olasjunnesson

Stå po ett ben. Ha det andra i ett trx band och böj po benet. Varje gång jag gör denna så hör jag Marias röst " upp med huvudet, sträck ut bakre benet, böj lite mer!"

När jag tittar i spegeln håller jag händerna sammanpressade. Precis som om jag ber till högre makter att det ska ta slut!

Behöver jag nämna den brännande smärtan jag har i rumpan? Kan knappt sitta ju!

En annan övning i dagens program var benpress. Lyfte totalt 7.5 ton där. Om jag räknat rätt!

Ett tufft pass som tog lite över en timme. Å sen dubbelt så lång tid i soffan innan jag orkade gå å duscha!

I veckan har jag kört HLR utbildningar. Ett roligt uppdrag jag har.

Men det tar musten ur en. Inför varje kurs är jag orolig. Hur kommer det att gå? Kommer jag att få dialog med deltagarna för då flyter det bättre. Eller kommer det bara att va jag som pratar, med pinsamma pauser då jag gör uppehåll? Kommer de att ställa en massa  besvärliga, konstiga frågor. Hur mycket kan jag betona att det är kompressionerna som är det viktiga?

Hade den bästa kursen så far! Många deltagare. Frågvisa, bra dialog å de lyssnade faktiskt po vad jag sa! 

Blir så irriterad po biggest loser. Det verkar som at en del av deltagarna bara är ute efter att vinna tävlingen, medan andra verkligen behöver hjälpen.  

Som jag. Känner mig verkligen djupt tacksam över det stöd jag haft från Maria.

Men jag tror inte po den idén längre.  Inför varje vägning kör de lite extra i gymmet.  Varför? Det är ju kosten som är det viktiga! 

Å de som behöver hjälp är ju de som åker ut först!

Nä hade jag bestämt över programmet så hade ingen åkt ut! De hade gjort sina veckor po slottet. Tränat. Haft dialog med dietister,  pysologer. Ja de hade haft vägningarna kvar å tävlingar är alltid kul men ingen hade åkt hem i förväg!

Kanske inte det programmet som folk hade velat se men det som hade varit bäst för deltagarna!