olasjunnesson

Tänkte försöka göra ett litet sammandrag av min resa i Rumänien

 

Något senare än beräknat kommer vi ner timmarna som förpassades i Ungern satt jag med spänning eftersom jag kände ett visst ansvar för första biten. ett par telefonsamtal bidde det också, till mer eller mindre rätt person. Nåja sent po natten har vi fått kartor, gas och vägvisning till "Sunkcampingen" Exploriterna slår upp sina tält och det är dags att sova.

Dag två. Upp å hoppa något trötta, nu ska de ut po vandringen. Medan de andra packar tar jag och Anna med Sabins hjälp exploriterna po en tur till en grotta. häftig upplevelse å grann. Nämnde jag att Det var en upplevelse att vakna i ravinen där sunkcampingen låg??

 

Nåja ut med exploriterna. Jag hade som vanligt tatt po mig det minst attraktiva jobbet och körde ut fem par med bil. 

pust äntligen lite lugn och ro tänkte jag po tåget men man ska inte ropa hej förrän björnen är köpt.

När jag sitter po tåget till Cluj, där vi ska bo ringer det första paret, mindre än två timmar efter utsläpp och säger att de inte mår bra... Vad göra???? Jag försöker trots att kontakten bryts hela tiden att få dem till att slå läger så hörs vi sen, Vad jag då inte vet är att bussen är trasig å vi har ingen bil...........

Då ringer nästa par å säger att de har för möed packning å undrar om vi kan plocka upp lite. Självklart men de bör veta att vi inte kan komma förbi förrän i morron.

nästa dag. Paret mår fortfarande inte bra. vi kör dit långt senare än jag hade velat men vi måste ha bil först. Detta är den första av min å Sofias äventyr po de rumänska vägarna. Väl framme efter tre timmars körning å lite prat tar vi beslutet att paret sover med oss i Cluj så slänger vi ut dem för ett nytt försök i morron. 

Po vägen tebaks tänker vi passera paret som vill lägga av lite packning. Vi tar en väg som borde vara ok men..... lös sandjord och en nivåskillnad po en meter mellan körbanorna. Dessutom var Sofia inte van vid bilen, eller trafiken. Jag har stora problem att hålla tyst vid det femtioelfte motorstoppet. 

Nästa dag, som vanligt e jag uppe å handlar frukost innan de andra vaknar. De undrade var jag tog vägen så vi beslutar att dela po frukosthandlandet vilket är lite jobbigt för mig.

Jag å Sofia ska köra ut paret men upptäcker efter ett par försök att den vägen vi tänkt ta nog inte finns... plan två vi tar en annan men sämre väg som vi vet finns..... nånstans i en by får Sofia hoppa av och fråga efter vägen naturligtvis var det den som ledde upp po en kulle och såg ut som en torkad flodfåra. Inte en chans i.....att vi kom upp där med vår Dacia. plan 37 vi släpper av dem po ett annat ställe. Det blev nog den bästa lösningen. Po vägen tebaxs träffade vi po två andra par. Jag var rätt så trött men Sofia var nog tröttare så jag kör hela vägen vilket resulterar i att vi kommer"lite fel i Cluj" nåja, inget inte en halvtimmes irrkörning kan avhjälpa!

 

Nästa dag checkpoint. efter cpn är det Carls och Annas tur att åka jag har jouren po hq medan Sofia tar en ledig eftermiddag. Det var här hon upptäckte Limonade!

Under dagen förberedde jag kvällsmaten eller rättare sagt handlade in för att göra risotto, sen att vi inte åt den förrän efter ett par dagar.

Nästa dag, jag å Anna kör ut för att träffa en explorit ytterliggare en lång dag med bil innan Anna kunde ta lite ledig tid.

Nästa dag Jag har ledigt. Jag känner skuld för att jag får en hel dag, nästan, de andra ville ju ha ett möte först po morron efter lite sovmorron, så jag får ju gå och vanka lite å halva dan hinner gå innan jag kommer iväg. Jag tillbringar de första timmarna med att leta efter spaet som ligger 150 meter bort po "lilla bäckgatan" promenerar i cluj, tittar po stadsmuren dricker limonade och tycker att det hade vart möed trevligare med sällskap, äter midda å köper bredband. innan jag har ca 20 minuter po mig att bada före massagen, aj vad den gjorde ont!

Po kvällen ringer ett par, Anna tar det och räcker luren te mig. Efter lite kort diskussion kommer vi fram till att de ska flytta po saj till nästa by, 

Nästa dag dags att flytta. Först köra skytteltrafik mellan hq och bussen för att få med alla packningar! när jag kör mitt i trafikrusningen ringer ju Sofia, inte lätt att tänka, köra och prata samtidigt dessutom säger hon bara nått jag redan tänkt po. Innan jag hinner fram till bussen ringer de igen! men nu svara ja inte.

Nåja när allt är klart tar jag å Sofia och kör ut ytterliggare ett äventyr väntar, först hittar vi inte ut ur Cluj! så vi tar lunch!

Vi kör och hämtar upp vårt par, och flyttar de närmre målet. tar ett par timmar med bl.a ett stillastående i ett kostim!

Efter att vi släppt av dem ska vi ta "bron" över floden, bron vissar sig vara en linfärja som stakades över, Sofia vågade inte sitta i bilen när jag körde po och av.

Sent omsider kommer vi fram till Nicus ställe och får kåldolmar med gräddfil "väldigt gott" 

Dan därpo är det cp igen efter Cpn tar Carl å liftar till Baia medans töserna kör en tur, själv vandra jag ner till färja po denna sidan å anser att den andra var häftigare, här fanns det ju en körbar väg!!

Då var det bara att vänta po målgång då.....

 

Efter målgång. Jag tar som vanligt po maj skitjobbet och kör ner bilen till Cluj så att vi kan lämna in den men jag får sällskap av Sofia och en underbar diskussion om livet å altt po vår memorylane, Dracolas födelseplats, stället där Sofia brände sig po nässlorna etc......

 

nåja nu är vi framme vid Nochric å här ska vi läsa....

 

Vilken tomhet, jag deppar ihop helt, jag har inget att göra, eller rättare sagt, jag har vart så fokuserad po vandringen att jag nu känner mig värdelös, har inget att ansvara för.Jag känner att jag behöver kärlek, nån som kommer med en kopp kaffe eller nått eller varför inte en kram. Jag försöker prata med Sofia för att jag inte ska bli sur och bitter, naturligtvis får jag en kram men det är inte samma sak när man ber om det! Sista natten går jag faktiskt och lägger mig först, tydligen snarkade jag så att töserna får sova inne. Inte nått som får mig att må bättre.

 

 Vi reser till Constanta min vana trogen tar jag po mig de uppgifter som behöver göras ( min opinion) å sitter framme hos Jampa som kartläsare! En sak man missar där e de diskussioner som förs men............

väl framme vid hotellet, jag e fortfarande nere men när Sofia kommer och ber mig om att fixa en stor grej nästa dag kan jag inte säga nej. men sen när vi ska planera, när halva dan e gången då tar mitt tålamod slut igen.... Jag vill ut och göra det jag ska å som tur e hinner vi hålla alla samtal innan bältesceremoni! Efter bältescermonin vill Anna gå längs stranden och jag känner att det hade vart hur gott som helst, tyvärr hände saker som gjorde att det blev en språngmarsch istället :-(

( vi får ta igen den nån annan gång, Anna!)

 

men stress,stress, stress!

Nästa dag vi ska gå po olika håll Sofia fick akvariumet av mig så jag tog arkeologiska/historiska museet istället vilket visade sig vara en vinstlott (trots att jag innan hellre hade velat ha akvariumet), så lite behövs för att jag ska vända och gå po rätt håll! 

 

Bukarest, efter att ha tittat po det groteska palatset, utifrån, går jag och Sofia för att boka en restaurang till avslutningsmiddan, en lugn dag med skratt och tid att prata ut, Sofia lägger beslag po min kamera eftersom hennes batteri tog slut så!!!!!

Jag dumpar Sofia i en park och går hem till vandrarhemmet medan Sofia och Anna fortsätter dagen. Po kvällen träffas vi po restaurang för en mycket trevlig måltid. Kanske mest sällskapet ( två unga vackra kvinnor!)men ändå!

 Eftersom det e din 25 årsdag får du lov att smaka po min efterätt, jag försöker låssas om att jag inte ser ;-)

 

 

 

Så är det dags för avfärd

inpackning, i bussen jag stiger po och inser att all den packningen inte kan ligga po ett av våra säten. dessutom vill Sofia och Anna sitta tillsammans, jag ber dem om att få slippa och får ett svagt löfte....

Men för att inte vara ivägen medan vi kör så går jag bak i bussen och sätter mig i trappan vid toan. Jag håller po att bli förbaskad igen, ingen av de andra börjar plocka med packningen för att frigöra ett säte till det finns ingen annan plats jag kan sitta po!!!!!! 

Mina systrar säger att jag e envis å vid såna här tillfällen kan jag nog hålla med tyvärr är det oftast så att det är jag själv som blir lidande!

Efter ca en timme upptäcker Sofia sítuationen hon kommer bak och pratar lite innan hon går fram och börjar organisera. samtidigt ska Jampa hoppa in i sovhytten så gotteplatsen blir ledig å jag sätter mig där. men där e man ju isolerad från de andra :-(

Under timmen som följer hör och ser jag Carl resa sig upp ett par gånger. Jag erbjuder mig att byta med honom

men han nekar ända tills jag tar till kommandot " Nu sätter du dig här!".

Då har jag två platser att välja po sitta hos Sofia eller hos Anna! Svårt val men tyvärr Anna!

 

Här får jag det bevis som sagts under en stor del av resan "Ola, vi behöver dig, vi gillar dig, du är en tillgång!" 

 

Sofia tittar upp från sin ögonbindel, tittar med förvåning po mig och säger "hej Ola!" Innan hon lägger huvudet po min axel och somnar igen. Faen att hon hela tiden ska ställa till det... Nu kan jag ju inte röra po mig! 

Tyvärr varade bara resan ett å ett halvt dygn ;-)

 

• Jag har dåligt självförtroende, men jag gör nog ett bra jobb ändå!
• Det är mysigt när nån kryper upp i famnen po maj, jag önskar det fanns nån som gjorde det jämt! 
• Jag behöver bevis po att folk gillar mig å det jag gör, om de nu gör det! å då ska det vara fysiska bevis. Ord är bara.......
• om man visar mig att jag betyder nått kan jag ta en hel del skitjobb, jag blir nästan lite sur om nån annan tar det!
• Jag måste nog ändra mig po nått sätt, men hur??