände. Istället började jag leta efter rester av  ghetto muren. Lika svårt att hitta som vissa museum men medan jag klättrade po kullarna råkade jag runda nån form av befästning. Å sånt gillar ju Ola! 

Till slut hittade jag ett fragment av muren, såg inte alls ut som jag hade tänkt mig men.....

Så var det dags för dagens höjdpunkt. I dubbel bemärkelse! När jag hade googlat runt hade jag sett att det fanns en utkikspunkt. Så dit skulle jag hade jag bestämt!  Kollade GPS en, bara drygt en halvmil, mitt po dan, 30 till 35 grader å stekande sol!

Jag måste helt klart hitta nån som kan hindra min värsta infall!

Så jag kämpade mig förbi den solstekta slätten, tur det fanns träd som skuggade. Började bestiga berget, ska helt klart inteckna devisen, inte fort men långsamt! Kom till intervalltrapporna,  tre trappsteg sedan en tvåstegs avsats.

För att till slut komma upp po Krakows högsta punkt! 

Fast tydligen tycker befolkningen där att det inte var högt nog så de hade uppfört Krakows svar po stenberget. 

Får väl erkänna att den kanske var nån meter högre.

Ni kanske inte vet det om mig men jag ogillar höjder. Så när stigen slingrade sig uppför gick jag längst in mot kanten å höll blicken stadigt ner i marken. Hade nog helst velat krypa men av nån jävla anledning så ska jag alltid upp po sånt här!

 Då var det bara en halvmil tillbaka då. Undras om jag kommer upp i 30000 steg idag?