olasjunnesson

Svaret på den stora frågan om livet universum och allting!

Julmust är godare än Påskmust

Kategori: Allmänt

För många år sen konstaterade jag å Danne att vi nog är portförbjudna po blåkulla. Nånting om att vi är/var för vilda?!
Så vad gör man då po skärtorsdan? 
Förra veckan kom jag po att jag ville testa att springa från Kävlinge till Örtofta å tillbaka.
Det är nu ni ska liksom Maria, undra om jag är galen?
Svaret borde nog va jakande. Men det är så med mig att om jag får för mig nått. Så ska det göras. Kan jag inte göra det inom rimlig tid. Då struntar jag i det så.......... 
Å jag som inte ens tycker om att springa!
Fotograf Hanna Steen

Så jag stack iväg. Solen sken, vacker utsikt över Kävlinge river, lite tråkig väg bara. Långa raksträckor,  men om spåret följer en gammal järnväg så får man väl räkna med det.
Första kilometrarna gick fort, för att va mig. Låg po under 7 minuter per kilometer.  Men av erfarenhet vet jag att det är kilometer 2 till 4 som  är värst. Sen brukar man hitta flowet. Kollade in lite vägmarkörer,  4 kilometer var vid kraftledningen.  Strax därefter kom ett stimm med highland cattle. De tittade konstigt po mig. Har de aldrig sett en tjocka i gröna tights förr?
Gick långsammare å långsammare.  Upptäckte att det kändes bra med en hastighet av ca 8 minuter per kilometer  så det höll jag till Örtofta å lite till.
Vid vändningen blev det riktigt långsamt.  Nästan promenadtempo  men jag kom upp i hastighet  å höll det ca 2 kilometer. 
Po  min Spotify lista kom Östen Warnebrings 15 minuter till Eslöv. Å hade jag kört bil så är det ungefär så långt bort jag befann mig.
Men jag tappade fart.  Hela kroppen började värka. Kämpade emot tankarna om att började gå trots att de kom oftare å oftare. Passerade Lilla Harrie,  kostimmet. Snart skulle jag passera kraftledningen å då hade jag klarat av 3 fjärdedelar.
Nånstans mellan kilometer 12 å 13 upptäckte jag att jag gick. Hade varit ute i ca 1 å 40 så jag tänkte gå tills 45 uppdateringen.  Bidde 50!
Är vid Krutmöllan då. Börjar springa igen men kommer inte många steg innan vänster vad börjar krampa. Vid varje steg känner jag hur muskeln  reagerar. Stannar försöker sträcka ut den å det hjälper, för stunden. Men har ingen energi att springa så jag fortsätter gå!
Krampkänningarnä kommer oftare å oftare. Vid golfbanan skulle jag bara kunna slänga mig ner å ligga i det solvarma gräset!
Men jag fortsätter! 
Kommer in bland husen. Nu krampar i princip hela vänsterbenet!
Inte ge upp Ola det är ingen som kommer å räddar dig så du måste ta dig ända till gymmet!

Går under 108an  bara ett stenkast kvar! Då börjar höger benet också krampa! Aaaah! Men jag stapplar in po parkeringen,  stänger av tidsmätningen. Släpar mig uppför trappan. Den låååååååååååånga.  Tror inte ens att det gick så långsamt uppför första gången.  Å äntligen målet. Glassboxen! 



Kommentarer


Kommentera inlägget här: