olasjunnesson

Svaret på den stora frågan om livet universum och allting!

Ingen viltrapport!

Kategori: Allmänt

Då var det sista semesterdan. I morgon 0715 börjar jag jobba igen!

 

Å inget vilt har jag att rapportera om, även om ja såg hoet po en rå häromdan.

 

Tänk vad bra med internet, jag har både fejjan som hjälper mig hålla kontakt med många och detta forumet där jag försöker ge en bild av mig själv som e mer lik sanningen än någon annan bild. För sanningen att säga Jag tror/vet att det inte finns så många, om ens någon som har lärt känna mig lite djupare.

Hur kommer då det sig? Jag tror att jag är rädd för att komma nära någon att jag själv skapar den klyfta som gör att det för eller senare blir en brytning. Samtidigt så saknar jag ju dett med att ha en person som jag verkligen kan anförtro mig åt. Är hela mitt liv en självförsvarsmekanism??

 

Därför försöker jag ge min bild av det hela här. Trots att jag e livrädd för konsekvenserna. Vad ska folk tro om mig. Om det hade vart när jag var ung??? Jag hade inte vågat, liksom jag inte vågar ta kontakt med de människor som verkar vara intressanta. Det e nog så att jag söker mig till människor där jag känner att det är säkert, som den trygghetsnarkoman jag e. Förändringar… E jag livrädd för.

 

Men hur kan jag då vara så motsägelsefull. Jag lever ju från projekt till projekt å aldrig att jag gör dem med samma personer två gånger? Elller som nu po jobb. Jag lämnade en arbetsplats och kollegor som jag känt länge. För att börja po en helt ny med nya ansvarsuppgifter som jag inte har en aning om hur jag ska klara av! Var är nu trygghetsnarkomanen? Samtidigt vet jag att om jag bara får en aning om vad jag sa rikta in maj po så blir allt bra… men innan dess!

 

Nä just nu e livet bara skrämmande, jag har avverkat ett projekt, med människor jag  levt med i tre veckor och som jag tror jag gillar. Jag har ett nytt arbete å därmed lämnat kollegor som jag känt att jag nästan kan öppna mig för……

 

Det här med projekt, Jag har alltid haft nått po gång att se fram emot men just nu e det bara jobb. Kanske är det dags att låta jobbet vara min framtid? Å andra sidan så är det ju Japan om några år och Sofia kunde tänka sig att göra nått 2017. Men hon har nog inte fattat hur gammal jag e då, kommer jag att orka???

 

Nä det e nog bra att jag återgår till jobb imorron så att jag har nått att koncentrera maj po den närmaste tiden. För nått vilt har jag inte sett!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: