Å vad jag var osugen. Kallt, regn, långt och dessutom asgarvade min älskade PT varje gång jag frågade ifall hon mötte upp med varm choklad i målet!Men vi kom i väg. Första hundra meterna var po asfalt och redan där kände jag. Nä detta går inte. Jag kan lika bra lämna in. Det blev inte bättre när Johan säger att det är jobbigt!
In po stigen å jag ligger sist. En placering jag kommer att hålla igenom hela loppet!
Försöker att hitta min takt men rycks med av de andra. Det går lite snabbare än vad känner är hållbart. Fram till första backen där jag släpper kontakten. Nu gäller det bara för mig att hitta rytmen vilket tar mig ytterliggare 4 km.
Så första halvan är bara pest. Mycket backar. Så det blir ryckigt. Dessutom blir jag varvad av fler å fler.
Hade jag väl ändå räknat med men måste hela tiden ligga po helspänn å kasta mig åt sidan.
Det blev inte bättre av att jag vid 3.5 km svängde fel å sprang 400 meter extra.
Hur var det nu Sara å Anna. Banan var idiotsäker. Men inte Olasäker 😂🤣
Där å då kunde jag gett upp. Det var inte kul!
Så trots att det blev slätare po andra halvan av varvet kom tankarna po att detta går inte. Jag lämnar in vid varvningen. En tanke som höll i sig ända fram till 5.5-6 km. Men då helt plötsligt hittade jag rytmen.
Nu kanske ni tänker. Springa! Ha han lunkade mer än sprang. Men för mig klassades det som att springa.
Framme vid varvningen. Ligger fortfarande sist å det är ett flertal som spurtar i mål samtidigt som jag seglar fram mot varv två.
NW gänget står där å hejar. Tack för det!
Jag håller min rytm i de kommande två kilometrarna. Tycker det går ganska bra kommer framåt.
Dessutom slipper jag nu bli varvad. Det är rätt skönt!
Börjar bli lite jobbigt att räta upp mig efter backarna å det gör ont i bröstryggen.
3-4 kilometer in po andra varvet börjar det bli plågsamt. Det kommer långa raksträckor men jag försöker att inte kolla. Håller blicken 3-4 meter framför mig å kämpar po.
Börjar närma mig 5 kilometern. Vet att det bara är en liten bit kvar. Faen kom här en extra sväng jag hade glömt! Blicken är nu bara 1 till 2 meter framför mig.
Antar att det är mycket vilja nu. Eller så är det bara lättare att fortsätta springa än att börja gå! Blir tvungen att kontrollera benen men jo jag springer.
Märker att det inte hörs nått från målområdet. Har de gått him? Anna som hade lovat att de skulle stanna tills alla gått i mål. Å när jag sa att det nog tog två timmar sa hon ok.
Passerar skjutbanan för sista gången. Bara en pytteliten bit kvar. Fast när funtionären säger att det bara är 800 meter känns det oändligt.
Kommer ut po de sista hundra meterna asfalt. Ska jag spurta?
Måste va dagens skämt. Orkar inte öka en millisekund men nu ska jag springa hela vägen.
Aaj. Krampkänning i vänster vad. Klarar jag mig i mål innan den slår till ordentligt?
Sista 10 metrarna. Ser Anna stå vid sidan. Tittar po klockan å konstaterar att jag är rätt så exakt po två timmar.
Framme i mål står Sara å filmar. Ja nån måste komma sist!
Fotograf @tyckomdig
