olasjunnesson

Idag hade jag tänkt ta revansch. 

Å som jag gjorde det! 

Fick faktiskt sänka farten i början för att försöka hålla tempot genom hela rundan.

Första rejäla, branta uppförsbacken saktade jag ner å SPRANG  uppför!

Höll ett jämt tempo genom hela rundan. 

Hade lite besvär att undvika att trampa po grodorna som försökte blockera vägen.

Konstaterade att det hade gått en halvtimme när Spotify började köra reklam! 

För att inte bli missmodig de tre sista kilometrarna som var spikraka utsåg jag olika etappmål, förbi det trädet sen bort till skuggan.....

Milen gick po strax under en timme å en kvart

Får snart sluta använda hashtaggen#jagspringerintefortmenlångsamt 

Jag klarade mina två mål. Springa hela sträckan å komma under 7,30 per kilometer!

Eftersom ingen kunde följa med i mitt otroliga tempo blev det inga bilder. Istället ska jag försöka illustrera med smileysar hur det såg ut! 

🏃‍♂️💨⚡

Fast nu behöver jag hjälp. Ska utöka sträckan så vet ni nån bra runda po 10-13 kilometer?

kanske är det därför det finns PT? 

Om det är nån gång jag saknar att träna med Maria är det vid såna tillfällen.  Kan spela upp i huvudet vad hon hade sagt å jävlar vad jag hade böjt po knäna då!

Så idag satte jag klockan för att komma upp å iväg till gymmet å sen till bitchen.

Gick så där.  Blev ju trött efter gymmet. Jag kom bara till center Syd.

Det där med att shoppa har aldtig intresserat mig förr.  Kanske förr att jag gar fått vara nöjd om jag hittat nått som passar po dressman XL. 

Men idag när jag gick varvet och var po väg till dressman.  Inte XL då, utan det vanliga. Insåg jag attjag faktiskt kunde gå in i andra affärer å tilloch med hitta nått som passade. 

Kroppen alltså inte plånboken.  Så det blev dressmann ändå!

Tror att jag här har förklaringen till varför jag har blitt en större shopaholic än Maria. Som hon påpekade häromveckan 😉

Trots att det är lite roligare att handla kläder blev det ändå dyrast i bokaffären så nu ska jag läsa Backmans senaste så blir det bio ikväll. 

Vaknade sent. Alltså efter 7. Jag som hadr tänkt va po gymmet vid åtta så jag kunde kört till bitchen sen.

Kom till gymmet. Tog mina nya fina skor. De är granna dem!

För ovanlighetens skull rodde jag 5 minuter som uppvärmning. 

Gick ner å började med knäböj. Hade lite känningar i ryggen efter bodybalancen igår så jag tänkte hoppa över både Höftlyft å enbensmarklyften!

Fast nu var gymmet fylt med seniorer som inte visste att deras pass var inställt så när jag kom upp var alla maskinerna upptagna.

Så tänk om. Fast nu gick luften ur mig.  

Gick ner igen å körde lite hantelrodd. Men nä. 

Jag gav upp! Så 20 jobbiga minuter po gåbandet fick avsluta sämsta insatsen i år.

Nu kan jag bara hoppas att jag hinner damla lite energi till nästa pass!

Som häromdan när jag körde till Uppåkra för att se vad de gjorde där. Har inget att göra med att jag är gammal å borde ägna mig åt gamla saker.

Ialla fall så passerade jag Kävlinge po vägen och vis av erfarenhet, å ålder! Sa jag till mig själv att jag inte skulle svänga ner mot gymmet. 

Inte svänga i rondellen! 

Kom närnare å närmare tror att jag bara hade ett par hundra meter kvar till rondellen, när jag säger till mig själv.  Du ska rakt fram,  sväng inte höger till gymmet!

Ska vi nu ha en omröstning ifall jag svängde eller inte?

Som sagt så kör jag den sträckan ofta.  Inte till Uppåkra då. Så häromdan när jag skulle träna började jag fundera. 

I mitt huvud spelade jag upp hur jag lyfte 150kg i marklyft. Hur det kändes när jag fattade stången. Hur jobbigt det var men vilken otroligt fin teknik jag hade.

Jag tänkte till och med ut hur det kändes po varje repetition inför själva lyftet. 

Få se hur det går när jag ska omsätta det i praktiken!

Det finns få saker som kan få mig att ändra po den rutinen men har jag jobbat natt och Maria kör ett cykelpass po kvällen..... plötsligt händer det!

Blev ett riktigt bra pass,  förutom när hon introducerade det och sa att det skulle varar 5 st 4minuters intervaller!

Jag ligger po bra, när Maria tipsar om vilket motstånd man ska ha ligger jag redan po den översta gränsen eller till och med över, sneglar som vanligt po mina ovetandes medtävlande.  Evelina var offret idag, lycka hålla högre varvtal  än henne. Även om jag inte riktigt kom upp i 60 utan låg nånstans runt 57-58. Sneglar po pulsklockan å ligger nog där jag bör.

För varje intervall försöker jag öka lite så när Maria tycker att vi bör öka upp till 12 ligga jag redan po 14. Men sen mitt i intervall vill hon att vi ökar, jag tvekar lite innan jag bestämmer mig för att satsa å precis när jag söka sträcka ner handen säger hon "kom igen  nu Ola å höj!" Eller nått liknande!

En av Marias superkrafter är att säga till mig vad jag ska göra precis i millisekunden mellan att jag bestämt mig för att göra den å kroppen reagerat!

Inför sista intervallen frågar hon vilket motstånd jag ligger po å när hon sen utmanar  de andra i salen att hänga po växte jag nog nån millimeter.  Men ve och fasa. En stund in i intervallen sneglar jag po Evelina.  Hon har mer motstånd än jag! 

Så naturligtvis blir jag tvungen att öka!

Vem hade trott att jag skulle gå å träna för skojs skull?

Idag bidde det ett hiitpass.   Cirkel, intervallish träning. Å så jäkla kul. Alltså att köra rejält å bli genomsvettig, å då menar jag genomsvettig.  Tror t-shirten vägde ett kilo mer efteråt!

Största problemet är att jag inte vet vilken nivå jag ska lägga mig po, antingen går jag ut för hårt eller så mesar jag. Men idag kändes det ganska bra. Försökte hålla samma takt som Maria å det gjorde jag åtminstone de fyra första omgångarna.Det var först vid den sista övningen, en 5 minuters amrap  som jag kände att jag halkade efter. Å takten sjönk dramatiskt hela vägen! Men det bidde inget större stando ialla fall! 

Kom po något idag. Affärerna öppnar inte förrän vid 10 så när man går av nattpasset redan vid nio får man ta en runda i snärjet först.

Blev lite missnöjd för jag kunde inte köpa shorts i den storlek jag hade hoppats po. Men en skjorta i slim fit  blev det. Slim fit!

Känner att jag kanske ska lugna mig lite med träningen. Måste verkligen planera in vilodagar. Med betoning po dagar. Får nog göra Hanna besviken igen å skjuta upp när jag går po hennes bootymove pass.

Går po semester nu. Bara ett pass kvar. Vet inte riktigt vad jag ska göra  men får en liten träningssnörd varning. Vad jag än funderar po så blir min första tanke hur jag ska få in träningen i planen!

Idag kom det efterlängtade kallelsen. 

Om du inte redan är blodgivare.  Bli det!

Nått annat som kom idag är mina nya badbyxor. Gissa färgen ?

Detta väger nog högst av upplevelserna från rundan. Slår till å med att jag klarade det utan att gå i en endaste backe.  

Slår till å med känslan av att cykla uppför Orupsbacken! 

Tror jag kommer att tjata ner Maria om detta ett tag till 😜

Trots att det känns bra.  Så kan jag inte som Markus i Biggest Loser känna stolthet.  Ja, jag vet. Jag borde känna mig stolt över det jag åstadkommit. Men det är en jävla skillnad po att veta och att känna! Med det sagt så vet jag hur jävla mycket mindre jag är!

Jag hoppas också att dagens siffra po vågen är ett trendbrott att den lååååångsamma takt det tagit sen jul är över och att jag nu har en möjlighet att nå mitt tvåårsmål i september! 

Målet jag har till midsommar kommer jag inte att nå!

Po tal om Biggest Loser. I dagens avsnitt så kör de 24 timmars cyklingen. Dvs den som cyklar längst po 24 timmar! Detta skulle vara den enda anledningen för mig att söka. Jag vill prova det. Undras om jag kan övertala nån po gymmet att de ska ha en sån tävling?  Får nog prata med Maria eller Viktor eller Hanna eller.........

Nått annat jag skulle vilja prova är sisyfos från mästarnas mästare!

Fast nu har jag spårat ur en hel del. Detta inlägget skulle ju handla om hur orolig jag är över min dåliga syn som bara blir sämre. 

I går skulle jag laga mat po jobb. Kollegan som planerat hade skrivit ut ett recept med minimal stil å svagt bläck.  Å där står jag å kan knappt läsa det. För om jag sträcker ut armarna blev texten  så liten att jag inte såg å om jag satte glasögonen i pannan  var jag tvungen att hålla pappret vid nästippen så jag kunde bara läsa ett ord i taget? Å då är jag ju van att läsa en hel rad utan att skifta blicken!

Oroväckande!

Du måste skämta tänkte jag, det kommer att ta minst tre och en halv, kanske fyra.

Återigen måste jag alltså uppleva det jobbiga i att inte kunna leva upp till hennes förväntningar. 

Men efter att ha maxat träningen, gjorde ett par extra pass i veckan, och laddat med fullkornspasta och rödbetsjuice. Var det dags att bege sig ut po vägarna runt Höör och den 

65 km långa Ringsjön runt. Till skillnad från förra gången hade jag sällskap av Martin. Fast han gillar att cykla så jag drog ju ner tempot lite.

Tio minuter senare. Påfyllda med bulle, kaffe, luft och olja rullade vi ut igen. 

Nu kom vi in i ett backigt parti. Många små uppförsbackar hela vägen till Hörby.  Kom ihåg att jag gick nog i alla uppförsbackarna förra gången men nu var det bara att växla ner å cykla po. Passerade stället jag hade pausat po sist. Då för sex år sedan! 

Jag fick en liten ovanlig upplevelse. Detta var första loppet jag deltagit i där jag inte bara blev omkörd,  utan jag, JAG, Körde om andra!

Att jag dessutom lyckades cykla i alla uppförsbackarna! Skulle jag klara hela rundan å bara gå i Orupsbacken?  Det såg lovande ut. Fast när vi närmade oss Hörby var benen helt slut. För att inte tala om ändalyckan! 

Depå två. Vid Osbyholm.  Ny påfyllning av kaffe å bulle. Ingen luft eller olja, bara en liten höjning av sadeln!

Konstigt hur krafterna kommer tillbaka i benen efter bara nån minuts vila.  Eller tre!

Men trots det blev nästa del jobbigare än förväntat. En dryg uppförslutning mot Fogdarp samt motvind gjorde det till den jobbigaste delen  av rundan.

Men jag fick användning av min gnälliga frambroms.  Hade ingen ringklocka så när de söliga personerna po oväxlade tantcyklar  låg i vägen tryckte jag till po bromsen för att få dem att flytta po sig!

Efter Snogeröd fick vi lite medvind.  Men nu gjorde det ont! Nu var det jobbigt! Nu ville jag skita i det! Klarade mig inte fram till Orupsbacken utan i Gamla Boo, precis vid fiskaren fick jag ta en minut å vila!

Skakade loss benen å fortsatte.

Där var den. ORUPSBACKEN! Hitintills hade jag klarat att cykla i alla backarna men här visste jag att jag skulle få ge mig. 

Men en liten bit skulle jag väl kunna cykla ialla fall.  Så ner po de lägsta växlarna. Den lägsta gav så liten fart att jag höll po att trilla. 

Det gick rätt så bra, trampade med en bra frekvens. Rullade sakta uppför.  Skulle jag klara av mer än hälften?  

Växlade ner till näst lägsta. Det var faktiskt inte så farligt jobbigt. Tittade upp. Inte långt kvar. Går det? 

JA! Jag cyklade uppför Orupsbacken!  

Nu var det bara de sista kilometrarna å jag skulle klara att cykla HELA 65 kilometers rundan!

Trodde jag. 

Men!

Rätt så exakt när det var en kilometer  kvar. Hade fortfarande en bra fart från  nerförsbacken.  Då går luften ur framhjulet! 

Så denne fick uppgivet leda cykeln i mål!

Fast än så länge går det ok. Tror att en av nycklarna är att jag lyckats speeda upp hastigheten po passen. Tänkte när Maria gav mig dem att detta kommer aldrig att gå. Så många övningar.  Jag kommer att tappa all energi å hoppa över hälften. Men..... samtidigt har jag försökt att minska ner setvilan.  Kollar klockan efter varje set å när det gått en minut så kör vi nästa. Ibland orkar jag inte ens vila en minut utan sätter igång innan.

Återigen har Maria haft rätt!

Fast just nu är jag lite olydig.  Känner mig stressad över Ringsjön runt po lördag. Har inte riktigt förberett mig som jag borde.  

Därför har jag de senaste dagarna maxat träningen med flera pass per dag. Ofta ett cykelpass.  Idag t.ex cyklade jag en runda po morgonen, körde en omgång po himmagymmet å avslutade med ett sprintpass po kvällen. 

Torsdag blir det bara ett cykelpass,  ska bara hitta en lagom lång runda. Å po fredag blir det ett lättare styrkepass.  Tänker inte köra för fullt po benen! 

Men jag är redan po nästa utmaning.  Råkade köpa ett par nya löpardojor,  å av bara farten har jag anmält mig till Helsingborg halvmara i slutet av augusti.  Tre månader att förbereda mig mig. Nu gäller det bara att hitta en bra strategi.  Nån som har ett tips?

Har jobbat inom mitt yrke sen julen -89. -92   var det en tös po särskolan som gav mig en väldigt blöt puss för hon tyckte jag var söt. Sen dess har jag vant mig vid att jag inte är den populäraste, snygga killen i personalgruppen!

Idag var vi med jobbet i en närliggande kommun. En mycket blyg brukare, tittade po mig, sa att jag var snygg. Kom fram å blinkade med ögonen i vad jag tror var ett flörtande å ville kramas.  

Behöver jag skriva att jag var obehagligt överraskad av situationen å visste inte hur jag skulle hantera det. 

Ibland får man verkligen såna där ögonblick då man tänker oj, Det har hänt nått!

Dagens pass blev 30 minuter sprint.  Ringsjön runt närmar sig å jag ligger långt efter med cykelträningen.  

Det är ett svettigt pass. När sen töserna i receptionen sitter bakom mig, Marias far snett framför. Åsa, instruktören står mest hos mig å kollar, kändes det som och Maria  po cykeln brevid. Då satsar Ola.

Fast ska sanningen fram hade jag tänkt köra järnet ändå! 

Speciellt efter att de två senaste styrkepassen gått sådär! 

Lite kul var det att sitta brevid Maria. För oavsett om hon vet det eller inte så tävlar jag alltid mot henne.  Nån dag kommer jag att vinna också.

Kanske?! 🤔

Idag var jag nära, sneglade po hennes display litet då å då å låg bara lite efter! 

Har bestämt mig. Ska springa en halvmara i höst. De som ligger närmast att få äran är helsingborgsmaran den siste augusti eller Köpenhamn den 15 september! Kanske mest för att de är de enda två halvmarorna jag känner till. Nån som vill hänga po? Jag springer inte fort men långsamt.  Tänker mig en tid po ca 2,5 timmar!

Sen har vi ju midnattsloppet den 7 september Å Öved trail 28 september.  Jag måste kanske lugna mig lite 😁

Jag tycker ju inte ens om att springa!

Samma instruktör samma upplägg.  Å det är sånt jag gillar, välta däck, slå med slägga,  dra däck i rep å en massa andra inte lika roliga övningar.  

Vi kan väl konstatera att det var en aningens skillnad po min insats förra året å nu!

Redan innan passet började.  Jag skulle springa upp å hämta en penna i repan.  Receptionen för oss som inte är så moderna! 

Förvånade mig själv med att jogga hela vägen, inklusive uppför trappan.  Alltså! 

 JAG JOGGADE UPPFÖR TRAPPAN!!

Hade bestämt mig för att satsa  så po första löprundan ner till väggen å tillbaka var jag först?! Vad har hänt?

Fick under passet gång säga till mig själv att ta det lugnt.  Skulle faktiskt orka i 45 minuter! 

Ja jävlar.  Hade ju till och med krafter kvar po sista löprundan så det var bara upp med knäna,  långa steg å jobba med armarna! 

En annan sak jag lagt märke till är att jag kan känna benen. Blir faktiskt lite orolig att jag ska bryta dem nu när de inte ligger inbäddade i ett skyddande läger!

Jag får nog skaffa en mixer så jag kan göra smoothies himma. Denna består av spenat, banan, blåbär,  hallon, mjölk å cremefraiche 

Tror  jag måste be den vackra, starka, snälla, generösa, underbara, fantastiska Maria om ursäkt.  Jag har kommit po att jag ljugit för henne.  Fast jag lovade mig själv att alltid säga sanningen oavsett vad. För annars kommer jag inte att gå i mål å jag behöver hennes hjälp!

För po vårt första möte sa jag att jag gillar hinderbanor men har ingen tanke po att springa toughest. 

Så kära Maria. Förlåt från djupet av mitt hjärta att jag ljög för dig den gången!

Men idag var det dags. Helt oförberedd å otaggad så det stänkte om det. Till å med i startfållan funderade jag po att skita i det.

Såg det först nu när jag la upp!

Första hindret, trångt. Skulle upp po en halmbal å sen klättra uppåt i ett nät. Väl uppe kom jag po att jag inte är ett fan av höjder #iamafraidofnohigts 

Nåja målsättningen var att klara minst 10 hinder, av 40. Tror jag gjorde det fast jag tappade räkningen. 

Det fanns en hel del krypa under näthinder. Å fy fasiken vad det tar po en att krypa!

Jobbigt var det så jag gick betydligt mer än vad jag sprang.

Jag håller kontakten med ett gäng. De är snabbare än mig men jag vet att där är en del bärahinder å gå i vatten. Där kommer jag att ta in!

Å det gjorde jag, trots att vattnet var svinkallt. Till å med jag höll ju po att frysa ihjäl.

Eller beror det po minskningen av mitt isolerande lager?

I slutet po banan lyckas jag faktiskt gå om dem å komma före i mål!

Jag tänker inte skriva om hur besviken jag blev po balanshindret. Där jag inte vågade ta det avgörande steget så att brädan tippade över. 

Inte heller besvikelsen när jag bara kom upp två balar po pyramiden. Tror det var mitt huvud som gjorde att jag inte vågade satsa. Båda gångerna försökte jag frammana Marias röst i huvudet, men hon har börjat låta lite väl mycket som jag!?

Men det var två hinder jag var riktigt stolt över. 

Det första var en trappa med bjälkar po lagom avstånd. Fyra stycken. Väl uppe fanns det bara möjligheten att hoppa ner å då var jag flera meter upp. I alla fall två. Men jag hävde mig över sista bjälken, gled sakta ner så jag hängde i händerna å hoppade! Funkisen som stod där fick en high five!

Jag reflekterade över att det finns de som faktiskt är större än mig.  En tanke som jag inte är så van att känna. 

Det brukar ta lite tid för polletten att trilla ner så idag har jag kommit po hur mycket det egentligen betydde, att jag inte var störst!

Tror inte att jag kan förklara för någon hur stort detta faktiskt är. Vilket innebär att detta faktiskt har stört mig. 

Stört mig rejält!

Stört mig utan att jag visste det!

Stört mig så mycket att jag po något sätt nollställt känslan som en form av försvarsmekanism! 

Men nu är jag inte automatiskt störst längre! 

Idag gick det lite sämre.  Ok då jävligt mycket sämre!

