olasjunnesson

Svaret på den stora frågan om livet universum och allting!

Vart tar vägen vägen?

Kategori: Allmänt

Som den trygghetsnarkoman jag är, känns det bätre att gå po de träningspass jag känner antingen instruktören, deltagarna eller rörelserna.
Idag bidde det då yoga. Främst för att jag tycker Joanna är en så sympatisk person. Så var inte mitt första intryck men man kan väl ändra sig 😉
Jag försöker att gå po nått pass i veckan där jag kan öva upp min rörlighet så. Fast idag kände jag mig mer som en stor, ful, ovig valross! Obs! Inte Joannas fel 😁
I slutet av varje yogapass ska man ligga ner och slappna av. Och det kan ju inte denne!
Istället började jag fantisera om vad som skulle hända om man mitt i den lugna musiken börjar spela Wilmer X?
Faktum är att po alla de gruppass jag gått po är det ingen, jag säger ingen! Som spelat Wilmer X!
 
Lite har dock yogan hjälpt. Som när jag tar po mig skorna!

Snackade lite med Joanna efter passet och blev sugen po att kolla upp en vandringsrunda runt dagstorpssjön.  Och när jag väl kollat upp den, blev jag ovanligt impulsiv och stack dit! 









Kommentarer


Kommentera inlägget här: