olasjunnesson

"Det är ju skitbra" " Bra jobbat" "vilken kämpe" "Visst känns det lättare nu när du har lättare att röra dig"

Grejen är den att jag själv inte tycker att jag har jobbat så bra, att jag inte är en sån kämpe, å ja, jag märker att jag rör mig bättre men  detta når inte hjärtat. Kanske är jag en känslodöd person. Kanske är den enda känslan jag kan känna Grumpy? Kanske har min syster rätt när hon jämför mig med Ove, huvudpersonen i boken - en man som heter Ove.

Så det jag vill ha sagt med detta virriga inlägg är att jag faktiskt försöker. Jag måste bara få in i skallen att det är så. Å om jag agerar po ett konstigt sätt så vet ni varför 😉

Som tack för att ni läst så här långt tänkte jag bjuda po en bild.

Jag har sen början försett Maria med olika konstiga betraktelser och förändringar. Vi stämmer inte av så ofta. Vilket passar mig bra. Så därför kommer det små mer eller mindre konstiga funderingar. 

Så ni ska få se den senaste

Jag har inte ens visat denna för Maria

Men det är starka bilder 

Halvnaken.

Så sluta här om ni inte tål sånt

Säg inte att jag varnat er

Alltså seriöst 

Ni  kollar po egen risk

Är ni säkra?