Ville testa att springa lite intervaller i backe. Kom po en bra runda med en förhoppningsvis bra backe. Å så regnar det!

Kollade vädret å det verkade som att det skulle bli ett uppehåll po sena förmiddan.  Så denne körde till Kävlinge. 

Halvvägs dit var det att sätta po torkarna å fundera po plan B. 

Gick upp och snackade med Alwa i receptionen och väntade po att det skulle lätta. Det gjorde det inte!

Så jag bestämde mig för att köra intervaller po bandet istället.  Började värma upp men halvvägs igenom la huvudet av. Det ville inte göra detta så jag tog och gick ett par kilometrar  istället!

Blir så irriterad po mig själv när jag ger upp så lätt! Jag blir sur å trumpen å bestraffade mig med att INTE  äta en glass!

Ni fattar vilket åskmoln Ola var va?

När sen Maria dök upp för att träna, försökte jag köra lite telepati po henne "fråga inte hur det gått. Fråga inte hur det gått!"

Tror ni kan gissa vad hon frågade! 

Nä jag får väl försöka bita ihop å komma igen imorgon.  Då är det yoga med Joanna som står po tur. 

Å så tänkte jag köra ett litet fystest po 4 minuter i roddmaskinen. Var inte nöjd med min insats förra gången men då tyckte Maria det var kul att köra 4 gånger 4 minuter.

Ibland har vi inte samma humor! 

Stå po ett ben. Ha det andra i ett trx band och böj po benet. Varje gång jag gör denna så hör jag Marias röst " upp med huvudet, sträck ut bakre benet, böj lite mer!"

När jag tittar i spegeln håller jag händerna sammanpressade. Precis som om jag ber till högre makter att det ska ta slut!

Behöver jag nämna den brännande smärtan jag har i rumpan? Kan knappt sitta ju!

En annan övning i dagens program var benpress. Lyfte totalt 7.5 ton där. Om jag räknat rätt!

Ett tufft pass som tog lite över en timme. Å sen dubbelt så lång tid i soffan innan jag orkade gå å duscha!

I veckan har jag kört HLR utbildningar. Ett roligt uppdrag jag har.

Men det tar musten ur en. Inför varje kurs är jag orolig. Hur kommer det att gå? Kommer jag att få dialog med deltagarna för då flyter det bättre. Eller kommer det bara att va jag som pratar, med pinsamma pauser då jag gör uppehåll? Kommer de att ställa en massa  besvärliga, konstiga frågor. Hur mycket kan jag betona att det är kompressionerna som är det viktiga?

Hade den bästa kursen så far! Många deltagare. Frågvisa, bra dialog å de lyssnade faktiskt po vad jag sa! 

Blir så irriterad po biggest loser. Det verkar som at en del av deltagarna bara är ute efter att vinna tävlingen, medan andra verkligen behöver hjälpen.  

Som jag. Känner mig verkligen djupt tacksam över det stöd jag haft från Maria.

Men jag tror inte po den idén längre.  Inför varje vägning kör de lite extra i gymmet.  Varför? Det är ju kosten som är det viktiga! 

Å de som behöver hjälp är ju de som åker ut först!

Nä hade jag bestämt över programmet så hade ingen åkt ut! De hade gjort sina veckor po slottet. Tränat. Haft dialog med dietister,  pysologer. Ja de hade haft vägningarna kvar å tävlingar är alltid kul men ingen hade åkt hem i förväg!

Kanske inte det programmet som folk hade velat se men det som hade varit bäst för deltagarna!  

Så vad gör man då po skärtorsdan? 

Förra veckan kom jag po att jag ville testa att springa från Kävlinge till Örtofta å tillbaka.

Det är nu ni ska liksom Maria, undra om jag är galen?

Svaret borde nog va jakande. Men det är så med mig att om jag får för mig nått. Så ska det göras. Kan jag inte göra det inom rimlig tid. Då struntar jag i det så.......... 

Å jag som inte ens tycker om att springa!

