olasjunnesson

Nä jag vill inte men nu är vi här!

När vi hämtat ut startkorten lättare det. Det slutar regna å snöa.

Men det är blött å kallt!

Jag brottas lite med ett dilemma. Ska jag visa Joanna hur man knyter skorna rätt eller låta det bero?

Får ta det nån annan gång!

Starten går. 

Varför i hela fridens dar lägger den en djävlusiskt uppförsbacke precis i början?

Hade det inte vatt för att jag lyckades passera en gubbe i övre 40 årsåldern som flåsade mer än jag hade jag nog gett upp där!

Första två kilometrarna är som vanligt värst! Det enda som får mig att fortsätta springa, långsamt, är viljan.  Funderar mer än en gång po varför?

Det blir lättare om än långsammare. Kanske har något samband. 

Strax innan 3 kilometersmörket kommer nästa jävliga uppförsbacke. Ser hur många går men nä. Ska jag springa ska jag!

Kan knappt röra po högra handens fingrar så kalla dem är!

Det är bara att fortsätta. Var femte minut hör jag från telefonen hur det går saktare å saktare. 

Wow en nedförsbacke.  Som är så brant att det går långsammare än uppför!

Å så äntligen bara en kilometer kvar. Ska jag klara det po 50 minuter? Försöker öka. Benen svarar dåligt.

Hur lång är den här sista kilometern egentligen?

Å så runt kröken. Där ligger målet!

Underställströjor ska transportera bort fukten från huden. När jag står i toakön  ser jag hur armarna har nått frostigt po sig. Det funkar bevisligen