Gymmet hade fest. Eller tillställning ialla fall. Självklart gick jag dit, jag menar vad gör man inte för en goodiebag. Då kan jag till och med flörta med Paula 😉
Så vilken tur jag nu har när ingen po kommunen har försett mig med en ny hejaEslöv kasse. Den gamla var ju utsliten och jag behövde verkligen en ny gympaposse!
E det så här det känns att va influenser å få gratis grejor?
Det var inte bara goodiebags där. Det fanns en tipsrunda å allmänbildad som jag är gissade jag po alla frågor utom en.
Hanna när får jag priset?
Naturligtvis tränade jag också. Gick dit lite innan det började så jag kunde köra pass två. Det med bänkpress. Det är det passet som är skonsammast mot benen och av nån anledning behöver jag det nu 🤔
Så var det prova po. Först fight!
Sen sprint, po cykel. Var jobbigt men kändes ok. Ända tills jag kom upp. Då slog det po å jag blev helt slut. Satt bara å drack mitt kaffe. Ville inte resa mig å gå till duschen!
Träffade po killen jag hade slagits med po fighten. Han hade varit po PT passet där de gick igenom knäböj med skivstång. Han sa att han hade lite problem med höften så han vågade nog inte köra själv. Å då kom denne igång och körde rena prsnacket om nyttan av att träna med en PT, då framförallt Maria. Sorry Benny men Maria ger mig provision po alla jag lockar till henne.
Hoppas jag få nån dag 😁
Maria min fantastiska,underbara, envisa, starka PT, hade ju fått mig till att anmäla mig till midnattsloppet. Så i lördags var det dags.
Kan ju säga att jag inte hade anmält mig om jag inte trodde att jag skulle klara ca 7 km. Men ju närmare vi kom desto mer började jag tro po att jag skulle kunna springa hela milen. Om bara huvudet inte jobbade emot. Så jag kollade kartan och planerade. Och funderade, nästan som professor Balthazar.
Så började loppet. Jag var i sista startgruppen. Trängde mig fram så långt jag kunde po höger sidan. De som vill springa om folk skulle hålla till vänster.
Starten gick, å då var det gå till att börja med men sen löstes fältet upp så man kunde börja springa. Och jag började tappa byxorna. Så försöka knyta om snöret samtidigt och springa. Män kan faktiskt göra två saker samtidigt.
Min plan var att försöka hålla mitt eget tempo så jag inte skulle dö. Men efter några hundra meter tyckte jag att det var för många som sprang om så jag ökade. Och vid 1 km låg jag i vänsterspåret å var orolig.
2 km vid Malmöhus började bli jobbigt men jag hade gett mig Faen po att klara mig till 4 km å vattenkontrollen. 3 km. Skulle kunnat döda Maria som lurade mig till detta. Är säker po att de räknade fel så sträckan var dubbelt så lång. Började få känningar i låren.
Nä jag skulle springa till vätskekontrollen så det var att kämpa po. Å där låg den. De spelade eye of a tiger. Nästan lika bra som att höra temat från Rocky.
Får väl erkänna jag gick medan jag drack vattnet. Trots det spillde jag som bara den. Hittade en soptunna och slängde muggen. Inte alla som gjorde det.
Började springa igen. Var lite orolig hur det skulle gå efter att ha gått men, men. Kom till operan. Enligt kartan skulle där va körsång men jag varken såg eller hörde nått. Gaytenor var var du? Å Laine?
5 km å nu hade jag ont i foten också. Bara att fortsätta. 6 km nästa vatten kontroll. Samma procedur förutom att de inte spelade eye of a tiger, eller temat från Rocky!
7 km å nu kände jag att jag skulle klara det om inget oförutsett inträffade. Men det gick sakta. Var knappt jag kom ifatt å om de som gick.
Fast nu började jag bli stressad. De plockade ihop spåret ungefär när jag passerade. Plockade avspärrningsband, stängde dj-bås, koner.
Ändå var jag inom tidsgränsen. Var inte detta en folkfest? Ska inte vi som springer sakta få njuta av det sista. Om man nu kan njuta. Nä istället började jag oroa mig för tidsgränsen po 90 minuter och blev stressad som en gnu över detta!
Men in i mål kom jag po 1 timme 23 minuter å 14 sekunder. Det snabbaste jag nånsin sprungit en mil po!