Så jag stack iväg. Solen sken, vacker utsikt över Kävlinge river, lite tråkig väg bara. Långa raksträckor,  men om spåret följer en gammal järnväg så får man väl räkna med det.

Första kilometrarna gick fort, för att va mig. Låg po under 7 minuter per kilometer.  Men av erfarenhet vet jag att det är kilometer 2 till 4 som  är värst. Sen brukar man hitta flowet. Kollade in lite vägmarkörer,  4 kilometer var vid kraftledningen.  Strax därefter kom ett stimm med highland cattle. De tittade konstigt po mig. Har de aldrig sett en tjocka i gröna tights förr?

Gick långsammare å långsammare.  Upptäckte att det kändes bra med en hastighet av ca 8 minuter per kilometer  så det höll jag till Örtofta å lite till.

Vid vändningen blev det riktigt långsamt.  Nästan promenadtempo  men jag kom upp i hastighet  å höll det ca 2 kilometer. 

Po  min Spotify lista kom Östen Warnebrings 15 minuter till Eslöv. Å hade jag kört bil så är det ungefär så långt bort jag befann mig.

Men jag tappade fart.  Hela kroppen började värka. Kämpade emot tankarna om att började gå trots att de kom oftare å oftare. Passerade Lilla Harrie,  kostimmet. Snart skulle jag passera kraftledningen å då hade jag klarat av 3 fjärdedelar.

Nånstans mellan kilometer 12 å 13 upptäckte jag att jag gick. Hade varit ute i ca 1 å 40 så jag tänkte gå tills 45 uppdateringen.  Bidde 50!

Är vid Krutmöllan då. Börjar springa igen men kommer inte många steg innan vänster vad börjar krampa. Vid varje steg känner jag hur muskeln  reagerar. Stannar försöker sträcka ut den å det hjälper, för stunden. Men har ingen energi att springa så jag fortsätter gå!

Krampkänningarnä kommer oftare å oftare. Vid golfbanan skulle jag bara kunna slänga mig ner å ligga i det solvarma gräset!

Men jag fortsätter! 

Kommer in bland husen. Nu krampar i princip hela vänsterbenet!

Inte ge upp Ola det är ingen som kommer å räddar dig så du måste ta dig ända till gymmet!

Går under 108an  bara ett stenkast kvar! Då börjar höger benet också krampa! Aaaah! Men jag stapplar in po parkeringen,  stänger av tidsmätningen. Släpar mig uppför trappan. Den låååååååååååånga.  Tror inte ens att det gick så långsamt uppför första gången.  Å äntligen målet. Glassboxen! 

Idag var det den sista.

Po den tiden har jag 

Minskat 55 kg

Gått ner 4-5 storlekar i kläder! 

Som vanligt glömde vi mäta så jag vet inte hur mina mått förändrats!

Å var Faen har skägget tatt vägen?

Men från att knappt orka gå 1 km har jag nu sprungit 13.

Har lyft 130 kilo i marklyft

70 i bänkpress 

Å 250 i benpress!

Jag kan se muskler!

Kommer åt nästan överallt po kroppen. Har två centimeter kvar po ryggen!

Och jag kan få hälen att röra rumpan!

Har haft en full vecka.  Med jobb. Så det har inte blivit träbåt po ett par dagar. Å jag vet inte vad Maria gjort med mig men jag hade en hel del abstinens pga detta! 

Hade tänkt jobba riktigt hårt i trädgården men efter 20 minuter knäcktes spaden så....

Å igår kom jag inte iväg från jobb som planerat å med de ärenden jag hade i stan hade klockan blitt över 16 innan jag hade kommit till gymmet.  Trött som jag  var insåg jag att det nog var bättre att skjuta upp veckans andra styrkepass tills idag. 

 Å då fick jag skjuta po min planerade löpning po obestämd tid!

Men vänta!

Om jag kör till gymmet tidigt po morgonen, kör passet. Sen kör jag Far till kyrkogården. Då kan jag ju springa efteråt! 

Bra idé Ola!

Förutom den lilla detaljen att jag körde po po träningen så jag orkade inte springa efteråt!  🤔

Ska kanske satsa po att ta det imorgon efter Yogan?!